Idag skriver jag på Aftonbladet debatt om handel med diktaturer och vikten av etiska riktlinjer. Tyvärr sätter man ju inte rubriken själv och jag tycker inte den speglar innehållet i artikeln då skönt med bloggen där jag bestämmer allt själv!
Svenska företag borde föregå med gott exempel och vara en god kraft. Därför bör svenska företag självklart inte tillhanda möjligheter för regimen att övervaka sitt egna folk. Internet, sociala medier och mobiltelefoni är ofta starka vapen i kampen för demokrati och mänskliga rättigheter. I länder med begränsad yttrandefrihet och brist på respekten för mänskliga rättigheter är det viktigare än någonsin att människor får möjlighet till kommunikation. Samtidigt kan regimerna använda telenätet i destruktiva syften. Det är inte en fråga om bolaget ska finnas i dessa länder utan en fråga om hur. Svenska företag måste ta sitt ansvar och göra sitt yttersta för att handla rätt och riktigt. Går inte det ska inte svenska företag ingå dessa avtal.
Jag var själv på plats under det omdiskuterade presidentvalet i Vitryssland 2010 och vet att flera av de oppositionella som inkallades till förhör efter valnatten blev spårade via deras mobiltelefoner. Svenska företag som levererar telekomutrustning måste ha en bättre uppföljning på hur deras utrustning används. För i många fall är det så att utrustningen inte bara kan användas för avlyssning, utan också används till just det, såsom exempelvis i diktaturens Vitryssland.
Svenska företag ska kunna göra affärer också i diktaturer, men företag och ägare måste samtidigt sätta en gräns för vad som är acceptabelt. Frågan är alltså inte om bolaget ska finnas i dessa länder utan hur. Om företagen inser att de bara är en bricka i en diktators spel så ska de dra sig ur.
Om reglerna om socialt ansvar ska ha ett värde kan man inte tjäna pengar till vilket pris som helst. Svenska företag måste ta sitt ansvar och göra sitt yttersta för att handla rätt och riktigt. Går inte det ska inte svenska företag ingå dessa avtal.
