4 år sen och otaliga anföranden senare

Idag börjar den allmänpolitiska debatten. Jag kunde inte låta bli att tänka och leta upp mitt jungfruanföranden i kammaren. Det var just i den allmänna debatten, ämne rättspolitik. 4 december 2010. Sedan dess har jag deltagit i otaliga debatter i kammaren. Mycket av det jag tog upp i mitt första anförande har jag upprepat under dessa 4 år.

Fru talman! Den allmänpolitiska debatten vittnar verkligen om att politik kan vara högt och lågt. I går lyssnade vi på partiledarna som delade med sig av sina eftervalsanalyser och hur de ser på framtidens Sverige. Efter det har flera av oss nya ledamöter hållit våra första anföranden, våra jungfrutal, här i kammaren, och det är tydligt att alla är redo för mandatperiodens första debatt. Vad är det då man bör belysa i sitt första tal här i kammaren – eller i vart fall mandatperiodens första tal? Jag vill spegla verkligheten och de problem som finns och ge förslag på lösningar. Bara då kan framtidsvisioner, som flera partiledare talade om, bli verklighet. Verkligheten i dag är att vi alla känner oss berörda av de upprepade skottlossningarna i Malmö. Alla medborgare ska känna sig trygga och känna att samhället skyddar dem. Tyvärr har det funnits tendenser hos vissa att säga att det inte är helt oväntat att det är just i Malmö som dödsskjutningarna sker. För mig är det ett resonemang som jag inte förstår. Fokus nu är att få rätt resurser på rätt plats. Som politiker men också jurist funderar jag på vad som är rätt resurser.

Som jurist och riksdagsledamot ser jag hela rättskedjan, och för oss, precis som Folkpartiet och alla andra allianspartier, börjar en effektiv rättskedja i det brottsförebyggande arbetet. Med brottsförebyggande arbete på alla plan kommer vi i framtiden att få färre brottsoffer. Det är betydligt viktigare än hårdare tag och skärpta straff. Det handlar om att fokusera på brottsbekämpning på de platser där brotten faktiskt begås. Stockolmspolisens arbete på Stureplan och Medborgarplatsen med mobila polisstationer visar vad man kan åstadkomma med små medel. Det är dags att vi börjar kalla saker för vad de verkligen är. Ungdomsvåldet i dag är inte ett ungdomsproblem som vuxenvärlden längre kan ignorera, utan det är ett samhällsproblem som vi alla måste uppmärksamma. Det gäller att bryta kriminella mönster tidigt, och därför satsar vi mycket på brottsförebyggande åtgärder och att bryta dessa mönster. Det gäller att hålla ut en hand och visa rätt väg – en bättre väg. För barn och ungdomar som begår brott är det av central betydelse att samhällets reaktioner kommer snabbt. Att en person inte är straffmyndig innebär inte att samhället ska se mellan fingrarna på det brott han eller hon begår, snarare tvärtom.

För barn under 15 år, det vill säga de som inte är straffmyndiga, har socialtjänsten en central roll. Bemötandet av unga lagöverträdare under 15 år bör ske med fastare former. Vi kristdemokrater vill därför införa en ny nämnd, en ungdomsnämnd, som ska hjälpa och stödja de människor som är på väg i fel riktning och har begått brott när de är under 15 år. Det är av yttersta vikt att vi inte sviker de ungdomar som är på väg att ta steget ut i vuxenlivet. För ungdomar mellan 15 och 18 år som är straffmyndiga är det viktigt att korta tiden mellan brott och lagföring. Därför föreslår Kristdemokraterna att särskilda ungdomsrotlar inom åklagarväsendet och ungdomsdomstolar inrättas. Dessa ska behandla ärenden som rör gärningsmän mellan 15 och 18 år.

Fru talman! En av de värsta kränkningar en människa kan råka ut för är att bli utsatt för brott. Kristdemokraterna står på brottsoffrets sida, på riktigt. Varje gång en medborgare drabbas av ett brott har samhället misslyckats. Därför tycker vi att det är viktigt att samhället ställer sig på brottsoffrets sida. Övergrepp och kränkningar kan aldrig tolereras. Brottsoffret ska behandlas med respekt och med medkänsla samt skyddas av rättsordningen. Systemet ska skapas så att brottsoffer får snabb och effektiv gottgörelse. Detta är viktiga principer att leva upp till för att allmänhetens förtroende för rättsväsendet ska upprätthållas. Hur förtroendeingivande är det när man inser att ens anmälan bara läggs i den stora högen hos polisen? Hur förtroendeingivande är det för ett brottsoffer att anmäla ett brott om det kan ta flera månader, kanske ett år, innan det kommer upp i domstol? Vad gör man för den rädsla som finns hos många att man ska utsättas för brott igen? Många gånger när man talar om brottsoffer hamnar man i en diskussion om upprättelse i den bemärkelsen att straffets längd inte överensstämmer med allmänhetens rättsmedvetande. Kristdemokraterna anser inte att samhället tjänar på längre och strängare straff generellt. Däremot finns det ibland en obalans i hur olika brott bestraffas olika hårt. Straffsatserna måste spegla hur pass allvarligt brottet ses i samhället. Detta synsätt ligger till grund för hur vi vill att rättssamhället ska vara uppbyggt. Vi kristdemokrater ställer människan i centrum. Därför tycker vi att det är bra att det sker en översyn av straffsatserna för vissa våldsbrott.

Jag tycker som jurist att synen på brott och straff säger väldigt mycket om ett partis samhällssyn.

I detta anförande instämde Andreas Carlson (KD) och Edward Riedl (M).

Var social, dela med dig!

, ,