8 av 10 svenskar (85 % enligt Sifo) säger nej till tvångsdelad föräldraförsäkring. Ändå vill allt fler partier att den tvångsdelas. Ohly utlovade på Vänsterns kongress förra helgen att ett första steg mot detta kommer att tas i inledningen av nästa mandatperiod om det blir en rödgrön regering. Miljöpartiet bestämde på sin kongress nu i helgen att föräldraförsäkringen ska tredelas, det skulle innebära att en tredjedel går till vardera föräldern och en tredjedel att fördela som familjen själv vill. Socialdemokraternas linje är att ytterligare månader ska knytas till respektive vårdnadshavare inom ramen för dagens föräldraförsäkring och att föräldraförsäkringen på sikt delas lika mellan vårdnadshavarna.
En Rödgrön regering skulle innebära mindre valfrihet för föräldrar. ”Föräldrar gör fel val och att kvotera föräldraförsäkringen är att stödja föräldrarna”, sa Wetterstrand på kongressen. Jag kan bara undra på vilket sätt är tvång ett stöd? Jag säger stopp: politiken har sina gränser och detta är inget politiker ska bestämma utan föräldrarna själva.
När jag var ute och kampanjade i helgen (se fina bilder från prisutdelning efter KD:s egna fotbollsturnering) var det flera som fråga om varför politiker vill lägga sig i detta. Likaså på föräldrarforumen på nätet går debatten het.
De Rödgröna talar om jämlikhet men tvångsdelad föräldraförsäkring är inte jämställdhet. Att förespråka största möjliga valfrihet i föräldraförsäkringen utesluter inte att man vidtar åtgärder för att förbättra förutsättningarna för jämställdhet. De som förespråkar kvotering stänger däremot dörren för valfrihet och flexibilitet. Vi måste istället ändra synen på att vara hemma med barn, främst hos arbetsgivare men även ta bort pappahindren, och det görs inte genom tvång. I USA ses det som något positiv att ha varit hemma med sina barn. Där beskrivs en person som varit hemma med barnen under lång tid som; effektiv, organiserad, stresstålig och en som står med båda fötterna på jorden. Det gör det inte i Sverige.
Jag säger det igen, det måste vara upp till föräldrarna själva bestämma. Låt oss arbeta för ökat delat ansvarstagande när det gäller barnens uppväxt, men låt oss ha respekt och förtroende för att föräldrarna själva gör det bästa valet för sina barn. Jämlikhet behöver inte heller innebära att alla bidrar med exakt samma sak. För ett jämlikt samhälle låt medborgarna själva få göra sina eget val när det gäller omvårdnaden om sina egna barn. Vi måste våga lita på individernas egna uppfattningar. I ett pluralistiskt samhälle blir vi tillsammans starka om vi respekterar varandra.
