Skriver med partikollegan Désirée Pethurs på Newsmill om romers situation i Europa. Även i Sverige har vi en lång väg framför oss och diskrimineringen är utbredd.
Främlingsfientlighetens fula ansikte vinner snabbt mark i krisens Europa. I ett land efter annat höjs högljudda röster om krav på invandringsstopp och bisarra assimileringskrav. Protektionism och nationalism ses ofta som ”lösningen” på omfattande arbetslöshet och organiserad brottslighet. Det är en ”lösning” utan grund i analys, och en ”lösning” som i allt väsentligt strider mot principen om alla människors lika värde.
Främlingsfientligheten vinner mark också i Sverige, där ett av riksdagspartierna satt i system att sprida falsifierad och obehaglig skräckpropaganda om ”hotet” utifrån. Det är ett skapande av ”vi och de”, en syn på människan, som hör hemma i historiens mest undangömda skamvrå. Genom att sätta etniska och religiösa grupper mot varandra, skapar Sverigedemokraterna konflikter som helgar deras ändamål: ett Sverige där medmänskligheten offras på nationalismens altare. Det är inte ett Sverige som Kristdemokraterna vill se, varken idag eller imorgon.
Den fortsatta diskrimineringen av Europas romer är särskilt oroväckande. Från livegenskap och slaveri i 1300- talets Moldavien, till Hitlers och Stalins regelrätta försök till utrotning, till franska polisens hänsynslösa demolering av romska läger år 2012 – förföljelsen av romer på vår kontinent är skamligt. Diskrimineringen är vitt spridd, inte minst i östeuropeiska stater såsom Ungern, Rumänien och Slovakien, där det tycks fullt legitimt att behandla romer som andra klassens medborgare.
Sverige är inte heller här något undantag. Så sent som i oktober i år kunde vi höra om hur romer nekades biluthyrning på svenska bensinstationer. Samtidigt vittnar anställda i detaljhandeln ofta om hur man ombeds ”hålla ett vakande öga” på handlande romer. Genom att nitiskt upprepa mantrat ”men de snattar ju, det vet väl alla?”, tror man sig kunna rättfärdiga sådana handlingar. Sådana handlingar är kontraproduktiva, och blir till en självuppfyllande profetia om romers ”vanor”. För naturligtvis är det så att om man i större utsträckning övervakar romer än andra grupper, kommer man också att finna fler romska snattare.
Sveriges romer är sedan år 2000 en av våra fem, nationella minoriteter. I februari i år lanserade regeringen sin strategi för romsk inkludering för perioden 2012-2032, ett steg i arbetet för att bryta romernas utanförskap. Senare under våren uppmanade Europeiska kommissionen samtliga EU: s medlemsstater att omsätta sina nationella handlingsplaner för integrering av romer i handling. Det är hög tid att samtliga medlemsstater tar denna uppmaning på allvar.
Diskrimineringen av Europas romer får inte fortgå. Den är direkt ovärdig de demokratiska rättsstater, med människovärdet som ledstjärna, som EU: s medlemmar skall utgöra. I snart tusen år har romerna varit bosatta på europeisk mark.
Europas 12-15 miljoner romer är européer. De skall behandlas därefter: med respekt och medmänsklighet, och med vetskapen om att de åtnjuter samma fri- och rättigheter som övriga EU- medborgare.
