Herr/fru talman
Vi debatterar idag motioner från allmänna motionstiden med fokus på familjerätt. Det är många intressanta motioner och det är frågor som engagerar. Det märker jag i mailkorgen men också i form av brev och telefonsamtal sedan jag blev ordförande för civilutskottet. Det pågår en hel del viktiga utredningar med anledning av motionsförslagen föreslår utskottet två tillkännagivanden till regeringen och dessa tänkte jag fördjupa mig lite kring.
Enligt utredningen Män och jämställdhet så födds 65 % av barnen till ogifta föräldrar. Omkring 62 000 gånger varje år besöker nyblivna föräldrar socialtjänsten för att signera ett faderskapsbevis så att man kan fastställa vem som är far till barnet. Detta ska bevittnas av två socialsekreterare. För en del föräldrar kan det vara väldigt kränkande då de kan ha levt tillsammans i många år och har flera barn tillsammans sen tidigare. Samtidigt är det omkring 50 000 föräldrar som inte behöver komma till socialtjänstens kontor då de innan barnets nedkomst ingått äktenskap.
Det kan vara krångligt att fastställa faderskap vid födseln av ett barn från ogifta föräldrar. Det kan finnas skäl såsom när osäkerhet finns om vem som är fadern. Men det ska inte behöva vara krångligt när de blivande föräldrarna lever tillsammans. Proceduren kring erkännandet av faderskapet kan som sagt också upplevas som krångligt och i vissa fall som ett ifrågasättande av dem som lever i ett långvarigt fast förhållande utan att vara gifta. Men framförallt kan det bli problematiskt när faderskapserkännandet görs först efter barnets födelse om exempelvis fadern skulle gå bort före ett fastställande av faderskapet. Barnet går då miste om sin arvsrätt. Skulle det dessutom hända mamman eller barnet något under förlossningen har inte heller då den pappa som inte fått ett erkänt faderskap möjlighet att förhålla sig till eventuella medicinska frågor. Detta visar på vikten av att kunna fastställa faderskap redan under graviditet. Barnet ska ha lika rätt till båda sina föräldrar redan från sitt första andetaget.
Vid tidigare riksdagsbehandling har förslag på förändringar avvisats med hänvisning till att den nuvarande ordningen ger betryggande garantier för att det verkligen är den biologiske fadern, och inte någon annan, som fastställs som far till ett barn. Detta kan dock uppnås även med förändrad hantering. I Norge finns nu mer än tio års erfarenhet av ett förenklat förfarande före födseln även för ogifta sammanboende par. Faderskapserkännande kan i Norge sedan 2003 göras både skriftlig och vid ett personligt möte på flera olika ställen alltifrån barnmorska som folkregistret. ( hos: folkeregistret, bidragsfogden, domare, barnmorska, läkare vid havandeskapskontroll och utländsk domstol).
Utifrån erfarenheterna i Norge finns inte skäl att tro att risken för felaktigt fastställda faderskap ska öka. Bekräftelse av faderskapet bör därför när det är möjligt göras under graviditeten på samma sätt som det sker idag. Reglerna behöver förenklas och moderniseras och så kan absolut göras utan att barnets bästa riskerar att åsidosättas. Jag är glad det var ett enigt utskott och ser fram emot att regeringen återkommer i denna viktiga fråga. Några motioner går längre och talar förutom om faderskap även om vårdfrågan för föräldrar som lever tillsammans och jag hoppas regeringen när de tittar på frågan belyser även denna del.
Det andra tillkännagivandet som jag vill lyfta rör framtidsfullmakter. En framtidsfullmakt innebär att en enskild kan välja en person att företräda honom eller henne, om den enskilde senare i livet blir beslutsoförmögen. Idag finns ingen möjlighet att i förväg utse någon som kan hjälpa till om man själv blir för gammal eller för sjuk för att ta hand om den egna hälsan eller ekonomin. Istället är man hänvisad till kommunernas gode män. Det är viktigt att var och en mer makt över sin framtid genom att öppna upp för andra lösningar för den som föredrar att få stöd från en anhörig eller en vän. Med en åldrande befolkning är detta viktigt. Jag hoppas också på att den utredning som sitter nu och tittar på framtidsfullmakter gällande vården kommer fram till att detta är en god väg. I Kristdemokraterna har vi länge talat om vårdtestamente och detta kan utvecklas från att inte bara handla om vård i livets slutskede utan även annan viktig vård. Därför är jag glad att ett enigt utskott ställde sig bakom motionerna och att vi har ett tillkännagivande om att införa en möjlighet till så kallade framtidsfullmakter.
Bifall till betänkandet och avslag på motionerna
