Likhet inför lagen vs strukturell diskriminering

Jag fortsätter på mitt tema om likhet inför lagen. Först gällande synen på brottsmisstänkta i media och sedan om eventuell diskriminering i rättsväsendet.

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson har under våren bloggat på bra och tagit flera debatter. En av dessa gäller publicering av namn och bilder på gärningsmän i tidningen.

Såhär skriver Thomas Mattsson på bloggen om Expressen och andra medier

Pixla är uttrycket för att sudda en bild, alltså det vi gör när vi vill visa en händelse eller miljö – men inte har tagit beslutet att identifiera den som är på fotografiet.
Pixlingen orsakar ofta missförstånd, en del läsare undrar varför man aktivt försämrar en bild man vill publicera och andra tror att vi alltid pixlar brottsmisstänkta invandrare.”

Även i Efterlyst fanns väldigt olika syn på huruvida man ska namnge misstänkta brottslingar eller inte? Hasse Aro & Leif GW tyckte olika. Det har varit diskussioner om att gärningsmännen behandlas olika av media beroende på om de har invandrarbakgrund eller inte. Leif GW Persson sade att svenska medier medvetet väljer att inte publicera namn på utländska brottslingar. Hassa Aro sade att han bestämmer detta och sade att det ej fanns dubbelmoral utan att det berott på att vissa gärningsmän själva erkänt sig skyldiga till brott och att de därför publicerats.

Bakgrunden är att flera svenska medier, däribland Efterlyst och Expressen, har namngett Ragnar Nilsson som erkänt att han dödat sina syskon och styvpappa, men anonymiserat 23-åringen som blev dömd av tingsrätten för att ha slagit ihjäl en 78-åriga dam i Landskrona men blev fri släppt av hovrätten.

Jag tycker det är viktigt med att vara konsekvent, man är alltid oskyldig tills annat är bevisat och att publicera namn och bild är en svår fråga. Jag kan tycka det är rätt om man exempelvis efterlyser någon men då viktigt med att det är exempelvis bild från övervakningskamera. Jag tror inte som många kommenterat på Expressen att media pixlar för att invandare ska se svenska ut, utanför för att inte röja en identitet exempelvis om den brottsmisstänkte har en för denne väldigt typisk tatuering. Det går att läsa i de pressetiska reglerna kan man läsa: ”7. Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd.” Det finns också principer om att inte i normalfallet inte framhäva etnicitet.

Nu vidare till rättsväsendet – finns en diskriminering där?

Har vi ett rättsväsende med låg medvetenhet om hur fördomar uppkommer och återskapas? Finns det en strukturell diskriminering av invandrare? Finns det skäl att tro att andra grupper också diskrimineras? Kan eventuell diskriminering göras synlig även när de som står inför domstolen är individer med eget ansvar?

Boken ”Likhet inför lagen” skriven av Christian Diesen tar upp brister i straffprocessen, exempelvis framförs kritiska synpunkter mot såväl polisen som domstolarna och att det finns en utbredd diskriminering mot invandrare i det svenska rättsväsendet. Vidare går att läsa vidare att det inom polisen förekommer en negativ särbehandling av personer med utländsk bakgrund. Vad beträffar domstolarna har hårdare straff utdömts för samma gärningar för människor med annan etnisk bakgrund. Jag ser det som viktigt att få in fler med utländsk bakgrund och öka mångfalden inom domstolarna, polisen och nämnderna.

Polisen säger själva att de i olika forum talat om vikten att satsat på mångfald i poliskåren de senaste 10 åren. Likaså har det satsats för att möta utsatta grupper då det finns en medvetenhet om problemen. På lokal nivå läggs mycket tid för att möta allas behov av trygghet och vänligt bemötande av polisen. Polisen har också i flera rapporter själva påpekat att de är medvetna om att det finns brister.

Jag tycket det är tydligt att det gäller att fortsätta fokusera på dessa frågor under utbildningen och i myndigheternas verksamhet. Domstolsverket har på senare år gett fortbildning i detta ämne till domarna, men de måste arbeta vidare med detta.

Var social, dela med dig!

,