Jag har förutom fotbolls-EM i Ukraina passat på att läsa på och följa deras utveckling. Jag är glad svenska och internationella media skrivit så mycket om Ukraina, har kunnat följa mycket utan att vara på plats. Jag har varit i Ukraina en gång, var där för en förstudieresa för ett biståndsprojekt. Fokus var att motvera korruption, vi bedömde dock riskerna så stora att det inte blev något projekt. Synd för Ukriana är ett land som är stora korruptionsproblem. Demokratiseringsprocessen som påbörjades i samband med den orangea revolutionen har tvärt avstannat och utvecklingen i Ukraina har snarare gått åt fel håll de senaste åren. Idag finns en stor utbredd korruption som hämmar allt reformarbete. Landets ekonomi är också sämre än på många år. Vilken väg landet väljer – antingen i demokratisk eller i auktoritär riktning – är avgörande för hela Östeuropas framtid.
I längden kan landets instabillitet leda till försämrade internationella förhållanden med länder såväl inom som utanför EU, varför landets påbörjade utveckling riskerar att stagnera.
Ukraina är ett land vars befolkning lider av bristande demokrati och lär inte bli ett EU-land på många år. Samtidigt är Ukraina rent geografisk en del av Europa, och EU har en viktig uppgift i att stödja och främja demokratiprocessen. Ukrainas EU-närmande är avhängig av landets fortsatta utveckling och på senare åren känns ett medlemskap allt mer avlägset.
Ukraina är med i det Östra partnerskapet, som kom till på svensk-polskt initiativ och lanserades vid ett toppmöte i Prag våren 2009. De sex länder som omfattas av partnerskapet utanför EU är Moldavien, Georgien, Armenien, Azerbajdzjan, Ukraina och Vitryssland. Målsättningen är att öka förutsättningarna och drivkrafterna för reformer i partnerländerna för att därmed också kunna få till stånd ett närmare EU-samarbete – ekonomiskt, men också politiskt och genom ökade kontakter mellan människor i länderna. Den i dag väletablerade europeiska grannskapspolitiken ENP (European Neighbourhood
Policy) är ett oerhört viktigt redskap i EU:s utrikespolitik. EU-länderna bör känna ett speciellt ansvar gentemot sina grannländer, både av moraliska och säkerhetspolitiska skäl. Men grannskapspolitiken är inte bara ett alternativ till medlemskap, utan kan i vissa fall – till exempel för länder som Ukraina och Moldavien – vara ett steg på vägen mot ett medlemskap.
För Sverige och EU är det angeläget att Ukraina fortsätter att gå i demokratisk riktning, den utbredda korruptionen kan trängas tillbaka samt att landets unga och sköra marknadsekonomi kan stärkas och utvecklas.
