Imorse satt jag i utbildningspolitiskdebatt på JUSEK. Studieavgifter – kvalitetshöjande eller ett hot mot mångfalden?
Det var en bra debatt där vi belyste såväl eventuella nackdelar med att införa kostnad för internationella studenter. I Sverige råder sedan lång tid tillbaka avgiftsfrihet för utbildning vid statliga universitet och högskolor för alla studenter. Det finns enligt regeringen starka skäl att genom skattemedel även fortsättningsvis gemensamt finansiera högre utbildning för svenska medborgare så att den är avgiftsfri för den enskilde. Detta är en princip som regeringen anser vara så viktig att denna har lagfästs. Regeringen anser dock inte att det finns tillräckliga skäl för att fortsatt låta skattefinansierad avgiftsfrihet omfatta samtliga utländska studenter. För svenska medborgare samt för medborgare inom EU/ESS eller Schweiz förblir utbildningarna att vara avgiftsfria. Tyvärr var debatten lite vinklad, som arrangör tycker jag man ska säga om man vill att någon ska debattera eller mer stå till försvar för något. Jag tycker att det är ett beslut i rätt på det stora hela. Jag är kritisk till att delar av stipendiepengarna kommer tas från biståndsbudgeten och att det inte blir så mycket stipendiepengar, räcker till ca 600 studenter. Det jag tycker är tråkigt är att man inte i debatten tar upp högskolorna och universitetens egna ansvar, att söka utbytesmöljligheter, att se till att få externafinansiärer som stödjer. Att inte belysa att det är ett problem att svenska studenter idag inte söker till naturvetenskapliga- och tekniska utbildningar på universitet och att många av dessa finns kvar för att högskolorna tagit in utländska stundeter som inte bara staten betalat studier för utan och betalat pengar till högskolorna för. Högskolorna får betalt per student och har då enbart ett fokus att få så många studenter som möjligt för att få sin ekonomi att gå ihop. inte att nischa och möte den efterfrågan som finns. Eller se till att de har attraktiva utbildningar för svenska studenter att söka. OECD har kommit fram till att svenskar är bland de lägstutbildade i västvärlden. Det är ett problem vi borde fokusera på. Staten ser vikt av mångflad på högskolorna och vikten av internationalisering frågan jag ställer mig är vad högskolorna själva gör. En högskola med många utbytesmöjligheter är en attraktivskola de vet jag själv sedan studieåren, här borde ett större fokus ligga i debatten, genom att skapa utbytesmöjligheter med skolor i även tredjevärlden skulle de också ge platser för utländska studenter. Min tid på universitet i Indien gav mig otroligt mycket och vad en möjlighet som gav via att Stockholms universitet hade ett utbyte med just det universitetet.
Med detta sagt var jag tydlig med att lyfta fram att en av riskerna är att det skulle innebära en minskning av antalet utomeuropeiska studenter vilket är negativt för utbildningsmiljön i Sverige. Det finns också en risk att införande av avgifter kan slå hårt mot vissa enskilda utbildningar som idag har en hög andel utländska studenter.
Det viktigaste argumentet jag lyfte upp för avgifter var att svenska lärosäten kan stärka kvaliteten i sin verksamhet. Dels genom att de resurser som sparas genom införande av avgifter återinvesteras i olika kvalitetssatsningar. Dels genom att framgångsrika lärosäten får en möjlighet att konkurrera på en internationell utbildningsmarknad och därmed öka sina intäkter. det var tydligt från början att varje högskola ska administrerar sina egna avgifter. Likaså att avgifterna ska motsvara full kostnadsteckning för den studieavgiftsfinansierade verksamheten som helhet vid den enskilda högskolan. Enligt en enkätundersökning som gjorts var det avgiftsfriheten som stod i centrum när internationella studenter valde var de skulle studera, detta mer än kvaliteten på utbildningen.
Det blev periodvis en debatt som var som en fruksallad, folk talade om äpplen, päron, bananer, när debatten skulle handla om en helt annan frukt. Kunskapensfrukt. Det är viktigt att se vad kan vi göra för att få fler lektionstimmar på vissa utbildningar. Jag för min del är kritisk till att SULF hela tiden talar om fast anställda bland dem som jobbar i universitetsvälden och klaga på att flera miljoner till enbart ger 30 minuters mer lektiontimme per termin istället för att tala om hur man kan ändra arbetssättet på högskolorna. Hur gör man det attraktivt att få externa föreläsare? hur gör man det attraktivt att undervisa bland alla som finns inom den akademiskasfären idag? Jag fick inga svar.
Vid detta tillfälle införde också staten inför två stipendieprogram dels till studerande från Sveriges samarbetsländer ”biståndsstipendier” samt stipendier till särskilt kvalificerade studenter.
JUSEK bloggar själva om debatten här.
Caroline,
”I morse satt jag i utbildningspolitisk debatt på JUSEK. Studieavgifter – kvalitetshöjande eller ett hot mot mångfalden? … I Sverige råder sedan lång tid tillbaka avgiftsfrihet för utbildning vid statliga universitet och högskolor för alla studenter. Det finns enligt regeringen starka skäl att genom skattemedel även fortsättningsvis gemensamt finansiera högre utbildning för svenska medborgare så att den är avgiftsfri för den enskilde. Detta är en princip som regeringen anser vara så viktig att denna har lagfästs…”
Ja, detta torde vara den enskilt viktigaste åtgärden för att minska den sociala snedrekryteringen till högre utbildning.
”… Regeringen anser dock inte att det finns tillräckliga skäl för att fortsatt låta skattefinansierad avgiftsfrihet omfatta samtliga utländska studenter. För svenska medborgare samt för medborgare inom EU/ESS eller Schweiz förblir utbildningarna att vara avgiftsfria… Jag tycker att det är ett beslut i rätt på det stora hela…”
Det är vi flera som gör. Sverige har tyvärr inte hur mycket resurser som helst att tilldela för högre undervisning, och de är rimligt att befintliga medel satsas på studenter som är svenska medborgare.
”… Jag är kritisk till att delar av stipendiepengarna kommer tas från biståndsbudgeten och att det inte blir så mycket stipendiepengar, räcker till ca 600 studenter…”
Dessa stipendiepengar är ett okänt område för mig, varför jag inte har någon åsikt. Rent generellt är det dock alltid tråkigt när bistånd måste minskas.
”… Det jag tycker är tråkigt är att man inte i debatten tar upp högskolorna och universitetens egna ansvar, att söka utbytesmöjligheter, att se till att få externa finansiärer som stödjer. Att inte belysa att det är ett problem att svenska studenter idag inte söker till naturvetenskapliga- och tekniska utbildningar på universitet, och att många av dessa finns kvar för att högskolorna tagit in utländska studenter som inte bara staten betalat studier för utan också betalat pengar till högskolorna för. Högskolorna får betalt per student och har då enbart ett fokus att få så många studenter som möjligt för att få sin ekonomi att gå ihop. Inte att nischa och möte den efterfrågan som finns. Eller se till att de har attraktiva utbildningar för svenska studenter att söka…”
Du fäster fokus på många viktiga problemområden, och med tanke på den kritiskt viktiga roll som högre undervisning och forskning alltid kommer att ha för varje land som vill vara konkurrenskraftigt, borde alla och envar fundera över dessa problem. Inte minst högskolorna och universiteten själva.
Något jag i sammanhanget funderat över, är om det från myndigheterna skulle gå att genomföra någon slags skattemässig reform innebärande att företag, stiftelser, organisationer och privatpersoner kan gynnas skattemässigt av att donera pengar till högre lärosäten. Detta skulle kunna ge ett gott incitament till landets högskolor och universitet att ständigt söka bli bättre, ty ingen har ju lust att skänka pengar till lärosäten resp enskilda utbildningar som ej håller hög klass. Kristdemokraterna kunde kanske fundera på en sådan reform, och därmed lite grann ta initiativet ifrån det parti som gärna tycks vilja se hela utbildningsområdet som bara sitt område. Jag talar alltså om Folkpartiet.
”… OECD har kommit fram till att svenskar är bland de lägst utbildade i västvärlden. Det är ett problem vi borde fokusera på. Staten ser vikten av mångfald på högskolorna och vikten av internationalisering; frågan jag ställer mig är vad högskolorna själva gör. En högskola med många utbytesmöjligheter är en attraktiv skola, det vet jag själv sedan studieåren. Här borde ett större fokus ligga i debatten, genom att skapa utbytesmöjligheter med skolor även i tredje världen skulle de också ge platser för utländska studenter. Min tid på universitet i Indien gav mig otroligt mycket och var en möjlighet som gavs via att Stockholms universitet hade ett utbyte med just det universitetet…”
Vi behöver definitivt få åtminstone de mer studiebegåvade att prova på högskolan, och kanske åtminstone genomgå en kortare högskoleutbildning. Ju högre generell utbildningsnivå Sverige har, desto bättre borde vi ex kunna utveckla den så viktiga tjänstemarknaden osv.
Därutöver bör högskolorna själva förstå vikten av att deras nätverk, samarbeten och utbytesprogram bör ha en så internationell prägel som möjligt.
”… Med detta sagt var jag tydlig med att lyfta fram att en av riskerna är att det skulle innebära en minskning av antalet utomeuropeiska studenter vilket är negativt för utbildningsmiljön i Sverige. Det finns också en risk att införande av avgifter kan slå hårt mot vissa enskilda utbildningar som idag har en hög andel utländska studenter…”
Här finns naturligtvis ett dilemma. Hur använda de begränsade resurserna för högskolan – resurser som inte räcker för både svenska och utländska studenter – så att den senare studentkategorin i princip inte försvinner under de närmast åren?
Jag har inget färdigt svar, utan vill blott åter igen knyta an till det jag skrev ovan om en möjlig skattereform som gynnar kapitaldonationer etc till högre lärosäten (det går ju även att tänka sig att att något medicintekniskt företag skänker utrustning till vårdhögskolor osv). Det kanske går att tänka sig att det kan göras extra skattemässigt förmånligt att skänka resurser till utbildningar som brukar locka många utländska sökande, för att dessa utbildningar framgent ska ha så hög internationell klass att de fortsätter locka även sedan de påförts studerandeavgifter?
”… Det viktigaste argumentet jag lyfte upp för avgifter var att svenska lärosäten kan stärka kvaliteten i sin verksamhet. Dels genom att de resurser som sparas genom införande av avgifter återinvesteras i olika kvalitetssatsningar. Dels genom att framgångsrika lärosäten får en möjlighet att konkurrera på en internationell utbildningsmarknad och därmed öka sina intäkter…”
Intressant och spännande förslag. Här finns nog mycket att utreda, och seriöst grunna på de närmste åren.
”… Det var tydligt från början att varje högskola ska administrerar sina egna avgifter. Likaså att avgifterna ska motsvara full kostnadsteckning för den studieavgiftsfinansierade verksamheten som helhet vid den enskilda högskolan. Enligt en enkätundersökning som gjorts var det avgiftsfriheten som stod i centrum när internationella studenter valde var de skulle studera, detta mer än kvaliteten på utbildningen…”
Här återkommer dilemmat jag nämnde ovan. Det kanske inte går att undvika att det from och med nu alltid kommer att kosta åtminstone lite grann för utländska studenter att läsa i Sverige, men om vi inför ett smart system där vinstrika företag och välbärgade privatpersoner förmås att börja donera pengar i en mycket större utsträckning än idag, har vi kanske ändå gjort så mycket som det går att göra, och tillsett att de avgifter som trots allt kommer att tas ut hålls så låga som någonsin möjligt. Det är min tanke.
”… Det blev periodvis en debatt som var som en fruktsallad, folk talade om äpplen, päron, bananer, när debatten skulle handla om en helt annan frukt. Kunskapens frukt…”
Gud vilken vacker formulering, bästa Caroline! … Kunskapens frukt… Jag ryser av välbehag.
”… Det är viktigt att se vad kan vi göra för att få fler lektionstimmar på vissa utbildningar. Jag för min del är kritisk till att SULF hela tiden talar om fast anställda bland dem som jobbar i universitetsvälden, och klagar på att flera miljoner till enbart ger 30 minuters mer lektionstimme per termin, istället för att tala om hur man kan ändra arbetssättet på högskolorna…”
Hear, hear!
”… Hur gör man det attraktivt att få externa föreläsare? Hur gör man det attraktivt att undervisa bland alla som finns inom den akademiska sfären idag? Jag fick inga svar…”
Det förvånar mig inte, ty du tog just upp ett antal kvalitativa frågeställningar, och folk från universitetsvärlden som äskar pengar verkar mycket hellre gå in på kvantitativa resonemang och krav som de ovan redovisade, eftersom de senare nog trots allt är lättare att föra än att mer grundligt söka visa hur goda utbildningarna är mätt ur ett mjukare, kvalitativt perspektiv.
”… Vid detta tillfälle införde också staten två stipendieprogram; dels till studerande från Sveriges samarbetsländer, ‘biståndsstipendier’, samt stipendier till särskilt kvalificerade studenter.”
Vi får hoppas att dessa pengar kommer till god nytta, och en positiv motbalans till de kommande avgifterna för utländska studenter.
Det är som alltid intressant att läsa om dina olika politiska engagemang Caroline, denna gång på utbildningens område.
Mvh
Tack för intressanta synpunkter & input! Jag håller med om att det är viktigt att bedda frågan.