Migration och integration – samma eller olika politikområden?

Jag har märkt att migration och integration ofta blandas ihop. I måndags var jag på medlemsträff och fick då också frågan om hur jag såg invandring. Jag sade då att jag tycker det är viktigt att skilja på migration och integration. Både viktiga områden men de bör ej blandas ihop i debatten för då blir det så förenklat och inte rätt fokus på politiken och förändringar/förbättringar som bör göras. Därför tänkte jag att det kunde vara bra att definiera på hur jag ser på det.

Migrationspolitiken handlar om vilka som har rätt att komma till Sverige, få uppehållstillstånd och asyl. Inom migrationspolitiken ryms därmed också frågorna om hur dessa processer ska gå till, hur man söker asyl och så vidare. Integrationspolitiken å andra sidan handlar om hur vi på bästa sätt tar tillvara de människor som fått uppehållstillstånd, asyl eller medborgarskap hos oss. Hur gör vi för att minska arbetslösheten bland invandrare? Hur förbättrar vi språkkunskaperna? Hur minskar vi bostadssegregationen? Dessa frågor är typiska för integrationspolitiken.

Det är bra att man skiljer på dessa områden och ser dem som olika politikområden. Men självklart så har de effekter på varandra. En dålig migrationspolitik minskar möjligheterna till att bedriva en bra integrationspolitik. Missnöje med hur man blir bemött med sin asylsökan ger inte en bra grund för att integreras i samhället, för att ta ett exempel. En misslyckat integrationspolitik minskar förstås möjligheterna att bedriva en generös och öppen migrationspolitik. Få kommer att vilja flytta till Sverige om vi är usla på att ta tillvara de kunskaper och erfarenheter som människor kommer hit med. Och om utanförskapet bland invandrargrupper förblir högt finns också risk för ökad främlingsfientlighet.

Från mitt/vårt perspektiv är migrationspolitiken i stor utsträckning en fråga om solidaritet och ansvar. Vi har ett ansvar att ge skydd åt dem som söker det hos oss. Det handlar också om öppenhet gentemot omvärlden. Vi tror att länder utvecklas när de är öppna, både för kapitalflöden, handel och för migration.

Integrationspolitiken handlar sedan om vårt sätt att bemöta dem som invandrat till Sverige. Här handlar det inte längre om att ge skydd. Det handlar om mer om att ge människor möjligheter till att ta eget ansvar, att vara med och bidra och förhoppningsvis på ett eller annat sätt förverkliga sig själv. Man kan säga att integrationspolitiken befinner sig högre upp på Maslows behovstrappa än migrationspolitiken.

Alltså, även om integrationspolitiken är misslyckad så har vi fortfarande ett ansvar att skydda våra medmänniskor som söker sig hit. Skulle allt ses som ett politikområde finns det en stor risk att den medmänskliga och solidariska sidan av migrations- och integrationspolitiken skulle gå förlorad.

Var social, dela med dig!

,