Långsiktigt stöd till kvinnojourer

långsiktigt stöd till kvinnojourera viktigt, uttalar mig i Rapport om den satsning Kristdemokraterna vill göra. Politism tar upp det att alla är överens men ändå inget händer, tyvärr tror jag som inte kom med i Rapport att det är precis som skrivs i artikeln att ”Den knepiga situationen där kvinnojourer är inklämda mellan ideell verksamhet, kommunalt ansvar och regerings- eller oppositionsutspel är kanske inte helt lätt att hantera i praktiken”. Därför behövs statligt stöd och i en fond så det finns pengar långsiktigt att söka inte per år utifrån kommunbudgetar.

Sparkar och slag från den som man har kär. Det låter som en paradox men är en bitter verklighet för allt för många i vårt land. Våld i nära relationer är ett samhällsproblem.

När det gäller denna typ av våld är det extra viktigt med samhällets stöd. Många gånger pågår våldet under lång tid. Det bryter ner den som utsätts så att hon eller han har svårt att själv ta sig ur sin situation. Vi kristdemokrater vill särskilt lyfta fram alla de barn som växer upp i familjer där våldet härskar. Oftast är dessa barn själva utsatta för våld eller tvingas bevittna våldet. Faktum är att den största riskfaktorn för barn att utsättas för våld är om det förekommer våld i familjen.

Mäns våld mot kvinnor är det yttersta uttrycket för bristande jämställdhet och avsaknad av respekt för mänskliga rättigheter. Statistik från Brottsförebyggande rådet visar att misshandelsanmälningarna har ökat med 30 procent under de senaste tio åren. Delvis tros ökningen bero på att fler idag än tidigare anmäler det våld de utsätts men även på att det faktiska våldet också har ökat. Även om anmälningsbenägenheten är en viktig fråga, är det viktigt att fastslå att det faktum att fler kvinnor idag jämfört med tidigare anmäler våldsbrott de utsatts för, innebär för den skull inte att problemet minskar. Mörkertalet är alltjämt stort.

Det är nödvändigt att tydligt markera att hot, misshandel, ofredande, våldtäkt och kvinnofridskränkning är brott som samhället ser allvarligt på.

Insatserna för utsatta kvinnor har ökat, men de räcker långt ifrån till. Det vanliga är en slags ’symptombehandling’, denna är nödvändig, men det hög tid att ta itu med det verkliga problemet vilket är just våldet – mäns våld mot kvinnor. Med det menar jag att det är dags att ta tag i problemet istället för att plåstra om. Nu har klockan slagit tolv för längesedan och på övertid är det akut att börja hantera det verkliga problemet och göra något åt mäns våld mot kvinnor.

Mellan 17-20 kvinnor dör varje år i våld i nära relationer. Ofta om man går in och läser om fallen så har dessa kvinnor varit i kontakt med någon tidigare ex sjukvården eller polis. Idag finns ingen samordning och samverkan myndigheter emellan.
Slagen slutar inte.

I närmare 70 procent av alla fall av våld som män begår mot kvinnor, är gärningsmannen en bekant till kvinnan. Att anmäla en bekant kan få både ekonomiska och sociala konsekvenser. Finns det barn med i bilden finns också risken att de drabbas. Att bli slagen av sin partner är oerhört kränkande och upplevs ofta som något skamfyllt. Rädsla för fortsatt och grövre våld, konsekvenserna för barnen och rädslan för att bli mördad av mannen var enligt en BRÅ-undersökning de vanligaste anledningarna till varför kvinnan inte anmälde brottet.

Om rättssamhället inte fungerar, om kvinnan inte kan känna sig säker på att hon kommer behandlas rättvist och få nödvändigt skydd, hur ska hon då våga lämna mannen och anmäla brottet? Den absolut farligaste och mest livshotande tidpunkten för kvinnan är då hon lämnar mannen. En undersökning visar att drygt 40 procent av alla kvinnor som dödats i nära relationer, dödats i samband med en separation från gärningsmannen.
Våld ska i alla dess former mötas med krafttag från samhällets sida. Som ett led i arbetet med att förebygga och bekämpa brott i nära relationer, är nödvändigt att säkerställa att det straffrättsliga skyddet är starkt.

Var social, dela med dig!

, ,