I helgen var det ett år sedan de riggade valen höll i Iran, utvecklingen har sedan dess inte på något sätt gått åt rätt håll. Den iranska regimen kränker även grundläggande mänskliga rättigheter genom förtryck av kvinnor, religiösa minoriteter och politiskt oppositionella. Det odemokratiska presidentvalet i juni, regimens bekämpande av den fria opinionsbildningen, dess förnekande av Förintelsen och ogenerat rasistiska retorik måste omedelbart fördömas och motverkas från den svenska regeringen.
Valet förr ett år sedan följdes av kraftiga demonstrationer, världen över. Det demonstrationer i Irans huvudstad förra sommaren har inte skådats sedan den islamiska revolutionen 1979. Den frustration som många kände i Iran där demokrati inte existerar och brott mot de mänskliga rättigheterna sker varje dag leder till att folk nu fått nog – ännu ett skenval accepteras inte utan istället höjdes många röster. Nedan bil från en av flera demonstrationer i Stockholm, jag fick Where is my vote- skylt.
Jag har tidigare på bloggen skrivit om Irans massförstörelsevapen och deras förtryck av bland annat kurder. Det internationella samfundet har en skyldighet att försäkra sig om att Iran inte har möjlighet att utveckla atomvapen samtidigt som de fruktansvärda människorättskränkningarna inom landet måste fördömas.
Iran spelar en mycket negativ och destabiliserande roll i hela Mellanöstern genom sitt omfattande statsunderstöd till terrororganisationer regionen över. Särskilt oroande är människorättssituationen i Iran. Avrättningarna av minderåriga och det svåra förtrycket mot kvinnor, religiöst oliktänkande och nationella minoriteter fortsätter med oförminskad styrka. Amnesty rapporterade om en alarmerande ökning av antalet avrättningar i Iran efter det odemokratiska presidentvalet. Ett exempellöst övervåld mot protesterande oppositionsföreträdare och oliktänkande följde valet.
Enligt det islamiska rättssystemet sharia, som gäller i Iran, är konversion från islam till annan religion förbjuden. Brottet är belagt med dödsstraff. Fram till och med 1995 beviljades därför kristna konvertiter från Iran asyl i Sverige. Sedan 1996 ses dock inte längre konversion som grund för asyl. De två huvudsakliga argumenten för denna förändring är att så länge konversionen förblir en privat angelägenhet riskerar man inte att bli föremål för myndigheternas intresse samt att även om sharia-rätten officiellt stadgar dödsstraff för konversion har endast ett utdömts.
Vi alla över hela världen stå upp för dem som för en demokratisk kamp som i princip offrar sina liv när de när de demonstrerar eller utövar sin religion. Vi måste alla över hela världen ge stöd till alla och de kan vi göra genom att försvara asylrätten och öppna upp för denna möjlighet.
