Blev i slutet av förra veckan mycket glad när jag hörde att vi nu kommit ett steg närmare att göra Barnkonventionen till svensk lag. Jag har bloggat flera gånger om vikten av att Barnkonventionen implementeras i svensk lag.
Skriver i Katrineholm kurriren tillsammans med barnminister Maria Larsson, Lotta Jonsson och Marie-Louise Forslund Mustaniemi.
Regeringen har kommit överens om att utreda vad som talar för, och vad som talar emot, att göra barnkonventionen till svensk lag. Kristdemokraterna har drivit frågan om att inkorporera barnkonventionen under lång tid. Frågan om barns rättigheter måste bli en förstasidesfråga.
Men vi vet att det fortfarande finns brister i hur barn får komma till tals och hur de får skydd och stöd. För en tid sedan samlade Unicef in exempel på de undanflykter som används för att inte ge barn deras rättigheter. BRIS samtalar dagligen med barn som berättar om hur deras rättigheter kränks. Och Rädda Barnen kartlägger barns rädslor, som i hög grad skulle kunna undvikas om vuxensamhället lyssnade till barn.
Vi kristdemokrater menar att barns rättigheter bör stärkas ytterligare och därför bör konventionen bli en del av svensk lag. Barnfrågorna behöver sättas högt upp på den politiska agendan. Mycket talar för att en starkare juridisk ställning för barnkonventionen skulle uppmärksamma barns rättigheter och leda till ett starkare skydd. Erfarenheterna från Norge, som gjorde konventionen till norsk lag 2003, pekar i den riktningen.
Vår övertygelse är att Sverige kan göra mycket bättre. Barn har särskilda rättigheter och behöver särskilt skydd för att de är just barn. Om deras rättigheter sätts högre på den politiska dagordningen och Barnkonventionen blir en del av svensk lag, är vi övertygade om att det skulle leda till ett starkare skydd.
Har även skrivit tidigare:
Det är nu 21 år sedan Sverige – som ett av de första länderna – ratificerade FN:s konvention om barnets rättigheter, den så kallade barnkonventionen. Tanken var att konventionen skulle användas som utgångspunkt i varje enskild lagstiftning och på det sättet bli en del av den svenska lagstiftningen. Barnkonventionen slår fast att varje enskilt barn har vissa bestämda rättigheter som ingen stat, ingen regering, inget politiskt parti har rätt att sätta sig över. Vad innebär det då att sätta barnets bästa i främsta rummet? Svaret på den frågan är inte självklart.
En inkorporering av Barnkonventionen skulle exempel leda till att migrationspolitiken aldrig får leda till familjesplittring och att barn aldrig ska nekas sjukvård eller skolgång för att de är papperslösa eller gömda. När paragraferna i barnkonventionen betraktas som svensk lag kan myndigheternas beslut relateras till lagens tillämpning. Till exempel kan avvägningar av en myndighet som Migrationsverket lättare göras tydliga och tydligare riktlinjer skapas för att alltid, under alla omständigheter, se till att barnets bästa tydliggörs. Därför bör FN:s barnkonvention inkorporeras i svensk lag. Några Europeiska länder, exempelvis vårt grannland Finland, har redan inkorporerat barnkonventionen som nationell lag.
Nuvarande ordning fungerar inte tillräckligt bra. Vi tar för lite hänsyn till barns intressen. Naturligtvis behövs mer än att barnkonventionen blir svensk lag för att förändra detta men att göra det är en viktig symbol och ett viktigt verktyg i arbetet för alla barns rättigheter.
Media om utredningen som nu är tillsatt.
