Slagen slutar aldrig – grov kvinnofridskränkning

Mitt anförande i debatten om straffskärpn

Herr/fru talman

Sparkar och slag från den som man har kär. Det låter som en paradox men är en bitter verklighet för allt för många i vårt land. Våld i nära relationer är ett samhällsproblem. Nu gör vi kristdemokrater och Alliansregeringen mer för att motverka det. Lagstiftningen har tydliggjorts, tillsynen har förstärkts och Socialstyrelsen har tagit fram flera olika former av kunskapsstöd till personalen som arbetar med de utsatta.

Carin Götblad, tidigare länspolismästare i Stockholm, är Sveriges första nationella samordnare för våld i nära relationer. Hon har som uppgift att samla berörda myndigheter, kommuner, landsting och organisationer för att öka effektiviteten, kvaliteten och långsiktigheten i arbetet mot våld i nära relationer.

När det gäller denna typ av våld är det extra viktigt med samhällets stöd. Många gånger pågår våldet under lång tid. Det bryter ner den som utsätts så att hon eller han har svårt att själv ta sig ur sin situation. Vi kristdemokrater vill särskilt lyfta fram alla de barn som växer upp i familjer där våldet härskar. Oftast är dessa barn själva utsatta för våld eller tvingas bevittna våldet. Faktum är att den största riskfaktorn för barn att utsättas för våld är om det förekommer våld i familjen.

Mäns våld mot kvinnor är det yttersta uttrycket för bristande jämställdhet och avsaknad av respekt för mänskliga rättigheter. Statistik från Brottsförebyggande rådet visar att misshandelsanmälningarna har ökat med 30 procent under de senaste tio åren. Delvis tros ökningen bero på att fler idag än tidigare anmäler det våld de utsätts men även på att det faktiska våldet också har ökat. Även om anmälningsbenägenheten är en viktig fråga, är det viktigt att fastslå att det faktum att fler kvinnor idag jämfört med tidigare anmäler våldsbrott de utsatts för, innebär för den skull inte att problemet minskar. Mörkertalet är alltjämt stort.

Det är nödvändigt att tydligt markera att hot, misshandel, ofredande, våldtäkt och kvinnofridskränkning är brott som samhället ser allvarligt på.

Insatserna för utsatta kvinnor har ökat, men de räcker långt ifrån till. Det vanliga är en slags ’symptombehandling’, denna är nödvändig, men det hög tid att ta itu med det verkliga problemet vilket är just våldet – mäns våld mot kvinnor. Med det menar jag att det är dags att ta tag i problemet istället för att plåstra om. Nu har klockan slagit tolv för längesedan och på övertid är det akut att börja hantera det verkliga problemet och göra något åt mäns våld mot kvinnor.

Mellan 17-20 kvinnor dör varje år i våld i nära relationer. Ofta om man går in och läser om fallen så har dessa kvinnor varit i kontakt med någon tidigare ex sjukvården eller polis. Idag finns ingen samordning och samverkan myndigheter emellan.
Slagen slutar inte.

I närmare 70 procent av alla fall av våld som män begår mot kvinnor, är gärningsmannen en bekant till kvinnan. Att anmäla en bekant kan få både ekonomiska och sociala konsekvenser. Finns det barn med i bilden finns också risken att de drabbas. Att bli slagen av sin partner är oerhört kränkande och upplevs ofta som något skamfyllt. Rädsla för fortsatt och grövre våld, konsekvenserna för barnen och rädslan för att bli mördad av mannen var enligt en BRÅ-undersökning de vanligaste anledningarna till varför kvinnan inte anmälde brottet.

Om rättssamhället inte fungerar, om kvinnan inte kan känna sig säker på att hon kommer behandlas rättvist och få nödvändigt skydd, hur ska hon då våga lämna mannen och anmäla brottet? Den absolut farligaste och mest livshotande tidpunkten för kvinnan är då hon lämnar mannen. En undersökning visar att drygt 40 procent av alla kvinnor som dödats i nära relationer, dödats i samband med en separation från gärningsmannen.
Våld ska i alla dess former mötas med krafttag från samhällets sida. Som ett led i arbetet med att förebygga och bekämpa brott i nära relationer, är nödvändigt att säkerställa att det straffrättsliga skyddet är starkt.

Alliansregeringen har lämnat en proposition som föreslår att brottet grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning ska kunna omfatta fler brottstyper än tidigare. Förutom brott mot liv och hälsa, brott mot frihet och sexualbrott, ska även skadegörelsebrott och överträdelse av kontraktsbrott ingå.

Vidare föreslås att straffminimum höjs från fängelse i sex månader till fängelse i nio månader.

Lagrådet har haft invändningar mot förslaget om höjt straffminimum. Regeringen har dock kommit till slutsatsen att ändå föreslå en höjning av straffminimum från sex månader till nio månader. Vi anser att straffet i och med detta bättre återspeglar brottet och att det är angeläget att vi får en generell höjning av straffen för den här typen av brott. Det stämmer att nio månader som minimistraff inte har använts tidigare. Vi ser dock inte detta som ett skäl att avstå utan tycker att nio månader blir en bra avvägning när vi tar hänsyn både till behovet av en generell höjning samtidigt som vi också ser att det finns skäl att inte gå så långt som att höja till ett år som minimistraff.

Det har lagts reservationer om uppföljning av straffskärpningarna. Det är självklart viktigt att alla förändringar i lagstiftning följs upp och utvärderas. I detta fall med en längd på minimistraffet som inte har använts tidigare faller det sig naturligt att göra detta i framtiden. Det är dock viktigt att ser hur domstolarna dömer och vi bör ge utrymme för den nya lagstiftningen att börja gälla innan vi bestämmer hur och när vi kan utvärdera den.

Herr/fru talman
Med detta sagt vill jag ändå vara tydlig mer kan göras.
Samarbetet mellan de 14 myndigheterna måste bli verklighet. Det är vanligt att vi pratar om vikten av samarbete men nu skapas konkreta förutsättningar. Detta måste helt enkelt bli bättre. Detta är ju ett av de områden Götblad identifierat..
– Stöd till kvinnojourer (Regeringen kommer att återkomma med besked om mer resurser under 2013)
– Satsningar vi gjort på rättsväsendet (hela kedjan måste fungera) Kompetens på detta område behöver bli ännu bättre.
– Polisen informationskampanj sägs ha ökat anmälningar, även om det fortfarande är för tidigt att säga med säkerhet
– Våld i nära relationer är ett komplext område och en mängd bra insatser görs runt om i landet. Det finns dock stora brister i många delar, som vi behöver utveckla långsiktiga lösningar på för att kunna bli ännu bättre.
– Behandling av förövare måste också bli bättre

Slagen kommer nog aldrig sluta helt men samhället ska därför aldrig sluta markera hur allvarligt vi ser på dem.

Bifall till betänkande avslag på motionerna

Var social, dela med dig!

, , ,