Jag har haft i uppdrag att ta fram ny rättspolitik för partiet och det fjärde inlägget handlar om en reformerad kriminalvård. Ett av förslagen tog Ekot upp för en tid sen nämligen att det bör vara obligatoriskt genomgå behandlingsprogram i kriminalvården & den automatiska villkorsfrigivningen bör därför avskaffas.
I kriminalvårdsdebatten som vi hade i riksdagen för någon vecka sedan belyste jag vikten att få en andra chans och vikten av bra utslussning.
Herr/fru talman
Förra veckan var jag på utställningen Skuggsidan på Stadsmuseet. Det handlar om stadens farliga platser, synen på brottslingen över tid, men också berättelser om vägen ur kriminalitet. En sak som var tydligt på utställningen och som gäller än idag. Det är inte lätt att bryta mönster, det har det aldrig varit. Och den kritiska perioden är och har alltid varit utslussningen.
Kriminalvårdens viktigaste uppgift är att förhindra att interner fortsätter sin brottsliga bana den dagen de får lämna fängelset. Därför måste verksamhetens huvudändamål, från första dagen i fängelse, vara en återanpassning inför frigivningen.
Det ska ställas tydliga krav och reglerna ska följas. Droger får naturligtvis inte förekomma. Tiden i kriminalvården ska följa olika steg som utifrån motivation ger den intagne större och större möjligheter till frigivningsförberedande arbete.
För många är det viktigt att verkligen bryta med sitt gamla liv, speciellt gäller det för unga. Det kan handla om att komma ifrån nuvarande bostadsorten och det kan vara nödvändigt inte bara under själva tiden inom kriminalvården utan även efteråt.
Det är avgörande att samhällets stöttning fortsätter även efter frigivningen genom hjälp till bostad, arbete, utbildning och andra återanpassande åtgärder för att möjligheten att kunna leva ett liv utan brottlighet ska maximeras.
När fångar friges utan vettig sysselsättning, utan bostad, utan socialt nätverk drivs de återigen rakt i armarna på de kriminella kretsarna.
Det är oerhört viktigt för en frigiven att få ett arbete eller en praktikplats så man får ett konstruktivt socialt nätverk och en stabilare privatekonomi.
Bostaden är viktig för att inte hamna i bostadslöshetens onda cirkel som präglas av missbruk, rotlöshet och brottslighet. Det är också här viktigt att betona det civila samhällets betydelse, inte minst när det gäller det sociala sammanhanget. Föreningar bör uppmuntras att finnas med som en del i livet innan och efter frigivningen. Jag tänker på avhopparverksamhet såsom Passus och Exit på Fryshuset och KRIS. Även andra delar av det civila samhället kan spela en stor roll.
Det går inte att nog betona vikten av samarbete mellan exempelvis kriminalvården, kommunerna och det civila samhället. Det gäller att se till varje person och dennes möjligheter.
Självklart har varje person ett ansvar för sina handlingar men vi får inte göra det svårt för den som vill att leva ett skötsamt liv. Unga måste få enkla verktyg för att kunna bryta sin brottsliga bana.
Vi måste ha en fungerande kriminalvård som ställer hjälper men också ställer krav, tiden som under tiden som frihetsberövad läggs många mönster och där kan också mönster brytas. Det handlar som sagt också om tiden därefter. Ikväll debatterar vi även ett betänkande om unga lagöverträdare. Och det tål att sägas att tidiga insatser är så viktiga för ju tidigare vi kan bryta kriminella mönster desto bättre.
Bifall till betänkandet och avslag på motionerna.
Skriver i Aftonbladet om ett annat förslag i inlägget, men som jag också belyste i anförandet – det måste bli lättare få arbeta under fängelstiden
Vi kan diskutera straffpåföljder, brottsofferperspektiv och arbete för att förbygga kriminalitet. Men lika viktigt är naturligtvis att underlätta och uppmuntra den som valt den kriminella banan att byta livsstil.
Kristdemokraterna vill därför bidra till att sätta fokus både på hur tiden på anstalt spenderas och hur samhället agerar tiden direkt efter avtjänat straff.
Anstalternas yrkesutbildningar och rehabiliteringsprogram behöver kvalitetssäkras fortlöpande och syfta till underlättad återanpassning. Målet måste vara att det finns så goda möjligheter som möjligt att återanpassas till samhället efter avtjänat straff.
Och här finns det mycket att göra, inte minst gällande det offentligas agerande efter avtjänat straff.
Det här håller de flesta med om. Men systemet fungerar inte alltid så bra som man skulle kunna önska. Och vi behöver vända på en hel del stenar, och ifrågasätta invanda arbetsmönster, för att på allvar lyckas åstadkomma positiva förändringar.
Kristdemokraterna har därför tagit fram ett antal förslag på hur återanpassning, utbildning och arbetspraktik för intagna på anstalt ska kunna förbättras.
Det är inget facit på exakt hur vi lyckas vända trenden med återfallsförbrytare, men det är ett bidrag i vad som behöver vara en fortlöpande diskussion om hur vi kan åstadkomma en förbättring.
Nytt uppdrag åt arbetsförmedlingen. Systemet som det ser ut idag stipulerar att Kriminalvården ska samverka med andra samhällsaktörer, exempelvis arbetsförmedlingen och kommunerna för att främja återetableringen i samhället. Men dessa saknar motsvarande uppdrag tillbaka.
Kristdemokraterna vill därför ge i uppdrag till Arbetsförmedlingen att samverka med Kriminalvården kring utslussningen av personer som friges från fängelser eller sluten ungdomsvård.
Ändringar i socialtjänstlagen. Kommunerna bör få motsvarande uppdrag som arbetsförmedlingen, vilket rimligen bör införas i socialtjänstlagen. Det innebär att kommuner binds till att samverka med Kriminalvården kring utslussning av personer som friges från fängelser eller sluten ungdomsvård.
Strama åt reglerna för hur belastningssystemet används. Det finns situationer som föranleder att arbetsgivare behöver få tillgång till arbetstagarens belastningsregister. Men det finns oändligt många fler situationer när det inte är påkallat.
För att personer som avtjänat sitt straff ska få en ny chans behöver vi säkerställa att belastningsregisterutdragen sker med större försiktighet. En statlig utredning tittar på den möjligheten nu, Kristdemokraterna är angelägna om att ro den processen i hamn.
Reformera den slutna ungdomsvården. Ungdomar som begår allvarlig brottslighet har många gånger samma behov av återanpassning som vuxna lagöverträdare. Systemet behöver utformas efter den insikten, vilket inte alls är fallet idag.
Kristdemokraterna vill reformera den slutna ungdomsvården grundligt. Liksom för fängelserna bör detta göras i form av en trestegsmodell med tydlig struktur, behandling och återanpassning.
Bjud in myndigheter till fängelserna. Den norska så kallade importmodellen, som innebär att myndigheterna har ett ansvar att erbjuda sina tjänster innanför fängelsemurarna har goda förutsättningar att fungera även i Sverige.
Importmodellen innebär att olika myndigheter ”kommer innanför murarna”. Man har exempelvis skapat ”servicetorg” på fängelserna, där de norska motsvarigheterna till Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan hjälper de intagna med kontakter med livet utanför fängelset.
Arbetslinjen har de gånga åren varit viktig för både enskilda och Sverige som land. Personer som lever i utanförskap ska hjälpas tillbaka till arbetslivet.
Men kriminalitet och fängelsevistelse är också ett utanförskap. Kristdemokraterna gör analysen att det nu krävs nya grepp för att adressera det utanförskapet och för att ge människor chansen att lämna kriminalitet bakom sig.
Fler förslag från inlägget kommer framöver.
