Personalismen – något vi bör tala mer om

Imorse tog P1 Morgon upp personalismen. Alf Svensson, statsvetaren Henrik Friberg-Fernros och jag var intervjuade. Programmet hade gärna fått vara längre. Jag tror att i tider där det talas om individ och samhället blir mer individualistiskt och den motpol som finns är det kollektiva/staten där människors egna utveckling lätt tappas bort står Kristdemokraterna för ett mellanting som är viktigt och något vi kan och bör tala mer om – personalismen. Som motpol till både individualismen och kollektivismen. Vi tala både om att varje person ska kunna förverkliga sig själva men att man är en del av en gemenskap och påverkar/påverkas av sin omgivning.

Från principprogrammet;  

Varje människa är således en unik person i och med att hon existerar, och som person är hon född in i ett sammanhang av andra personer med ett ömsesidigt beroende. Människan har såväl kroppsliga och själsliga som andliga behov. Kristdemokratisk politik tar sin utgångspunkt i denna helhetssyn på människan. Detta kallas för personalism. Utifrån en personalistisk människosyn vill vi värna alla människors liv, frihet och värdighet. Vi vill solidarisera oss med de svaga och förtryckta. Vi vill ansvarigt värna och förvalta djur, växter och jordens resurser. Vi vill bygga demokratin på denna människosyn och värdegrund.

Tycker också att definitionen som Wikipedia ger är bra: Varje Individ (det genetiska) utvecklar sin Personlighet (den du upplever att du är) i relation till olika kollektiv (alla andra, familjen, skolan, jobbet, föreingen m.m.) Vår personlighet utvecklas således hela livet vilket inger hopp då ingen person hur misslyckad den en kan te sig vara för omgivningen är förlorad då man alltid kan (och av nödvändighet kommer att) utveckla en ny personlighet i relation till dem man lever och umgås med.

Lyssna här på progammet.

Var social, dela med dig!

,