Ytterligare en motion jag lagt till rikstinget i sommar.
På Rikstinget 2010 fattade partiets ombud ett beslut om att Kristdemokraterna ska driva kravet om att utreda ett återinförande av sambeskattningen. Ett enligt oss mycket olyckligt beslut. Sambeskattningen avskaffades 1972 eftersom den ansågs utgöra ett hinder för kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Sambeskattningen drev upp marginalskatterna rejält – inte minst för den person i ett äktenskap som tjänade minst. Vi kan inte se någonting som har hänt sedan sambeskattningens slopande som gör att förutsättningarna har förändrats. Ett återinförande av sambeskattningen skulle innebära att kvinnors marginalskatter många gånger skulle skjuta i höjden och att kvinnors förvärvsfrekvens därmed skulle sjunka. Det skulle i sin tur vara ett rejält bakslag för jämställdhetsarbetet. En minskad förvärvsfrekvens skulle också bli ett allvarligt slag mot den offentligt finansierade sektorn vilket i sin tur i stor utsträckning skulle drabba kvinnor. Man kan också starkt ifrågasätta principen om att personer som utför samma arbete ska beskattas olika. Var tog principen om lika lön för lika arbete vägen? Två kollegor med exakt samma jobb kan få helt olika marginalskatter beroende på om de råkar vara ensamstående, sammanboende eller gifta med en person som arbetar eller inte. Ett sådant system riskerar att skapa splittring mellan löntagare och leda till ökade krav på löneökningar hos personer som inte har möjlighet att räkna hem någon sambeskattning. De stora vinnarna är dessutom hushåll där en person tjänar väldigt mycket medan ett hushåll med två lägre och mer likvärdiga inkomster inte skulle vinna någonting. Sambeskattning innebär alltså stora skattesänkningar för högavlönade personer med en make/maka som inte arbetar. Var finns den rimliga fördelningspolitiken i en sådan skattepolitik? Särbeskattning är det enda rimliga i ett land som vill behandla medborgare likvärdigt, i ett land som strävar mot en jämställd arbetsmarknad och i ett land där arbete alltid ska löna sig.
Vi yrkar därför
Att Rikstinget ska slopa kravet om att utreda ett återinförande av sambeskattning
Erik Slottner, Kungsholmen
Désirée Pethrus, Bromma
Caroline Szyber, Östermalm
Kan man inte tänka sig en form av frivillig sambeskattning? Då skulle de som vill ta några år för att ta hand om barn ha en mer sportslig chans att klara av försörjningen på en inkomst.
jag ser hellre man gör om systemet med kostnad för dagis och subventioner. vad händer vi skiljsmässa? pensionen baseras på vad? jag tycker att sambeskattning blir att vaga in folk i en falsk trygghet. Vill att folk ska ha valfrihet men en verklig sådan.
Det låter som ett utmärkt svar. Något måste göras åt den fruktansvärda orättvisan i systemet, och detta något ska helst vara att göra om subventionerna till dagis, tycker jag, så att föräldrarna kan bestämma vem som tar hand om deras barn om dagarna, även själva ta detta ansvar.
Haller helt med om att det ar viktigt att undvika sambeskattning. Det innebar inte att dagens system ar bra, tvartom. Ni bor arbeta for en lag, platt inkomstskatt utan avdrag och bidrag. Kristdemokraterna har stora mojligheter att profilera sig i den har fragan.
Hej.
Vad sägs om alla personer / familjer själva ska kunna avgöra om de vill bli sambeskattade eller ej. Inför möjlighet att välja!
Som sagt debatten pågår i partiet och jag lyfter ovan ev problem. Ex om man skiljer sig hur skjuter man upp sambeskattningen och grunden för pension..
Anledningen till att man tog bort sambeskattningen var att man ville menska antalet födslar bland svenskarna
Kan man sambeskatta familjens inkomst kan man ”sambeskatta” pensionen! Nä självklart inte… (!)
Man vill helt enkelt inte ha familjepolitik i KD. Det ska vara krig och egoism mellan människorna
som sagt frågan debatteras flitigt internt. finns i ex Tyskland så skulle säkert fungera men vad händer om man ex skiljer sig, vad händer då med pension mm då får man fortfarande bara för åren man levt ihop och måste då jobba ihop övrigt.
Förstår egentligen inte varför kvinnor ofta är negativ till sambeskattning av såväl lön som pensionen. (Tror uppviglarna inom feministgerillan här har såväl händer som fötter med i spelet – krig mellan könen = makt åt dem.) För oftast skulle kvinnor tjäna på det. Det är inte rättvist att kvinnor oftare är tvingade att vara borta från arbetsmarknaden mer än oss gubbar av biologiska skäl. Förvisso lever ni längre än oss men det bjuder vi på.
Småbarnsföräldrar (läs kvinnor) är inte heller lika attraktiva på arbetsmarknaden av naturliga skäl. Man vill inte att folk ska skaffa barn – men man vill ha ny arbetskraft. Ekvationen går inte ihop.
Om man skiljs – ja då får väl BÅDE man som kvinna lösa pensionsfrågan med ny make/maka/lönearbete. Helt naturligt (men måste man skiljas – det kan se grönare ut men…). Men det är fortfarande inte rättvist att kvinnor oftast får sämre pension – även fast ni lever längre, för det bjuder vi på.
Socialismen vill slå sönder omtanke och omsorg människor emellan. Den vill att vi alla bara ska vara beroende av den.
Ja ja, det var väl lite osammanhängande tankar jag hade om detta för stunden