Skriver i senaste numret av Poletik om att groominglagen behöver skärpas.
Jag tror att vi är många som under de senaste åren fått upp ögonen för något som vi helst skulle vilja blunda för. Det handlar om den närmast febrila aktivitet som pågår på nätet och som innebär att barn kränks och utnyttjas. Människor utger sig för att vara någon annan än de är, skapar kontakt med barn och får barnen att på olika sätt tänja på sina gränser. Vi är många som chockades av fallet med den så kallade Alexandra-mannen. Mannen sökte upp sina offer på Internet och dömdes för våldtäkt, grovt sexuellt utnyttjande av underårig, misshandel, sexuellt tvång och förförelse av ungdom. Tyvärr är fenomenet med nätpedofiler inget ovanligt.
Den 1 juli 2009 infördes den så kallade Grooming-lagen. Grooming innebär att i sexuellt syfte ta kontakt med barn och det blev straffbart att komma överens med barnet om att träffas samt därefter göra något konkret för träffen ska bli av. Eventuella sexualbrott mot barn som därefter utförs var straffbart sedan tidigare. Grooming-lagen går helt enkelt ut på att straffa beteendet att ta kontakt med barn för sexuella syften. Tanken är att kunna komma åt gärningsmännen i ett tidigare skede. Kristdemokraterna var drivande att inför en lagstiftning mot grooming med Storbritannien och Norge som förebild.
Enligt BRÅ har varannan 15-årig flicka utsatts för sexuella kontakter av vuxna. Och varje år anmäls mängder av groomingfall, att vuxna tar kontakt med barn i sexuellt syfte. Tyvärr leder bara en extremt liten del till åtal. För några år sedan tog en ung flicka sitt liv då hon utnyttjats på nätet och nätpedofilen hotade avslöja allt hon gjort om hon inte fortsatte. Vi vet att många unga tjejer och killar tar oerhört stor skada av dessa vuxna människors allvarliga brott.
Tyvärr blev inte lagen så vass som vi hade hoppats och vi verkade i regeringsställning också för en översyn med fokus på straffskärpningar och se över rekvisiten så att det ses som förberedelser för brott och inte att det måste gå så långt att gärningsman och brottsoffer bestämt tid och plats för att träffas.
Jag anser att det ska ses över hur de här kraven kan ändras i sådan riktning att det istället ska visas att personen har agerat för att vilseleda barnet genom att exempelvis ha skapat falska identiteter för att kunna söka kontakt med barnet i sexuellt syfte. Då grooming är att betrakta som förberedelse till en rad andra brott bör det mer likställas med andra förberedelsebrott. Förberedelse till mord och mord har samma straffskala exempelvis. Som exempel kan nämnas barnpornografibrott som kan ge sex år. Det är därför inte rimligt att grooming bara kan ge max ett års fängelse. Med dagens rättspraxis innebär straffskalan för grooming att det i normalfallet bara utdöms böter.
Att dömas till bötesbrott för något så allvarligt som att utnyttja barn sexuellt är helt fel signaler. Brott av den här typen måste ha högre straff. Dels för att markera samhällets syn på brottet. Dels för att polisen uppger att det ofta handlar om mycket stora resurser för att utreda.
Det är nu viktigt att ta nästa steg, att ge polisen mer spelutrymme och diskutera hur lagstiftningen kan uppdateras för att hänga med i den tekniska utvecklingen. Anonymiteten och lättillgängligheten leder till missbruk. Vi bör se över om ett nytt brott bör införas: virtuell våldtäkt.
Det är viktigt att föräldrar pratar med sina barn om de faror som finns på nätet, och är tydliga med att det är den vuxne som agerat fel. Ansvaret ligger aldrig hos barnen. Vi måste se över hur vi kan vässa lagstiftningen. Vuxenvärlden och samhället måste tydligt markera att det är fullständigt oacceptabelt.
Syftet med grooming-lagen måste vara att få tag i gärningsmannen i ett tidigt skede och därmed förhindra brottet. Vi vill inte läsa om någon ny ”Alexandra-mannen”!
Caroline Szyber (KD), riksdagsledamot, ordförande civilutskottet
