Imorse satt jag i utbildningspolitiskdebatt på JUSEK. Studieavgifter – kvalitetshöjande eller ett hot mot mångfalden?
Det var en bra debatt där vi belyste såväl eventuella nackdelar med att införa kostnad för internationella studenter. I Sverige råder sedan lång tid tillbaka avgiftsfrihet för utbildning vid statliga universitet och högskolor för alla studenter. Det finns enligt regeringen starka skäl att genom skattemedel även fortsättningsvis gemensamt finansiera högre utbildning för svenska medborgare så att den är avgiftsfri för den enskilde. Detta är en princip som regeringen anser vara så viktig att denna har lagfästs. Regeringen anser dock inte att det finns tillräckliga skäl för att fortsatt låta skattefinansierad avgiftsfrihet omfatta samtliga utländska studenter. För svenska medborgare samt för medborgare inom EU/ESS eller Schweiz förblir utbildningarna att vara avgiftsfria. Tyvärr var debatten lite vinklad, som arrangör tycker jag man ska säga om man vill att någon ska debattera eller mer stå till försvar för något. Jag tycker att det är ett beslut i rätt på det stora hela. Jag är kritisk till att delar av stipendiepengarna kommer tas från biståndsbudgeten och att det inte blir så mycket stipendiepengar, räcker till ca 600 studenter. Det jag tycker är tråkigt är att man inte i debatten tar upp högskolorna och universitetens egna ansvar, att söka utbytesmöljligheter, att se till att få externafinansiärer som stödjer. Att inte belysa att det är ett problem att svenska studenter idag inte söker till naturvetenskapliga- och tekniska utbildningar på universitet och att många av dessa finns kvar för att högskolorna tagit in utländska stundeter som inte bara staten betalat studier för utan och betalat pengar till högskolorna för. Högskolorna får betalt per student och har då enbart ett fokus att få så många studenter som möjligt för att få sin ekonomi att gå ihop. inte att nischa och möte den efterfrågan som finns. Eller se till att de har attraktiva utbildningar för svenska studenter att söka. OECD har kommit fram till att svenskar är bland de lägstutbildade i västvärlden. Det är ett problem vi borde fokusera på. Staten ser vikt av mångflad på högskolorna och vikten av internationalisering frågan jag ställer mig är vad högskolorna själva gör. En högskola med många utbytesmöjligheter är en attraktivskola de vet jag själv sedan studieåren, här borde ett större fokus ligga i debatten, genom att skapa utbytesmöjligheter med skolor i även tredjevärlden skulle de också ge platser för utländska studenter. Min tid på universitet i Indien gav mig otroligt mycket och vad en möjlighet som gav via att Stockholms universitet hade ett utbyte med just det universitetet.
Med detta sagt var jag tydlig med att lyfta fram att en av riskerna är att det skulle innebära en minskning av antalet utomeuropeiska studenter vilket är negativt för utbildningsmiljön i Sverige. Det finns också en risk att införande av avgifter kan slå hårt mot vissa enskilda utbildningar som idag har en hög andel utländska studenter.
Det viktigaste argumentet jag lyfte upp för avgifter var att svenska lärosäten kan stärka kvaliteten i sin verksamhet. Dels genom att de resurser som sparas genom införande av avgifter återinvesteras i olika kvalitetssatsningar. Dels genom att framgångsrika lärosäten får en möjlighet att konkurrera på en internationell utbildningsmarknad och därmed öka sina intäkter. det var tydligt från början att varje högskola ska administrerar sina egna avgifter. Likaså att avgifterna ska motsvara full kostnadsteckning för den studieavgiftsfinansierade verksamheten som helhet vid den enskilda högskolan. Enligt en enkätundersökning som gjorts var det avgiftsfriheten som stod i centrum när internationella studenter valde var de skulle studera, detta mer än kvaliteten på utbildningen.
Det blev periodvis en debatt som var som en fruksallad, folk talade om äpplen, päron, bananer, när debatten skulle handla om en helt annan frukt. Kunskapensfrukt. Det är viktigt att se vad kan vi göra för att få fler lektionstimmar på vissa utbildningar. Jag för min del är kritisk till att SULF hela tiden talar om fast anställda bland dem som jobbar i universitetsvälden och klaga på att flera miljoner till enbart ger 30 minuters mer lektiontimme per termin istället för att tala om hur man kan ändra arbetssättet på högskolorna. Hur gör man det attraktivt att få externa föreläsare? hur gör man det attraktivt att undervisa bland alla som finns inom den akademiskasfären idag? Jag fick inga svar.
Vid detta tillfälle införde också staten inför två stipendieprogram dels till studerande från Sveriges samarbetsländer ”biståndsstipendier” samt stipendier till särskilt kvalificerade studenter.
JUSEK bloggar själva om debatten här.
