Igår skrev Isabel Sommerfeldt från infobelarus.nu och jag på Svt-debatt.
Det var med stor bestörtning som vi i måndags tog emot beskedet om bombdådet i Vitryssland/Belarus. Nu står det klart att 12 personer har avlidit och drygt 150 personer skadats. Ännu vet vi inte vem eller vilka som ligger bakom dådet, men president Lukasjenka har redan bestämt sig. Efter bara en timme, innan förundersökningen inletts, besökte han platsen för dådet med sin 7-årige son och omtalade arvinge Kolja, där han stämplade dådet som en terorristattack. Vad vi vet så existerar det dock inget yttre terrorhot mot landet. Med tanke på det enorma kontrollsamhälle som regimen har byggt upp, har vi också svårt att se hur någon skulle klara av att utföra ett så välplanerat terrordåd. Därför går det inte att utesluta att regimen kanske själva ligger bakom dådet.
De senaste månaderna har varit väldigt turbulenta i Europas sista diktatur. I december valdes Lukasjenka efter 16 år i makten återigen till landets president. Valet präglades av valfusk och våld. Vi befann oss båda på plats och bevittnade under valnatten de grova övergrepp och brott mot de mänskliga rättigheterna som regimen gjorde sig skyldig till. Drygt 700 personer, inklusive Lukasjenkas konkurrenter i presidentvalet, fängslades den 19 december. Efter valet har regimens terror mot oliktänkande eskalerat. Journalisten Natalia Radzina och den före detta presidentkandidaten Mikhalevich har tvingats fly landet efter vittnesmål om bland annat tortyr i KGB:s fängelse. Många demokratiaktivister har dömts till långa fängelsestraff, i farsliknande rättegångar utan bevisning.
Oavsett vem som ligger bakom dådet så får vi inte stå tysta när regimen med hjälp av polis och KGB återigen går till attack mot oberoende samhällsaktörer. EU måste genast agera. Det är dags att vi sätter press på storebror Ryssland som ständigt håller Lukasjenka bakom ryggen. Samtidigt måste vi se till att belarusiska medborgare har möjligheten att resa i Europa utan de visumkostnader som sätter stopp för deras motivation till ett framtida demokratiskt Belarus. Ser man aldrig demokratin, så vet man inte vad man har att kämpa för. Sätt press på regimen och underlätta livet för befolkningen!
Läs hela artikel här.
