Idag haft två debatter samverkan för starkare stöd och skydd för barn och unga samt signalspaning.
Herr/fru talman
Att komma sist efter 7 personer kan ses på två sätt antingen att man ska sammanfatta allt som sagts eller att man efter en lång och spännande bok kommer med det spännande slutet. Upp till er att bestämma.
Jag vill börja med att säga att jag är glad att vi haft dagens debatt. Det är ett viktigt ämne och det är bra att det är i princip ett enigt utskott som står bakom detta betänkande och att alla ser vilken viktig förändring vi nu gör.
Ungdomen är den mest brottaktiva perioden i människors liv. Om brottsbanan inte bryts i tid kommer de rekryteras till kriminella kretsarna och det ligger inte i vårt samhälles intresse.
Kristdemokraterna anser att samhället måste reagera på ungdomars brottslighet tidigare än vad som är fallet idag. I många fall väntar kommunernas socialtjänst för länge med att hjälpa ungdomar som hamnat snett. Detta är både en ekonomisk och en ideologisk fråga. Socialtjänsten, som har lägsta möjliga omhändertagande som sitt mål, vill så länge det är möjligt ha en öppen vårdform. Detta är inte alltid det bästa alternativet. Vi anser att med ett tidigare ingripande och med snabbare behandling och rehabilitering skulle chansen vara större att komma till rätta med problematiken i den unges liv. Det är också av stor vikt att handläggningen hos polis, åklagare och domstol av mål och ärenden sker så snabbt som möjligt när det är fråga om unga lagöverträdare.
Polisen, socialtjänsten och åklagarmyndigheten har på några ställen i landet inlett ett samarbete. Vi ser ökad samverkan mellan myndigheter som viktigt. Ett problem idag är socialtjänstens dubbla roller i egenskap av hjälpande och verkställande av ett utdömt straff. Det har varit svårt för såväl socialtjänstens personal men även den unga att se skillnaden mellan dessa roller.
Var har det gått fel när en ung människa, i början av sitt liv, utsätter en annan ung människa för ett brott som kan leda till att dess bådas liv på ett eller annat sätt tar slut.
Ungdomsvåldet har inte ökat men heller inte minskat så mycket som vi skulle vilja.
Det gäller att avsluta den onda cirkel så tidigt som möjligt. Problem skall inte lösas med slagsmål ute på skolgårdar eller stan utan skall uppmärksammas av vuxenvärlden tidigare som skall ge stöd och sätta gränser. Det är vi vuxna som måste vägleda och sätta gränser – säga vad som är rätt och fel.
Om barn och unga hamnar fel är det viktigt med snabba reaktioner från föräldrarna, skolan, socialtjänsten och polisen. Det är den viktigaste åtgärden för att bryta den olyckliga spiral som kan leda till allt grövre brottslighet ju längre tiden går.
Alla dessa åtgärder är för att hjälpa inte stjälpa. Det gäller att stoppa ungas brottsbana i tid och varje del i rättskedjan men även samhället i övrigt måste fungera och vara så starkt att de både bekämpar, behandlar och kan förebygga brott. Myndigheternas arbete är viktigt och lagstiftningen ska ses över och förtydligas framöver men det är inte alltid det som är avgörande. Om vi inte lyckas engagera och dra in föräldrarna, förskolan, skolan och dem ideella organisationerna i arbetet med att motverka ungdomsbrottsligheten så räcker det inte långt. Det handlar om att se unga människor och ge dem stöd när de som mest behöver det.
