Herr/fru talman
Vi i Kristdemokraterna har länge jobbat att ”hjälplöst tillstånd” ska ändras till ”särskilt utsatt situation” i Sexualbrottslagstiftningen.
Den 1 april 2005 trädde en ny sexualbrottslagstiftning i kraft. När lagen förbereddes av dåvarande justitieminister Thomas Bodström pågick en intensiv diskussion om hur skyddet för kvinnor skulle kunna förbättras. På vissa punkter ledde det till en skärpning av lagen men trots att Sexualbrottskommittén föreslagit en utvidgning genom att införa ett uttryckligt förbud mot att sexuellt utnyttja den som är i en särskilt utsatt situation och att även lagrådet förespråkade en sådan förändring avstod Bodström från att genomföra den.
Följden av detta beslut har blivit att den praxis som utarbetats angående begreppet ”hjälplöst tillstånd” står fast vilket fått olyckliga konsekvenser för många kvinnor. Ett exempel är det så kallade Jordbrofallet. Tre män plockar upp en ung flicka på Centralstationen i Stockholm. Hon är på rymmen och har inte ätit eller sovit de senaste dygnen. Männen tar henne med sig till en lägenhet, bjuder henne på alkohol och våldför sig på henne. Två av tre män frikändes, endast den som hade genomfört ett regelrätt samlag med henne blev fälld eftersom det i det fallet gick att bevisa att flickan försökt värja sig. De andra två frikändes.
I domslutet konstaterar Svea hovrätt (26/9-05):
”Lagstiftaren har, som tingsrätten anmärkt, nyligen uttryckligen avstått från att genomföra ett förslag att utvidga det straffbara området genom att göra våldtäktsbestämmelsens andra stycke tillämpligt även i fall där en person befinner sig i en särskilt utsatt situation. Särskilt mot denna bakgrund kan begreppet hjälplöst tillstånd inte anses ha en så vidsträckt innebörd att det är tillämpligt i en situation som den förevarande. Att de tilltalade agerat med ett stort mått av hänsynslöshet och bristande respekt mot målsäganden medför inte någon annan bedömning.”
Domare ska följa lagen och det har de gjort. Ansvaret ligger på oss politiker som stiftar lagarna. Om förändringen genomförts hade domen mot de två männen som jag berättade om blivit en annan. För vem kan hävda att flickan inte var i en särskilt utsatt situation i det tillstånd hon befann sig?
Kristdemokraterna har sedan dess arbetat för en utvärdering av 2005 års sexualbrottslagstiftning och för att en ny utredning skulle ske då vi såg behovet av skärpningar. I oktober 2010 överlämnade 2008 års sexualbrottsutredning betänkandet Sexualbrottslagstiftningen – utvärdering och reformförslag.
Herr/fru talman
Det finns nog få brott som skapar en sådan upprördhet i oss, och det med rätta, som sexualbrott mot barn. Propositionen innehåller flera förslag som ytterligare markerar allvaret i sådana brott.
Grovt sexuellt övergrepp mot barn utvidgas så att domstolar får en större möjlighet att bedöma allvarliga sexuella övergrepp mot barn som grova brott. Regeringen föreslår även att straffminimum höjs från fängelse i sex månader till fängelse i ett år.
Regeringen föreslår också en lagstiftning som gör att Sverige uppfyller åtaganden enligt Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp.
I sak handlar detta om att kravet på dubbel straffbarhet avskaffas för utnyttjande av barn för sexuell posering och köp av sexuell handling av barn och att preskriptionstiden förlängs så att den börjar löpa först när ett barn fyller eller skulle ha fyllt 18 år.
När det gäller avskaffandet av dubbel straffbarhet handlar detta i praktiken om att avskaffa de kryphål som gör skillnad på barn och barn. Det är inte rimligt att det inte ska gå att straffa den som utsätter barn för olika former av sexuella brott bara för att barnet inte är svenskt. Ett sådant brott mot ett barn är givetvis lika allvarligt även om en person åker utomlands och begår det.
Att som barn utsättas för sexuella övergrepp är ett oerhört trauma. Inte sällan är barnet beroende av personen som begår brottet. Barnet kanske i vissa fall inte förstår hur oerhört allvarligt det är eller saknar ord för att beskriva det. Ett barn kan naturligtvis inte förväntas agera som en vuxen. Många gånger kommer sexuella övergrepp fram långt senare, kanske när personen har blivit vuxen. Det är därför mycket bra att preskriptionstiden för utnyttjande av barn för sexuell posering börjar först vid 18 års ålder.
Herr/fru talman
Med detta sagt vill jag vara tydlig – enbart en ändrad lagstiftning räcker inte. För lagstiftning är inte allt. Under de senaste åren har vi haft flera debatter hur vi kan ge ett starkare skydd. Hur får vi en tydlig signal om skiljelinjen mellan olämpligt och olagligt, likaså att ett nej alltid är ett nej. Det behövs också en mer djupgående diskussion om etik och moral i hela samhället.
Rättväsende och lagstiftning spelar en central roll i ett modernt samhälle. Den lagstiftande funktionen är ytterst viktig. En viktig signal ur ett juridiskt perspektiv är att ändra i Sexualbrottslagstiftningen angående ”hjälplöst tillstånd” till ”särskild utsatt situation”. Ändringen är en viktig markering. All sexualitet bygger på ömsesidighet och frivillighet. En lagändring ger signaler som förhoppningsvis påverkar attityder.
Det går dock inte att lagstifta bort alla typer av övergrepp, men det är viktigt att samhället tydligt signalerar vad som är acceptabelt och inte.
Det bästa skyddet för våra kvinnor är ett samhälle där etiska värden sitter så djupt rotade i oss att den givna rågången, mellan rätt och fel, i det här sammanhanget mellan sex och våldtäkt, blir övertydlig. Sexualiteten bygger på ömsesidighet och frivillighet. Värden som respekt, omsorg, hänsyn och lyhördhet måste återerövras som naturliga fundament för all sexualitet.
När vi hamnar i hårklyverier huruvida gärningsmän förstod eller inte förstod att de begick ett övergrepp då förstår vi juridikens trubbighet och det komplexa i lagstiftning kring sexualbrott.
Återigen, det går inte att lagstifta bort allt, men det går att visa på samhälleliga principer och tydligt kommunicera värderingar. För oss kristdemokrater är det en central tanke, att det finns grundläggande goda principer som är vägledande. Värden som respekt och lyhördhet är goda principer, viktiga för vilket modernt samhälle som helst.
Bifall till betänkandet, avslag på samtliga motioner
