Idag är det val i Burma. Ett efterlängtat val, 20 år sedan sist, men ändå inte efterlängtat då det är allt annat än ett fritt val. Det är ett speciellt val på många sätt: inga utländska journalister släpps in, inga valobservatörer får finnas på plats och det sker i princip ingen valrörelse, inga affischer, inga debatter, ska kandidater hållas möten måste dessa föranmälas och godkänns oftast inte. Varje kandidat måste registreras och det kostar 500 dollar, vilket motsvarar en årslön i Burma.
Det är 3100 kandidater från 37 olika partier som slåss om 1157 platser. På papper kanske det låter bra men i realiteten är allt bara en bluff. Den mest kända av Burmas oppositionsledare kommer dock inte att få ställa upp. Aung San Suu Kyi sitter fortfarande i husarrest. Det har sagts att hon ska släppas men det löftet är nog inte mycket värt. Jag tror det när jag ser det är min personliga åsikt.
Burma är sedan länge ett förtryckt land där befolkningen nästan hållits som gisslan och att militärjuntan under allt för många år kunnat hålla landet isolerat. Den strikta mediecensur som funnits i Burma under lång tid har självklart även reglerat pressen inför valet. De som kritiserat valet eller valprocessen har blivit anhållna.
Sverige har hållit en rak linje i Burmafrågan men skulle kunna vara ännu tydligare. Burma är en av världens hårdaste diktaturer. Det är väldigt angeläget att Sverige fortsätter bidra till att frågan är uppe på agendan och diskuteras.
Jag skrev en motion tillsammans med Fredrick Federley och Roger Haddad under allmänna motionstiden om Burma. Där vi bland annat belyste vikten av den svenska regeringen ska vara en tydlig röst till stöd för den demokratiska oppositionen i Burma. Att Sverige måste öka cross-border bistånd, Sverige bör ta ställning för en FN-ledd ”commission of inquiry” till Burma. Sverige bör verka för minskad vapenexport till Burma, att Sverige och EU behöver en strategi för hur och när man vidtar åtgärder mot regimen samt att Sverige och EU aktivt bör försöka påverka Burmas grannländer till en politik som bättre gynnar en demokratisk utveckling i Burma.
Utöver förtrycket mot det egna folket bedriver juntan vad som av många beskrivs som ett utrotningskrig mot de etniska minoriteter som lever längs med Burmas gränser mot Bangladesh, Indien, Kina och Thailand. Bara i östra Burma finns det uppskattningsvis en halv miljon internflyktingar till följd av juntans krigföring mot civila. Till detta ska läggas de flera hundra tusen flyktingar som lever i läger i grannländerna och de miljontals migrantarbetare som arbetar under mycket svåra villkor, framförallt i Thailand.
På flera platser i världen hålls idag demonstrationer mot det ofria valet, bland annat på Sergels torg i Stockholm kl 14. Det är bra att det hålls demonstrationer för vi blir alla upprörd när vi läser om Burma, problemet är bara det att det väldigt sällan står om Burma i media och det är också oftast tyst politiskt i Burmafrågan.
De som kämpar för demokrati i Burma måste känna att de har världens stöd. Den burmesiska demokratirörelsen arbetar under extremt svåra förutsättningar. Inne i landet är förtrycket enormt, och allt politiskt arbete är förenat med stor personlig risk. Den del av rörelsen som arbetar i exil har mycket små resurser.
Min pappa berättade att i kommunismens Sovjetunionen brukade man säga: ”Vi behöver inte vänta med spänning på valresultatet, för resultatet var klart redan igår.” Hemskt men sant och gäller i högsta grad Burma idag.
Uppdatering:
Skriver på Svd.se missa inte artikel och det fina bildkollaget.
Situationen mycket svår i Burma.
