Julkrönika – se dina medmänniskor

Min partikollega i riksdagen Otto von Arnold har skrivit en jättefin julkrönika, läs den här.

”Räck ut din hand till den som behöver dig. Därför att en hjälpande hand ibland kan vara så mycket mer värd än den finaste julklapp. Och därför att en hjälpande hand kan ge dig så mycket mer av den där julkänslan vi alla just nu jagar. Vi måste inse att vi alla behöver varandra och måste finnas till för varandra.”

Jag blev inspirerad och skrev en egen julkrönika.

Nu är det jul igen. Denna juletid är en glädjens tid, familjens tid, önskelistornas tid. En tid då de flesta går från att klaga på kylan och mörkret till att tycka att det är mysigt. Pepparkakor, lussebullar, julgran, julklappar, glögg och alla snälla barn som skriver önskelistor till jultomten. Julen är för de flesta synonymt med gemenskap, men inte för alla, för vissa blir ensamheten och utanförskapet allt för påtaglig.

En del barn får inte skriva önskelistor, det är ingen som bryr sig om de varit snälla – för det är ingen som bryr sig om dem. En del barn mår dåligt för att deras föräldrar har fullt upp med sig själva. Andra barn är oroliga för att julen ska medföra för mycket alkohol och bråk i år igen. Många står ensamma på grund av sin förälders sjukdom eller beroende. Det är viktigt att vi fångar upp de barn som är utsatta, som inte har en trygghet.

Idag är det många barn och ungdomar som känner att de inte har någon att prata med, någon som ser dem eller kan ge dem stöd. Vi glömmer lätt bort vikten av möten mellan människor i tider av stress, inte minst i julstressen när ensamheten är än mer tydlig än övriga året. Vi vill väl alla se ett samhälle där fler vågar ta ansvar och där vi bryr oss om varandra.

Dessa utsatta unga medmänniskor bör vi alla skänka en tanke, ett leende, en pratstund – kort sagt lite av vår egen tid – en smula av vårt hjärta. Alla människor behöver känna sig sedda och alla har rätt att få känna julens värme. Det finns många sätt att visa att man bryr sig. Kan du göra något för någon i år?

För lillkillen som alltid är ensam på lekplatsen?

För henne som du brukar möta på bussen?

Öppna dina ögon och ställ din dörr på glänt.

Det lilla kan göra stor skillnad.

Var social, dela med dig!

, ,