”Vi började med politik för att vi ville förändra världen och bygga ett bättre samhälle. Vi fick snabbt lära oss att vi kommer att behöva förändra politikens egen värld först”
Har skrivit under mitt andra upprop denna vecka. Jag är ändå hoppfull. Alla de som har känt sig ensamma och utsatts vet att de inte är ensamma. Fler höjer rösten. Sätter ord på det som en del känt de inte vågat eller orkat. För mig är det viktigt att detta är början på en förändring. Jag vill inte att flera generationer ska uppleva detta. Världens mest jämställda land har mycket kvar att göra. Nu startar förändringen #imaktenskorridorer
Skriver med många andra kvinnliga politiker på SvD.
”I maktens korridorer ser vi oss över axeln”
Vi började med politik för att vi ville förändra världen och bygga ett bättre samhälle. Vi fick snabbt lära oss att vi kommer att behöva förändra politikens egen värld först. Sexuella övertramp och övergrepp är en del av samhället, och män inom politiken är inga undantag. Många av oss går genom maktens korridorer och ser oss över axeln. Vi är färdiga med det. Nu berättar vi tillsammans om det som borde berättats för länge sedan.
På mindre än två dygn har över 250 berättelser kommit in om övergrepp och trakasserier av den yttersta makten – Sveriges politikerelit. Riksdagsledamöter, ministrar och EU-parlamentariker har omnämnts i vittnesmålen som beskriver både olämplig beröring, ovälkomna kyssar och våldtäkter.
Precis som andra upprop den senaste tiden kom detta till genom att det började bubbla underifrån. På åtta minuter hade Facebook-gruppen “I maktens korridorer” över 200 medlemmar. Mindre än två dygn efter att den startades, är vi fler än 5000. Det vittnar om vilket stort systerskap som finns inom politiken. Över 1300 kvinnliga politiker skriver under uppropet och det är både partisekreterare, riksdagsledamöter, samt tidigare partiledare och före detta ministrar. Trots att vi är från olika partier och tycker olika om mycket så är vi alla djupt överens om en sak: det måste bli en förändring.
Här är några av berättelserna som våra medsystrar inom politiken berättar om:
”Jag var 15 år och blev våldtagen av en kille som satt i förbundsstyrelsen i ungdomsförbundet. Han skickade blommor som ursäkt. När jag skrev att det han gjort var olagligt och funderade på att anmäla honom gick han till förbundsstyrelsen och berättade. De förklarade att de hade fullt förtroende för honom. ”
”Jag var 17 år och blev våldtagen av en Stockholmspolitiker som nu är toppkandidat i valet 2018.”
”Jag var 20 år och en dubbelt så gammal politiker hörde av sig till mig och frågade om jag ville följa med på efterfest i ett av de häftigare politiska högkvarteren. När jag kom dit var det bara han och jag där. Efter ett tag började han gå på mig fysiskt, kramas och hångla. Jag sa nej, knuffade bort honom och sprang vidare runt i huset. Försökte hålla glad stämning trots att jag kände att jag var rädd. Vi var helt själva där med undantag för vakterna som patrullerade.”
”Jag var en obetydlig tjänsteman, han en tjugo år äldre mäktig minister. Jag hade råkat illa ut, en annan manlig chef hade behandlat mig oerhört illa. Jag och flera andra kollegor var på ministern hotellrum på kvällen. Ministern lyssnade väldigt vänligt på min långa känslomässiga berättelse, kom med kloka ord. Jag kände mig lugn och trygg och bekräftad. Då kom det, såklart: ”Kom och sitt här, närmre!” Då kom det, såklart: händerna på min kropp. Smekningar. Inte som när man stryker en ledsen vän på ryggen, utan som när man med glimtigt leende smeker nån man vill ligga med. Ett finger långsamt och mjukt upp och nerför min ryggrad. Andra handen sakta över min nakna överarm. Han flyttar sig ännu närmre – samtidigt som jag reser mig och snabbt får ur mig att det är sent, jag måste gå. Hinner precis möta mina två kollegors chockade blickar. Vi går tysta därifrån tillsammans.”
”När jag var 25 år jobbade jag som politisk handläggare på riksdagsgruppen. En nyinvald riksdagsledamot i 30-årsåldern brukade stanna i korridoren utanför mitt rum för att titta på mig, uppifrån och ner, hur jag såg ut och vad hade på mig just den dagen. En dag hade han med sig en grupp som han stolt visade upp riksdagshuset för. De stannade utanför mitt kontor och han pekade på mig och sa:
– Ja här ser ni det bästa vi har att titta på. Här kan jag titta in och bli upprymd hela dagen. Som jag vore ett prydnadsföremål att ställa ut och inte hans underlydande medarbetare.”
”Efter att jag själv slutat i ungdomsförbundet fick jag reda på att en man i ledande ställning använde sin ställning för att få ligga med unga, kvinnliga medlemmar. Jag slog larm till partisekreteraren. Ett halvår senare fick mannen jobb för partiet i samma distrikt som tjejerna han utsatt var aktiva i. De slutade. Han kandiderar till riksdagen. Partikollegan var en mycket högt uppsatt politiker med många års erfarenhet och stort inflytande. Klart jag skulle hänga på och berätta om mina idéer!
Det som sen ska hända är det värsta jag upplevt i hela mitt liv. Jag blev sexuellt ofredad. Jag blev våldtagen. Jag frös till is, kunde inte röra mig, kunde inte prata. Det kändes som att jag inte kunde andas. Tid och rum stannade upp. Drömde jag? Smög ut någon timme senare och grät och spydde om vartannat.”
”Hände verkligen detta? Var det mitt fel? Hade jag inte sagt nej? Var jag inte tydlig? Skulle jag någonsin kunna berätta för någon? Skulle någon tro mig? Vad skulle jag säga?”
”Efter en tid vågade jag berätta, anmäla och stå upp för mig själv. Det kommer jag alltid vara stolt över.”
”Fortfarande har jag bekanta inom partiet och ungdomsförbundet som pratar om ”flickan som ljög och ville ha uppmärksamhet” eller ”hon som ljög för att ta sig uppåt, hon ville åt hans plats helt enkelt”. Vill krypa ihop i en hög och gråta varje gång.”
Oavsett hur mycket man vrider och vänder på det så blir slutsatsen av att läsa alla berättelser denna: maktens män använder sexuella överträdelser för att tysta och skrämma politiskt engagerade kvinnor. Kvinnor som skäms är inte svåra att förhandla med, kvinnor som skuldbeläggs är inte svåra att vinna en debatt mot och kvinnor som får rykten om sig är inte svåra att konkurrera ut till en eftertraktad post. Det handlar om makt.
Oroväckande många av vittnesmålen har gemensamt att så många vetat om övergreppen. Vissa av männen har fått en klapp på axeln och ett “det var ett misstag, du är bara människa” eller “du har ju gjort så mycket bra saker för samhället under din karriär”. De får en tillsägelse av partitoppen och sen hamnar de överst på listan igen i nästa val. Vissa män hinner inte ens få en tillsägelse, de förstår själva snabbt att de gjort fel. De hör då av sig till kvinnorna efteråt och skickar blommor eller bjuder på lunch. Men var är männen som gör avsteg från makten när de passerat en allvarlig gräns? Var är partikollegorna som vet och som höjer rösten?
Nu har våra partier bättre chans än någonsin att göra skillnad. Nu sätts listorna inför valet. Vi politiker väljs av folket. Men innan folket går till valunorna har partierna förberett vilka som med högsta kandiderar för att bli landets topp-politiker de kommande fyra åren. Det är inte försent för partierna att välja bort olämpliga kandidater som gått över gränsen.
Framförallt är det ni män som nu måste ta ert ansvar. Titta omkring er. Av alla de manliga politiker ni omger er med, är det troligtvis flera som gått över gränsen till olika grad. Lär er se tecknen, lär er säga ifrån och lär er lyfta och lyssna på era kvinnliga kollegor.
Alltför många av de som gått vid vår sida en gång i tiden slutade alldeles för tidigt med politik på grund av dessa män. Så ska det inte vara. Till alla flickor och kvinnor därute som vill engagera er i politiken – kom med. Vi finns. Vi är många. Och vi kommer alltid stå upp för alla flickors och kvinnors rätt att kunna nå samma maktposition som en man. Hon ska inte bli våldtagen av någon i ungdomsförbundet. Hon ska inte bli smekt av en minister. Hon ska inte bli antastad av en riksdagsledamot. Hon ska vara med och bygga det här samhället. Hon ska förändra världen.
Till alla mäktiga män som skrämt, tystat och förgripit sig på våra politiska medsystrar: vi är färdiga med att se oss över axeln. Nu är det er tur.
