Skriver idag i Dagens Industri med Jakob Forssmed och Aron Modig om att vi vill förändra flyttskatterna.
De så kallade flyttskatterna gör att en del drar sig för att byta bostad och leder därmed till sämre rörlighet på bostadsmarknaden. Betalningen av räntan på uppskovet ska kunna skjutas på framtiden vid köp av ny bostad, skriver KD:s Jakob Forssmed, Caroline Szyber och Aron Modig.
Trots ett relativt sett högt bostadsbyggande, framdrivet av en aktiv bostadspolitik från alliansregeringens sida, är det uppenbart att bostadsmarknaden fortsatt är dysfunktionell. Det har under lång tid byggts för lite bostäder och bristande rörlighet på bostadsmarknaden har förvärrat utbudsproblemet.
Tillsammans med bland annat låga räntor har detta medfört att bopriserna har drivits upp och att hushållens skuldsättning följt efter. Utvecklingen skapar svårigheter för unga och barnfamiljer att få tag i en bostad, vilket också slår mot tillväxten.
Kristdemokraternas uppfattning är att ett amorteringskrav – med ett tydligt undantag för nyproduktion för att söka undvika att den hämmas – är en rimlig åtgärd för att dämpa hushållens skuldsättning. Men en baksida med amorteringskravet – som träffar nya lån vid bostadsköp – är att trögrörligheten på bostadsmarknaden riskerar att späs på något.
Bristande rörlighet är ett betydande problem och en del av orsakerna står att finna i skatternas utformning. Kristdemokraterna var med och införde nuvarande regler för uppskov och reavinst, och även om förslaget inte utformades fullt ut som vi ville, så bör vi erkänna att problemen med så kallade flyttskatter har blivit större än vi trodde.
Regelverket tycks till exempel bidra till minskad rörlighet när en del äldre väljer att bo kvar i sina villor i stället för att flytta till ett mindre och mer anpassat boende.
Boverket pekar i en rapport på att problemet är växande, de stigande bopriserna ökar vinsterna och därmed flyttskatterna.
I debatten finns förslag om sänkt reavinstskatt och borttagen ränta på uppskov – ofta finansierat genom återinförd fastighetsskatt och/eller sänkta ränteavdrag. Men höjd fastighetsskatt och sänkta ränteavdrag skapar otrygghet i människors boende. Fastighetsskatten var en skatt som var oförutsägbar och som beskattade ett fiktivt värde. Den orsakade stor otrygghet och drev till och med människor från hus och hem.
Att ta bort eller kraftigt försämra ränteavdragen skulle också påverka tryggheten, särskilt om det skulle ske samtidigt som ett amorteringskrav på nya bolån införs. För många, inte minst barnfamiljer runt våra större städer, har ränteavdragen varit en förutsättning för det kanske största investeringsbeslut de har fattat.
Om sådana förslag skulle finansiera sänkt reavinstskatt eller borttaget tak för uppskov skulle dessutom generationsorättvisan på bostadsmarknaden förvärras ytterligare.
De som har lågt belånade fastigheter som de köpt till låga priser, med väsentligt mer generösa ränteavdragsmöjligheter än i dag och som fått se dem stiga kraftigt i värde skulle få ytterligare en lättnad på bekostnad av dem som haft och har det svårare att ta sig in på bostadsmarknaden.
Samtidigt behöver rörligheten öka, och då är flyttskatterna ett problem. Vi menar därför att vi behöver ändra reglerna kring flyttskatterna på ett statsfinansiellt ansvarsfullt sätt, som inte skapar otrygghet i boendet. Och vi menar att det är möjligt.
Vår bild är att det inte är storleken på skatterna som är problemet, utan tidpunkten när de tas ut. Uppskovsbegränsningen gör att man kanske behöver skatta av ett stort belopp när man flyttar och köper ett nytt boende, vilket också kan höja månadskostnaden.
Det upplevs som problematiskt att behöva betala skatten där och då och inte kunna skjuta in hela beloppet i den nya bostaden.
Därtill blir räntan på uppskovet en kostnad som man inte har om man bor kvar i stället för att flytta. Allt detta bidrar till att personer inte flyttar från boenden som egentligen inte passar.
För att komma till rätta med detta problem menar vi att det bör genomföras en för staten kostnadsneutral reform som bygger på följande:
Taket för uppskov gällande reavinstskatten tas bort om man köper ny bostad. Även betalningen av räntan på uppskovet ska kunna skjutas på framtiden vid köp av ny bostad. På så sätt tvingas inte vinsten vid försäljningen fram till beskattning, vilket innebär att en stor del av den bristande rörligheten som orsakas av skatter vid flytt kan elimineras.
I stället betalas såväl reavinstskatt som uppskovsränta när personen inte längre gör något uppskov. Det sker exempelvis när personen flyttar till hyresrätt, till särskilt boende eller om personen avlider.
För att finansiera den fördyring som det innebär för staten att få in uppskovsränta och större del av reavinstskatten senare än med dagens regelverk, kan räntan för uppskovet höjas något, motsvarande statens kreditkostnad.
Den närmare utformningen av detta förslag behöver utredas, men det är vår övertygelse att en sådan reform har potential att kraftigt öka rörligheten på bostadsmarknaden på ett sätt som är statsfinansiellt ansvarsfullt, samtidigt som tryggheten för boende kan bevaras.
Jakob Forssmed, riksdagsledamot och ekonomisk-politisk talesperson (KD)
Caroline Szyber, riksdagsledamot och ordförande i riksdagens civilutskott (KD)
Aron Modig, riksdagsledamot i skatteutskottet (KD)
