Idag var jag och talade på en minnesdag, ordnad av EKSS – Rådet för syriska kurder i Sverige, i ABF-huset. Det är snart sex år sedan det civila upproret 12-mars brutalt slogs ned och 31 människor dödades och över ett 50-tal skadades av syriska regimens säkerhetsstyrkor. Detta efterföljdes av massaresteringar, förföljelse och kidnappningar mot kurdiska aktivister. Det var dessa civila och aktivister som vi på dagens sammankomst hedrade – de som kämpade för en bättre framtid och som hoppades att upproret skulle leda till någon form av reform och försoning. Så blev inte fallet.
Många kurder i Syrien är fortfarande papperslösa, de registreras inte som medborgare när de föds. Avsaknaden av demokratiska och mänskliga rättigheter är stora i Syrien. Oliktänkande och demokratirörelse-aktivister slås ofta ner på brutala sätt och ofta görs massaresteringar.
Arabiseringspolitiken har också intensifierats de senaste åren. Den innebär att syriska staten konfiskerar mark från kurdiska bönder, det byggs arabiska bosättningar i de kurdiska områdena samt att kurdiska städer och byar får arabiska namn.
Jag hoppas att valet i irakiska Kurdistan, som hålls nu i dagarna, ska ge alla kurder lite mer hopp för framtiden och att även kurder i Syrien ska få rösta i ett syriska val i framtid.
När jag var yngre var det vanligt med stora manifestationer på Sergelstorg. Där skanderade orden ”Turkiska armen ut ur Kurdistan, Saddam Hussein mördare” och flera andra slagord hördes. Jag hoppas framöver att kurder från olika länder och föreningar samlas precis som då och som de gjorde idag. En gemensam röst är en starkare röst.
Kurderna har under allt för långt tid förvägrats rätten till sin historia, ursprung, kultur och språk. Miljoner kurder har minst sina liv under förtryck i Syrien, Iran, Irak och Turiket. Sverige har blivit tillflyktsland för kurder som sökt skydd. Det är bra att vi i Sverige har kunnat bidra med detta stöd, men än bättre vore att göra kraftfulla insatser för att förändra den situation som tvingar människor att behöva fly från sitt hem.
Jag för min del ska göra vad jag kan för att vi kristdemokrater, såväl nationellt i diplomatiska kontakter med Syrien som på EU-nivå i grannpolitiken, tar upp frågan om att de statslösa kurderna måste få ett fullvärdigt medborgarskap i Syrien. Vi måste ge en röst åt dem som tystats, ett hopp åt dem som slutat tro och stöd till dem som fortsätter kämpa.
