Det har varit fullt upp efter valet men så är det supervalår. Bland annat flera debatter nedan mitt anförande i debatten om folkmord.
Herr talman! Det finns vissa brott som är så avskyvärda att vem som än begått dem och var de än begåtts måste man kunna ställas inför rätta för dem. Med Romstadgan följer vissa förpliktelser, såväl folkrättsliga förpliktelser i det rättsliga samarbetet med Internationella brottmålsdomstolen som straffrättsliga. Syftet är att man ska kunna lagföras i Sverige för brott i samma utsträckning som vid Internationella brottmålsdomstolen. I ingressen till Romstadgan understryks att den internationella domstolen ska kompletteras av en nationell jurisdiktion. Syftet är alltså att förmå staterna att själva se till att de allvarliga brott som angår hela det internationella samfundet inte förblir ostraffade. Genom lagen införs också nya straffbestämmelser gällande brott mot mänskligheten. En straffbestämmelse gällande folkmord införs också. Romstadgan är ett resultat av förhandlingar mellan 160 länder. Avsikten har varit att kodifiera gällande sedvanerätt, som ska vara bindande för alla länder.
Romstadgan speglar alltså den syn som fanns när stadgan antogs, men sedvanerätt kan och ska utvecklas, och en viss utveckling har skett sedan den antogs. För den svenska regeringen har det funnits ett intresse av att nationell lagstiftning ska möjliggöra lagföring vid dessa allvarliga brott på motsvarande sätt och i minst samma utsträckning som enligt den internationella ordning som Sverige varit med och verkat för. Därför har regeringen sett det som önskvärt att reformera regelverket på området. Regelverket kan utformas på olika sätt, och det avgörande är inte uppdelningen i olika brottstyper utan i vilket sammanhang brotten begåtts. Jag tror att detta är ett av de mest komplicerade betänkanden vi debatterat, om inte det allra mest komplicerade. Då är jag ändå jurist och har läst en hel del folkrätt. Jag tror att det är viktigt att se att regeringen har haft i fokus att de straffrättsliga bestämmelserna så långt som möjligt ska vara förenliga med internationella åtaganden och tolkas i så fördragsvänlig anda som möjligt. Därför är det kanske inte alltid nödvändigt med uttryckliga regleringar. De kan göras utifrån fördragskonforma tolkningar.
Remissinstanserna har utöver det här yttrandet också ombetts yttra sig över ett antal andra områden. Alliansregeringen ville se om det fanns stöd för att gå längre gällande exempelvis barnsoldater, så att det skulle gälla för barn upp till 18 år. Remissinstanserna har svarat att det är på väg åt det hållet och att det är en god ambition och målsättning, men flera av dem sade att vi inte riktigt är där i dag. Det behövs en samsyn i hela världen, och i dag finns bara stöd upp till 15 år. Det är viktigt att ta upp frågan när tillfälle ges och markera från svenskt håll vid konferenser, till exempel när det gäller bistånd till länder som inte uppfyller 18-årsgränsen, men det är också viktigt att man inte slår hål på systemet, vilket sker om man inte håller sig inom de juridiska ramperna. Andra steg kan som sagt tas för att föra folkrätten framåt. Här måste vi markera vilken vår ambition är, vilket också har gjorts av barnministern vid ett flertal tillfällen. Precis som sagts av andra i dag är det viktigt att hela tiden följa sedvanerätten, men också för svensk del att fortsätta spela en viktig roll och driva på för att förändra den internationella lagstiftningen. Därför kommer självklart förändringar att ske. Socialdemokraterna är tydliga i sitt särskilt yttrande. Det här ska självklart följas upp och utvärderas. Vi måste se att det får den effekt och verkan som var tänkt. Vi ska ha och kommer fortsatt att ha en framträdande roll inom folkrätten.
Vi vet att människor förföljs och dödas. Vi vet att barn i dag svälter och att kvinnor våldtas, och vi vet att det händer igen och igen. Vi har en röst, och vi måste föra fram detta. Vi måste vara nageln i ögat på alla de hemskheter som utförs. Vi måste ge en röst åt dem som i dag inte har en röst. Vi måste ge hopp åt dem som har slutat tro. Vi måste ge stöd åt dem som vill fortsätta att kämpa. Vi måste säga stopp, och vi måste visa att vi fördömer alla former av kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Ett steg i fördömandet är att man ställer de ansvariga inför rätta för sådana bestialiska handlingar som skett. Med det sagt vill jag återkoppla till den låga debattnivå som var här tidigare i kammaren. Det talades om tusentals krigsförbrytare i Sverige. För min del vill jag säga att den debattnivån är under all kritik. Sverige ska vara och är en väldigt viktig aktör i det internationella samfundet. Det ska vi fortsätta att vara. Vi ska se till att människor under 18 år ses som barn inom en snar framtid. De ska inte vara barnsoldater innan dess. Det ska vi se till i alla sammanhang. Vet vi att några bor här i Sverige som har deltagit i bestialiska handlingar ska de personerna ställas inför rätta. Det handlar inte om tusentals personer. Däremot finns det väldigt många runt om i världen som har varit med om fruktansvärda handlingar. Kan Sverige ta ett ansvar ska vi också göra det. När det gäller tortyr har vi i Kristdemokraterna ett rikstingsbeslut. Däremot är det en väldigt komplex fråga. I dag kan det falla in under grov misshandel. Nackdelen med det är, som sades tidigare, att preskriptionstiden då är mycket kortare. Det finns också ett förbud gällande tortyr i regeringsformen. Justitiedepartementet har varit tydligt, och direktiv har tagits fram. Det finns svårigheter med att definiera tortyr. Men att det finns svårigheter gör inte att det inte ska finnas en lagstiftning. Den kommer, och som kristdemokrat hoppas jag att den kommer väldigt snart. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna. (Applåder)
