Herr talman
Jag yrkar för tidsvinning bara bifall till reservation 1.
Under förra mandatperioden genomfördes den största översynen av regelverket som rör bostadsbyggande som Sverige skådat på många herrans år. Det lyftes på varje sten i arbetet att ta bort de hinder som ligger i vägen för ökat bostadsbyggande i Sverige. En bombmatta med förslag till åtgärder hamnade på riksdagens bord under våren 2014. Det handlar bland annat om enklare regler för att bygga student- och ungdomsbostäder, åtgärder som förenklar planprocessen och åtgärder som gör det lättare att bygga i täta stadsmiljöer. Alliansregeringen hade ett tydligt fokus på planprocessen, vägen från idé till byggstart. Denna väg är i Sverige snårig som en kostig, kantad av diken och hinder. Några förslag sänktes då av Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänstern och Sverigedemokraterna. Och några av dessa lade vi nu igen i en Alliansmotion. Tre färdiga lagförslag läggs idag fram på riksdagens bord. Jag beklagar att dessa inte går igenom, för Plan- och bygglagen behöver utvecklas. Kristdemokraterna och övriga Alliansen kommer att fortsätta ha ett fokus på regelförenklingar för att snabba på byggprocessen – planering och byggandet måste och kan bli mycket enklare och snabbare.
Med anledning av motionsförslag finns i dagens betänkande fyra tillkännagivanden till regeringen. Det gäller frågor om privat initiativrätt till detaljplan, reduktion av bygglovsavgiften, riktvärden för trafikbuller och tillgänglighetskrav för studentbostäder.
Jag vill börja säga något om bullerreglerna för som jag bullrat om dessa. Å så äntligen kom dom, väldigt försent och ack så försiktiga. Därför är det en viktig markering att majoriteten i riksdagen vill gå längre.
I vårt grannland Norge kan antingen en kommun eller en byggherre ta initiativ till ett byggprojekt. Att initiativet kommer från privat håll är väldigt vanligt – i de större städerna är det så i en absolut majoritet av fallen. Byggherren har en lagreglerad rätt att lägga fram ett planförslag och få förslaget prövat av kommunen. Den svaga svenska översiktsplaneringen är en brist i det svenska systemet. På sikt bör den stärkas och då är införandet av en initiativrätt för privata intressen även i Sverige ett sätt att komma åt problemet med kommuner som segdrar planbesked och planer.
Jag ser också fram emot att regeringen lyssnar på de andra tillkännagivanden och utarbetar ett förslag om att bygglovsavgiften ska minska om en kommun inte meddelar beslut i tid samt utreder möjligheterna att göra lättnader i tillgänglighetskraven för studentbostäder.
Herr talman
Det finns mer att göra för att få till en fungerande bostadsmarknad. Det handlar inte minst om åtgärder för att skapa en ökad rörlighet på bostadsmarknaden och åtgärder för att stärka den sociala hållbarheten. Det är inga enkla nötter att knäcka – men vem har sagt att det ska vara enkelt? Även om många av de åtgärderna som beslutades under förra mandatperioden skapade debatt är det inget mot vad de frågor som återstår att lösa riskerar att göra.
Problemet är att utbudsökningen och efterfrågan inte möter varandra. Bostadsmarknaden är inte en marknad där det finns en produkt för alla. Ett annat problem är hur det kan skapas en ökad rörlighet på bostadsmarknaden. I bakgrunden skvalpar naturligtvis talet om amorteringskraven, även om de just nu är lagda lite på is. Många kritiska röster har dock höjts under året och sagt att dessa riskerar att göra att en redan ganska orörlig bostadsmarknad avstannar helt. De unga har inte råd att köpa sin första bostad, de äldre vill inte lämna sin ibland för stora villa, den som har fått ett hyreskontrakt har kommit över något väldigt dyrbart som man inte släpper i första taget. Liksom på planområdet finns det inga quick-fix, men vi måste börja ta de första stegen nu. Beröringsskräcken för bostadspolitikens svåra frågor måste minska. Amorteringskrav kommer inte att göra situationen lättare, tvärtom. Och från forskarhåll hör vi i stort sett ett enigt budskap: ränteavdragen måste tas bort och reavinstbeskattningen lindras betydligt. Hyresregleringen nämns ofta i debatten, om så inte i den politiska sådana.
Politiker kan inte blunda för vare sig forskningsresultat eller verkligheten. Vi ser att utbudet är begränsat på bostadsmarknaden, vi ser att rörligheten är långsam, vi ser de långa köerna för att få en hyresrätt och den utbredda svarthandeln. Vi förstår att det kan framstå som paradoxalt att samtidigt som vi oroar oss för en ökande skuldsättningsgrad stimulerar staten den ökande belåningen med hjälp av ränteavdragen. Och ja, vi ser att unga får allt svårare att komma över sin första egna bostad på grund av stigande priser och bolånetak. Vissa frågor kräver samarbete för att skapa långsiktighet. De stora frågorna inom bostadsområdet är exempel på sådana. Men för det måste man själv veta vad man vill och man måste vilja. Och jag känner inte att den viljan finns.
Jag avslutar med ett citat och i detta citat är tro ett eller ej Kjell-Olof Feldt spot on ”Det som är ekonomisk önskvärt är ofta politisk omöjligt. Och när det är politisk möjligt är det ekonomiskt försent”. Slutcitat.
Tack!
