Låt staten stå för automatiskt skadestånd till brottsoffer

Igår släppte jag rapport om att sträkt brottsoffers ställning. Läs hela inlägget här.

Jag skrev om några av förslagen på SVT Debatt

Framför allt är det viktigt att den brottsdrabbade får upprättelse för den kränkning brottet utgör. För att stärka brottsoffrens ställning, speciellt för unga brottsoffer, krävs förändringar – både i sättet att tänka och i sättet att arbeta hos berörda samhällsaktörer.

Samordningen mellan samhällets insatser för brottsoffer är ofta bristfällig. Bland annat uppfattar många polisens förundersökning som ifrågasättande. Alltför ofta väljer åklagaren att lägga ner utredningen eller att inte väcka åtal. Det händer också att försäkringsbolag eller Brottsoffermyndigheten inte betalar ut skadestånd, trots att detta blivit utdömt. Kunskapsnivån kring hur sårbar en ung person kan vara efter ett brott är inte tillräcklig i de yrkeskategorier som möter unga brottsoffer.

Att vara ung och brottsutsatt kan därigenom många gånger upplevas som en serie av kränkningar, snarare än ett enda traumatiskt tillfälle. Jag vill föreslå nu ett antal åtgärder för att förbättra situationen för brottsoffer.

• Automatisk utbetalning av skadestånd. En brottsutsatt bör få skadestånd av den som har begått brottet. Det är dock inte rimligt att, som ofta sker i dag, den brottsutsatte själv tvingas ägna både tid och ikraft för att få sin självklara rätt. Staten borde i stället betala ut skadeståndet och sedan i sin tur kräva in pengarna.

• Straff ska i högre grad grunda sig på den brottsliga handlingen. Sett ur brottsoffrets perspektiv är straffet i viss mån ett mått på hur allvarligt samhället ser på kränkningen. Hänsyn ska tas till brottslingens ålder, tidigare brottshistoria och andra faktorer, men straffen bör i högre utsträckning än i dag grunda sig på den brottsliga handlingen.

• Höj avgiften till brottsofferfonden. Brottsofferfonden ger ekonomiskt stöd till brottsofferprojekt och forskning. Fonden byggs huvudsakligen upp av en särskild avgift från dömda . Avgiften har varit densamma under många år och Kristdemokraterna vill den minst fördubblas till 1 000 kronor.

• Ställ större krav på kommuner att erbjuda medling. Medling innebär att en gärningsman och en målsägande möts inför en medlare för att tala om brottet och följderna av detta. Kommunerna borde vara skyldiga att erbjuda medling oavsett de inblandades ålder.

• Information om möjligheten att överpröva nedlagd förundersökning. Det finns en möjlighet att begära en omprövning/överprövning om en förundersökning läggs ner, men det är ovanligt att det sker. Brottsoffret bör informeras om denna möjlighet tydligare än i dag.

• Ring upp alla brottsutsatta tre månader efter brottet. Den som polisanmält ett brott erbjuds, om det fungerar bra, kontakt med en brottsofferstödjare. Då behovet av stöd ibland kommer först en tid efter brottet bör den som polisanmält ringas upp efter tre månader.

• Varje polisstation ska ha en brottsofferstödjande person. För att den som anmäler ett brott tidigt ska få bra hjälp, föreslås att en stödjande person placeras på polisstationen.

• Öka statens finansering av vittnesstödet. Stödet till brottsoffer och vittnen i rättegångar är i dag underfinansierat. Det vore rimligt att staten gick in och finansierade en del.

• Stödcentrum för unga brottsoffer. Stödcentrum bör byggas ut så att de finns i hela landet. Den unge brottsutsatte får en stödperson som är jurist och kan förklara hur rättsväsendet fungerar och varför exempelvis åklagare och domstolar agerar som de gör.

• Långsiktigt stöd till lokala organisationer. Till stor del har det statliga stödet till den ideella sektorns arbete med brottsoffer utgjorts av projektbaserade pengar som utbetalats under en begränsad tidsperiod. För att skapa kontinuitet och långsiktighet föreslår jag att statens bidrag till föreningar ska fördelas direkt till de lokala verksamheterna av Brottsoffermyndigheten.

Läs hela artikeln här.

Update:

Dagens Juridik uppmärksammar mitt inlägg om unga brottsoffer.
 

 

Var social, dela med dig!