I måndags var det minneshögtid på Norrmalmstorg för att högtidlighålla den internationella minnesdagen för offren för kommunism, nazism och andra totalitära ideologier. Det var en minneshögtid för att gemensamt hedra diktaturernas offer, fira demokratins seger och Europas fredliga återförening, samt för att visa solidaritet och stöd för de människor som fortfarande tvingas leva under totalitärt förtryck.
Jag som var på Kuba i somras på solidaritetsresa kan inte förstå hur Lars Ohly inte tydligare vill göra upp med Vänsterpartiets relation till Kuba och ta avstånd från denna diktatur. Jag kan inte förstå hur Vänstern 2010 fortfarande talar om den goda sjukvården på Kuba. Då har de inte besökt detta land, inte sett. Det är farligt att glorifiera nuet men det är än farligare att glorifiera historien. Jag skulle gärna vilja att Forum för levande historia fick i uppdrag att göra en utställning och läroböcker som vissa kommunismens fasor.
Den 23 augusti 1939 undertecknades den sk. Molotov -Ribbentrop pakten, en samarbets- och icke-aggressionspakt mellan Sovjetunionen och Nazityskland. I paktens hemliga tilläggsprotokoll, vilkas existens förnekades ända fram till 1989 av Sovjetunionen och kommunistpartier i både Öst och Väst, delades länderna i östra Europa upp mellan de allierade kommunist- och nazistdiktaturerna. Det som många svenskar inte vet är att pakten ledde till det tyska och sovjetiska anfallet på Polen, och var därmed en direkt orsak till det andra världskrigets utbrott. Avtalet ledde också till det sovjetiska överfallet på Finland och till ockupationerna av Sveriges grannländer Estland, Lettland, Litauen och Polen. Läs mer på hemsidan http://www.upplysningomkommunismen.se/
Vänstern borde verkligen göra upp med sin historia och att Lars Ohly i gårdagens P1 Morgon inte kunde ge ett svar på frågan Israel eller Iran gör mig mörkrädd. Demokrati vs totalitär diktatur men så ser han ju också Kuba som föregångsland.
På Förintelsens minnesdag den 27 januari skrev jag på min Facebook fanpages ”Detta är en dag då vi bör tänka på den ökade antisemitismen och rasismen i Sverige. När dagen nu går mot sitt slut och efter att läst flera artiklar känner jag en stor oro för det samhället vi är på väg emot…”
En månad senare skulle jag på bloggen göra en sammanfattning och situationen hade inte blivit bättre. Socialdemokraten Reepalu ville inte ta ansvar för den växande antisemitismen i Malmö och ville inte heller ta avstånd. Detta ledde till en tid av intensiv debatt, flera Kristdemokrater åkte till Malmö bl a Mats Odell och partiledare Göran Hägglund frågade ut Mona Sahlin i Agenda varför hon inte sa till Reepalu. Det känns skönt att den växande antisemitismen äntligen uppmärksammas. Att politiker erkänner problemet och belyser det samt jobbar för en förändring. Tyvärr är det alltför många som inte tycker vardagsrasismen, den växande antisemitismen och glorifieringen av kommunismen är några större problem.
Om vi inte gör upp med historien, vågar erkänna misstag är det svårt att blicka framåt. Därför har jag svårt att förstå hur Socialdemokraterna och Miljöpartiet kan samarbete med Vänsterpartiet. Tyvärr verkar de influerats för ingen av oppositionspartierna fanns närvarnade på minnesdagen i måndags. Säger en del om hur de ser på historien.
