Mitt anförande i debatten om nämndemän inklusive repliksskifte med S och V. Rekommenderas!
Fru talman!
En vanlig medborgare besöker en domstol i genomsnitt en gång under sin livstid. För många, både parter och vittnen, är det en ganska ovan situation att behöva uppträda vid en domstolsförhandling, och det upplevs ofta som mycket pressande. På juristlinjen hade vi väldigt mycket diskussioner om rättsväsendet, och en fråga som ofta kom upp var nämndemannasystemet. Jag ska erkänna där det fanns en stor skepsis bland mina kursare. Först och främst handlade det om att nämndemän inte speglade befolkningen. Flera har varit inne på det i dag. Det handlar om både ålder och etnisk bakgrund. Om man ska ta med sig någonting av det är det att ett rättssamhälle angår alla och att alla måste vara beredda att bidra. Jag tycker att det är angeläget att nämndemän representerar hela befolkningen. Så är det inte i dag. Visst kan man diskutera huruvida det sitter tre vita pensionärer som nämndemän vid ett tingsrättsmål. Men jag tror att väldigt många skulle tycka att det vore bra om det fanns nämndemän av båda könen när det handlar om mål som våldtäkter, sexuella övergrepp och vårdnadstvister i domstol. Frågan är om det är vi politiker som ska gå in och styra vilka som ska sitta där eller inte.
I vissa länder är det obligatoriskt att vara en del av rättsväsendet. Där har man antingen ett jurysystem eller också utses nämndemän via lottning eller, som utredningen har varit inne på, via den fria kvoten. Men det man kan säga är att vare sig vi förändrar systemet eller inte blir 96 procent av befolkningen i dag aldrig nämndemän. Huvudsaken för Kristdemokraterna är att kunskapen om rättegångar ökar. Det skulle vara positivt om det kunde bli en del av undervisningen i skolan. Jag tror framför att det vore bra med en större generell kunskap om rättegångar. Jag tycker det vore positivt om fler skolor följde rättegångar och besökte en tingsrätt. Har man följt en rättsprocess tror jag att det blir lättare den dag man själv blir en del av den, vare sig man är vittne eller kallas in som part. Tyvärr är övergrepp i rättssak vanligare i dag bland unga än för 20 år sedan. Framför allt tror jag att det handlar om en stor okunskap. De unga kanske inte vet att det sms som de skickar är allvarligt och ändå utgör ett brott med ganska höga straffsatser.
Redan tidigare i våras debatterade vi nämndemannafrågan i samband med ett annat betänkande. Då talades det mycket om utbildning, och det har det gjorts även i dag. Jag tycker att det är viktigt att nämndemän får, om vi nu har det systemet, utbildning. Men jag tror att det också är viktigt att betona att det behövs information under tiden. Jag vill lyfta fram det initiativ som Domstolsverket tog tidigare och skickade ut ett brev till alla nämndemän och berättade om vikten av olika frågor, bland annat jävsfrågor. Vi har haft några fall som har blivit väldigt kostsamma just på grund av att folk har suttit på två stolar och inte varit medvetna om problematiken med det. Med anledning av det betänkande vi nu behandlar kan jag säga att jag kanske inte riktigt är förvånad över att utredningen landade där den landade. Det var tydligt att expertgruppen tyckte vissa saker och att den politiska referensgruppen, som jag satt i, tyckte lite andra saker. Det betänkande som vi diskuterar och det förslag som regeringen har lagt fram speglar det som den politiska referensgruppen diskuterade och tog upp. Ska vi ändra ett system gäller det att få en stor enighet om det.
Ska vi ha kvar ett system är det också viktigt att det finns en bred enighet om det. Det är väl därför det betänkande vi nu debatterar ser ut som det gör. Att juristerna och expertgruppen hade en annan syn är kanske inte så konstigt, speciellt när jag tittar tillbaka på hur diskussionerna lät när jag gick på juristlinjen. Det viktigaste tycker jag är att det tillsattes en utredning. Det har tagits upp tidigare i debatten att Socialdemokraterna tillsatte en utredning för några år sedan. Jag tycker att det är bra att justitieministern tillsatte en utredning och att vi fick se på frågan och ta ett helhetsgrepp. Jag vill nämna, och det har jag gjort tidigare, att i en kammardebatt sent en torsdagskväll sade en representant för Sverigedemokraterna: ”Våra nämndemän ska döma som vi vill.” Det är mycket möjligt att det var en felsägning en sen torsdagskväll, men jag tror det är viktigt med tanke på sådana uttalanden att vi alla politiska partier verkligen funderar på hur man utser nämndemän. Det är personer som vi utser, men de sitter inte på något partimandat. Problem eller inte, men lite oroad är även jag, som Centerpartiets Johan Linander, när vi ser att krafter som nazistiska partier ökar. Det finns risk att kanske även dessa gör intåg i våra domstolar och sitter som nämndemän i till exempel migrationsmål. Jag vill i alla fall lyfta problematiken i det. Men detta betänkande är bra, och jag tycker att det är viktigt att trycka på utbildningens betydelse. Även Kristdemokraterna hade gärna sett en höjd ersättning för det viktiga jobb som nämndemän gör. Men det var tydligt att det skulle vara kostnadsneutralt. Det behöver inte betyda att utredningen inte tycker att nämndemän ska få en skälig ersättning. Däremot är det viktigt att ta ansvar för ekonomin. Om vi inte minskar antalet nämndemän, vilket vi inte gör, kan vi inte höja ersättningen. Men ambitionen finns, och vi kommer absolut att titta vidare på detta. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner. (Applåder)
Fru talman! Ja, Mattias Jonsson, man kan ju begära replik om man vill säga saker i stället för att ta det i ett annat replikskifte. Jag tycker att det är att rekommendera att man läser de betänkanden som vi debatterar. Du kan läsa på s. 11, där vi redogör för utskottets ställningstagande. Där står det klart och tydligt att frågor om antalet nämndemän, deltagande i mål i domstolar och ersättning bereds inom Regeringskansliet. Det betyder alltså att frågan fortsatt bereds och problematiseras. Det är precis det vi allianspartier har gjort här i dag. Du och jag, som båda satt i den politiska referensgruppen, kan ju också vara ärliga med att vi diskuterade väldigt lite de risker som finns med att vissa extrema partier kommer in. Det pratade vi inte speciellt mycket om i utredningen, och då tycker jag att det är viktigt att vi som politiker tar upp det här. Jag kan själv känna stor oro över att till exempel Svenskarnas parti ska få sitta och döma i migrationsmål. Det måste jag kunna få ta upp i kammardebatten. Det blir väldigt speciellt när ni säger att det skulle visa på en splittring. Det enda vi gör är att vi problematiserar frågan ur olika vinklar, och det tror jag är sunt. Det är faktiskt så att den här utredningen är tydlig med att säga att det här är en period där man ger politiska partier en liten fingervisning om att nämndemännen måste spegla befolkningen i landet bättre. Gör de inte det, ja, då kanske man får se till att ändra det system som råder. Det framgår av betänkandet, och det är också det som vi i Alliansen på olika sätt har problematiserat. Man kan inte luta sig tillbaka och säga: Det här var en utredning. Allting är bra. Nu är vi nöjda. För mig och övriga Alliansen är det viktigt att vi följer frågor. Landar man inte rätt i känsliga frågor – som nämndemannafrågan i vissa fall är, beroende på vilka partier som kommer in – måste man ibland vara beredd att ändra sig.
anf.22 Lena Olsson (V):
Fru talman! Jag blir liksom tvingad att ta replik när du, Caroline Szyber, tar upp att referensgruppen inte diskuterade de mer eller mindre rasistiska partierna och olämpligheten i att de kanske kommer in. Det diskuterade vi vid ett flertal tillfällen. Du var ju heller inte med på alla möten. (Caroline Szyber (KD): Jo, det var jag.) Hur kort minne har du? Jag vet i alla fall tre möten där vi diskuterade det här ganska genomgående. Jag vill säga det här i talarstolen så att det inte missuppfattas. Jag kommer mycket väl ihåg att vi diskuterade det ganska uttömmande.
anf.23 Caroline Szyber (KD):
Fru talman! Jag tackar Lena Olsson för att hon berättar vilka möten jag var med på och inte. Jag var med på alla möten. Det jag kan säga är att det berördes, men det diskuterades inte alls i den omfattning som jag tror att det hade diskuterats om det hade sett ut som det gör i dag. Vi berörde problematiken, men jag står fast vid att jag inte tycker att vi hade tillräckligt djupgående och långtgående diskussioner om problemen med att vissa nämndemän, beroende på vilka partier som kommer att komma in i fullmäktige, kommer att få sitta och döma i migrationsmål. Hade vi verkligen haft så långtgående diskussioner som det sägs här att vi hade, då förstår jag inte att man inte gjorde de förändringarna. Visst, vi berörde frågan. Vi tangerade frågeställningarna. Men jag tycker inte, och det är det jag försöker belysa, att vi ska vara nöjda och luta jag tycker inte, och det är det jag försöker belysa, att vi ska vara nöjda och luta oss tillbaka i och med det. Jag tror, och det är precis det Maria Abrahamsson också är inne på, att beroende på hur det ser ut efter höstens val är det mycket möjligt att vi måste ta upp och diskutera frågorna igen. Det är precis det vi försöker trycka på. Det är likadant med det jag tog upp i mitt anförande – att jag tycker att ersättningen till nämndemän ska höjas. Bara för att det har lagts fram en utredning behöver det inte betyda att det är det som gäller. Om man har en hög ambition, vilket vi har, och vill ha ett rättssäkert rättsväsen gäller det också att man följer frågor över tid. Är det så att politiska företrädare gör felsägningar eller återigen råkar säga att deras nämndemän ska döma, då måste man såklart vara beredd att ompröva systemet. Beroende på vilka partier som kommer in och hur de nämndemännen sköter sig måste man såklart vara beredd att ta upp frågan igen. Så visst, vi berörde frågeställningen men inte alls i den utsträckning som vi hade gjort om det hade sett ut så som det gör nu i vissa kommuner i opinionsundersökningarna.
anf.24 Lena Olsson (V):
Fru talman! Vi kanske gör olika bedömningar av hur man diskuterar frågor i referensgruppen. Jag vet att jag personligen tog upp det här vid tre tillfällen. Då hade det väl varit på sin plats att du, Caroline Szyber, hade tagit upp det och tryckt på ännu mer. Jag hade backat upp dig, garanterat – till hundra procent hade jag backat upp dig om du hade drivit på ännu mer. Men det gjorde du inte
jag tycker inte, och det är det jag försöker belysa, att vi ska vara nöjda och luta oss tillbaka i och med det. Jag tror, och det är precis det Maria Abrahamsson också är inne på, att beroende på hur det ser ut efter höstens val är det mycket möjligt att vi måste ta upp och diskutera frågorna igen. Det är precis det vi försöker trycka på. Det är likadant med det jag tog upp i mitt anförande – att jag tycker att ersättningen till nämndemän ska höjas. Bara för att det har lagts fram en utredning behöver det inte betyda att det är det som gäller. Om man har en hög ambition, vilket vi har, och vill ha ett rättssäkert rättsväsen gäller det också att man följer frågor över tid. Är det så att politiska företrädare gör felsägningar eller återigen råkar säga att deras nämndemän ska döma, då måste man såklart vara beredd att ompröva systemet. Beroende på vilka partier som kommer in och hur de nämndemännen sköter sig måste man såklart vara beredd att ta upp frågan igen. Så visst, vi berörde frågeställningen men inte alls i den utsträckning som vi hade gjort om det hade sett ut så som det gör nu i vissa kommuner i opinionsundersökningarna.
anf.24 Lena Olsson (V):
Fru talman! Vi kanske gör olika bedömningar av hur man diskuterar frågor i referensgruppen. Jag vet att jag personligen tog upp det här vid tre tillfällen. Då hade det väl varit på sin plats att du, Caroline Szyber, hade tagit upp det och tryckt på ännu mer. Jag hade backat upp dig, garanterat – till hundra procent hade jag backat upp dig om du hade drivit på ännu mer. Men det gjorde du inte – inte heller du – enligt dig själv. Jag tycker att det här är ett allvarligt problem, och en del i det har vi skärpt till. Sedan är det väl alltid så med ett lagförslag eller en lagstiftningsprocess att vi har stiftat lagar som har visat sig slå fel. Jag har inte märkt att det är så djävla omöjligt att ändra det.
anf.26 Caroline Szyber (KD):
Fru talman! Nej, jag har varit öppen, och jag har förankrat det hos vår partisekreterare. Kristdemokraterna är också det parti som har vågat ompröva synen på nämndemän sedan diskussionen för några år sedan, då vi som parti föreslog lottning. Vi från Kristdemokraterna är tydliga: Vi tycker inte att man behöver nämndemän i överrätt. Det problematiserade jag tydligt på alla möten. Jag var också tydlig i fråga om problematiken med nämndemän när det gäller både migrationsmål och skattemål. Skattemål är så pass komplexa att även de nämndemän som sitter i dem ofta säger att de har svårt att förstå helheten i de målen. Man kan alltså inte säga att jag inte har berört det här. Jag från Kristdemokraterna var tydlig med att jag ville se förändringar i det system som var. Det var också precis det jag belyste. Jag tror att i sinom tid kommer jag och Kristdemokraterna att få rätt i frågan när vi ser vilka personer som sitter och dömer. Visst, de kommer i sinom tid att ses som olämpliga, men innan dess kommer de att ha gjort tillräckligt mycket skada för att vi ska få ta den här politiska debatten igen.
anf.27 Mattias Jonsson (S):
Fru talman! Att jag gick upp och tog replik på Maria den här debatten, i den här kammaren, i den här diskussionen, har hon de extrema uppfattningarna i förhållande till vad betänkandet i grunden står bakom. Ni går upp och anklagar oss. Jag tycker inte att ni kan komma dragande med den typen av argumentation, att vi från oppositionen är splittrade, när ni själva har lyft ut för vidare beredning frågor som ni inte är överens om eller kan komma fram till att lägga med i en proposition som i det här fallet ligger i ett betänkande som vi debatterar i dag. Ni hänskjuter de frågorna till framtiden. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att det beror på att ni själva efter den debatt som har varit här står med olika uppfattningar och inte kan enas om frågeställningarna.
anf.28 Caroline Szyber (KD):
Fru talman! För det första tycker jag att vi ska lägga bort uttryck som ”extrema uppfattningar” när det gäller partierna som har samlats här i kammaren. Det är andra partier som har mer extrema uppfattningar, och det är det vi har problematiserat. Sedan var vi från Alliansen, såväl Johan Pehrson, Jan R Andersson och Johan Linander som jag, tydliga med att det här systemet, nämndemannasystemet, kräver en bred politisk överenskommelse. Det var därför vi hade en utredning med en politisk grupp som fick tycka till, och det är därför vi har landat i det betänkande som vi har lagt fram i dag. I de här frågorna fanns det en stor samsyn, och det är därför man lägger fram det här. Det behöver inte betyda att man har arbetat klart med alla frågor. Det är precis därför man också säger att några frågor kommer att beredas vidare. Ersättningsfrågan är en sådan fråga. Det var väldigt tydligt i de direktiv som utredningen fick att det skulle vara en kostandsneutral lösning. Det innebär att om antalet nämndemän minskade kunde utredningen också föreslå högre ersättning. Om man inte gör så – alltså som det är nu, när man har kvar befintligt antal nämndemän – kan man inte inom ramen höja ersättningarna. Men det behöver inte betyda att vi inte vill höja ersättningarna. Det har vi alla varit tydliga med. Det är likadant när det gäller utbildning. Vi föreslår ett antal förändringar när det gäller utbildningen, men vi kanske ser att det behöver göras mer. De senaste åren har vi sett att det har kommit in en jävsproblematik som inte alls har tagits upp i den utsträckning som hade varit önskvärd i utbildningen. Då får man lägga till det. Det är precis så vi jobbar. Vi vill i den här frågan ha en bred politisk samsyn. När vi eftersträvar det försöker man nu från oppositionens och Socialdemokraternas håll göra gällande att det betyder att vi har splittringar. Snarare handlar det om att vi har försökt vara lyhörda och nå en samsyn bland alla partier i den politiska referensgruppen.
anf.29 Mattias Jonsson (S):
Fru talman! I mitt anförande sade jag att jag välkomnar regeringens ställningstagande att värna om nämndemannasystemet. Jag välkomnar också att betänkandet visar att regeringen har varit lyhörd och lyssnat på de förslag vi under den här mandatperioden har lagt fram vid ett flertal tillfällen om en tydligare obligatorisk och generell utbildning innan man tillträder sitt nämndemannauppdrag. Vi får se till att få en förskjuten valprocess, så att vi kan få bättre fokus och förhoppningsvis höja förtroendet för systemet och underlätta för våra nämndemän. Arvodesfrågan är också något som vi i flera år har motionerat om att vi behöver se över. Utredningen sade att det inte skulle bli någon kostnadsökning. Om jag inte minns fel gick man i stället med 25 miljoner plus för att man drog ned så mycket, och sedan lade man till i arvodesdelen. Återigen kan jag bara konstatera att vi har ett betänkande på bordet. Vi blir anklagade för att inte vara överens. Jag kan också konstatera att allianspartierna har lyft ett antal frågor för beredning som man inte har lyckats lägga fram på riksdagens bord. Det är bra med politisk enighet, men det blir lite konstigt när man går upp i talarstolen och tar avstånd från delar i det betänkande man själv lägger fram.
anf.30 Caroline Szyber (KD):
Fru talman! Vi tar inte avstånd. Vi problematiserar. Det är nog sunt att göra det. Vi är ju fyra allianspartier, och vi tycker olika. Ni är tre olika oppositionspartier, och ni tycker olika. Bland annat tycker ni väldigt olika i nämndemannafrågan, vilket också märktes i den politiska referensgrupp som vi båda satt i. Jag vill avsluta där Mattias började med att säga att jag är positiv till att regeringen i det här fallet var så lyhörd till att lyssna till den parlamentariska gruppen och försöka hitta en samsyn mellan alla de åtta partier som satt i utredningen och därför har lagt fram det här förslaget. Sedan finns det ett antal frågor som man kommer att jobba vidare med där vi inom Alliansen kanske har olika perspektiv, där du och jag har olika perspektiv och där det även finns olika perspektiv bland de rödgröna. Det är inte så konstigt. Det viktigaste var dock att vi började göra ett omtag. Det var detta jag försökte problematisera i mitt anförande, och det är detta som betänkandet innebär. Detta är en fråga som jag är helt övertygad om att vi kommer att tillbaka till. Jag tycker att det var ett bra första steg att bereda frågan och lägga fram dessa förslag.
