Idag är en dag som går i demokratikampens förtecken. Först manifestation på Norrmalmstorg för oppositionen i Vitryssland och för ett fritt och demokratiskt Belarus. Sedan skriver jag artikel på Politikerbloggen om att Fidel Castros avgång inte leder till ett fria Kuba, förtrycket och diktaturen lever vidare under hans bror.
”Alla som tror att Fidel Castros avgång kommer att leda till demokrati – tror fel. I över 40 år satt han vid makten innan han lämnade över till sin bror. I praktiken kommer det inte att innebära någon förändring då hans bror Raoul Castro redans styrt landet sedan flera år. Det har skett en del förändringar sedan Raoul tog över med det mesta har enbart varit ett spel för gallerierna. Regimen förtrycker än idag de krafter som verkar för ett demokratiskt styrelsesätt och ett öppet samhälle. Fidels Castros närvaro kommer upprätthålls trots att han inte är direkt styresman. När man reser på Kuba ser man honom på bild överallt, tillsammans med sin bror Raoul och Che Guevara, som också är begravd på ön.
Jag var på solidaritetsresa på Kuba i somras för att träffade dissidenter. Under den tid jag var där utvisades några av de samvetsfångar som suttit i fängelse i flera år till Spanien. Vissa har lyft fram att situationen på Kuba förbättrats, detta är inte fallet, att landsförvisa fångar är långt ifrån samma sak som att släppa dem fria, och deportationer är inte något steg mot ett friare Kuba. Fortfarande lever alla systemkritiker och deras familjer under en oerhörd press från regimen. Det förekommer att regimen organiserar upplopp mot oliktänkande, barnen får offentligt i skolorna stå till svars för att deras föräldrar är ”farliga” personer, det händer att dissidenter, eller barn till dem, relegeras eller förvägras utbildningsplatser.” Läs hela artikel här Min artikel nämns också här
Läs talet nedan:
Jag vill börja med att säga, tack alla ni som är här idag.
Måndag klockan 12! Så lät det måndag efter måndag här på Norrmalmstorg och på närmare 30 andra platser runt om i Sveriges avlånga land. Måndag efter måndag. Till stöd för balterna, till de baltiska staterna för 20 år sedan både blev fria och erkända av världssamfundet som självständiga stater.
Det ledde till ett resultat. Där är jag glad att detta är andra gången vi träffas här sedan valet, månad efter månad den 19 ska vi ses här för att uppmärksamma de hemskheter som regimen i Belarus utsätter sina medborgare för. Vi ska ge vårt stöd åt de demokratikämpar i Belarus som offrar sina liv för demokrati. En sådan här demonstration i Minsk skulle ge flera dagar, kanske till och med veckor i fängelse. Och vi som kan, vi ska stå upp och arbete för en förändring i Belarus. Vi ska hjälpa oppositionen i deras demokratikamp.
Jag var själv på plats som valobservatör och såg hur omfattande fusket var. Och jag var själv på Oktobertorget, där oppositionen hade som en sk. valvaka, de skulle tacka för stödet under valkampanjen samt ha konsert. Det var en stor blandning av folk på torget, unga, gamla, kvinnor, män, politiska aktiva och andra som bara ville få lyssna på musik. Det som skedde där och som jag alltså själv blev vittne till var hur en fredlig manifestation arrangerad av oppositionen slogs ned på ett fruktansvärt brutalt sätt av polisen. Att själv bevittna detta hämningslösa våld, framför utländska parlamentariker och media visar bara hur hämningslös denna regim är. De bryr sig inte om omvärlden.
Det var med stor bestörtning som jag och många med mig förra måndagen tog emot beskedet om bombdådet i Belarus. Med tanke på det enorma kontrollsamhälle som regimen har byggt upp, är jag också ärligt när jag säger: jag har svårt att se hur någon skulle klara av att utföra ett så välplanerat terrordåd. Om denna någon inte tillhör regimen själv.
Det är dags att Sverige och EU visar att vi har sett igenom Lukasjenkas spel för gallerierna och att politiker ställer tydligare krav på Vitryssland att upphöra med de brott mot mänskliga rättigheter som sker där dagligen.
Jag hoppas därför att EU i all sin kontakt med Ryssland kommer att ställa krav på dem att de inte längre får se det som sker i Belarus som en ”intern angelägenhet” att även de sätter press på regimen. För det är det som behövs, en press på regimen och en öppenhet och stöd genom att sänka eller helt ta bort visumkostnaderna för det belarusiska folket. Jag vill visa dem vad demokrati innebär och visa dem att det finns något att kämpa för. Och de ska känna att de har stöd i frihetskampen, för det är därför vi samlats här idag – för ett fritt och demokratiskt Belarus.
Update: Även andra har skrivit om manifestationen.
