Varför tiger Löfven om vinsterna?

Göran Hägglund har varit ute i vinstfrågan och skrivit bra i flera debattartiklar bland annat i DN. Igår tog Löfvn bladet från munnen och var med i Agenda, han gör ju inte många intervjuer eller är speciellt aktiv i debatten annars. Igår under Agenda fick han inte heller frågor om vinster vilket jag fortfarande undrar över.

Efter år av interna strider och diskussioner har Socialdemokraternas partistyrelse hittat vad de själva anser vara en balanserad kompromiss i frågan om de vinster som olika företag inom utbildning, sjukvård och äldreomsorg ibland lyckas göra.

För oss kristdemokrater är det inte lätt att förstå varför frågan är så känslig. Valfrihetens fördelar är många. Främst för de enskilda människor som istället för stela gamla monopol får ett smörgåsbord av alternativ att välja mellan. Men också ur ett ekonomiskt perspektiv. Konkurrensen tvingar både företag, kommuner och landsting att fundera över hur den egna verksamheten kan bli effektivare, och hur människors behov ska kunna tillgodoses. Företagens vinster är för oss ett betydligt mindre problem än kommuners och landstings förluster.

Men för socialdemokratin har detta ”dilemma” vållat mycket huvudbry, och det är denna fråga som partiledningen nu av allt att döma vill få bort från dagordningen. Men hur balanserat är kompromissen? I ord säger sig Socialdemokraterna stå upp för valfrihet och kvalitet. Men den som läser det finstilta i partiets dokument upptäcker att det inte är fullt så enkelt. Tre av förslagen är särskilt allvarliga, ur valfrihetsperspektiv.

För det första vill S ge politiker i kommuner och landsting rätt att stoppa välfärdsföretag, utan att bry sig om de människor som valt dem som utförare. För det andra vill S använda den kommunala servicen som ekonomisk norm, oavsett om den fungerar eller ej. Det tredje, och värsta, S-förslaget är att både lagen om valfrihet och etableringsfriheten ska rivas upp.

Tillsammans och var för sig innebär dessa förslag att tjugo år av valfrihetsarbete rivs upp, att politikerna åter ges vetorätt även mot aldrig så pigga och kompetenta utmanare. Den vardagsmakt som vuxit fram under tjugo års valfrihetsarbete kommer att rullas tillbaka. Beslutsfattandet skickas tillbaka till kommunpolitiker och byråkrater.

Hur den nye S-ledaren Stefan Löfven ser på kritiken från oss kristdemokrater vet vi inte. När vi presenterade den, och SVT och SR sökte honom för ett svar, valde han att gömma sig på sitt kontor. Två dagar i rad försökte reportrarna få Löfven att klargöra socialdemokratins syn på välfärdsbolag och valfrihet, utan framgång.

Men S-ledarens tystnad till trots så saknar vi inte ledtrådar. För några dagar sedan valde en rödgrön majoritet i Säter att utestänga all privat äldrevård från kommunen, oavsett kvalitet och efterfrågan. I Göteborg vill de rödgröna inte mäta kvalitet i offentliga förskolor, bara i privata. Där S styr stryps valfriheten, och privata alternativ missgynnas konsekvent.

Så kan det bli i hela landet, om S lyckas genomföra sitt smygstopp för vinster och valfrihet. Det är vad valet 2014 handlar om.

Var social, dela med dig!

, , ,