Ikväll varit ute i Upplands Väsby och talat om brottsoffer/brottsutsatta. Avslutningsvis glad för bra, intressant och viktigt samtal ikväll. Eldsjälar och ideellt arbete håller uppe stor del av det stöd som ges.
Nedan mitt manus som jag dock frångick hel del…
En av de värsta kränkningar en människa kan råka ut för är att bli utsatt för ett brott. Är det dessutom oprovocerat och våldsamt kan det ta mycket lång tid att bearbeta om det ens någonsin går. Samhället – och där räknar jag in oss alla både som enskilda och i form av ideella organisationer, stat, kommun och myndigheter – har därför ett stort ansvar för hur brottsoffer bemöts och hanteras. Det gäller i extra stor utsträckning om det handlar om barn. Tyvärr får varken barn eller vuxna brottsoffer alltid det skydd och det stöd de borde kunna förvänta sig.
Den allra viktigaste åtgärden för både lagstiftare och myndigheter måste vara att förebygga brott så att så få människor som möjligt i framtiden ska behöva bli brottsoffer överhuvudtaget. Utvecklingen har på senare år gått åt rakt motsatt håll. Fler och fler utsätts för våldsbrott både i hemmet och ute på gator och torg. När det gäller mäns våld mot kvinnor har antalet anmälningar ökat. 17 kvinnor per år mördas av en partner eller fd partner varje år. Det här är uppgifter som vi har svårt att ta till oss. Men det måste vi göra. Ibland sägs det att det enda språk politiker förstår är det ekonomiska. Även det talar sitt tydliga språk. Mäns våld mot kvinnor beräknas kosta mellan 2,7 och 3,3 miljarder/år. Pengar som skulle kunna göra enorm nytta om de kunde satsas på förebyggande åtgärder.
Alliansregeringen har påbörjat ett ambitiöst arbete på rättsväsendets område. Det handlar om allt från att fler poliser ska finnas tillgängliga och synliga ute i samhället och att rättsprocessen ska snabbas upp till att konkreta handlingsplaner och nationella strategier tas fram för att förebygga brott i allmänhet och i nära relationer i synnerhet. Det handlar också om bemötandet av brottsoffer.
Flera myndigheter har också påbörjat ett mer systematiskt arbete för att förebygga och bekämpa brott i nära relationer och med bemötandet av brottsoffer.
En viktig åtgärd är att de som utövar våldet får rätt behandling. Det gäller inte minst unga brottslingar där möjligheterna att påverka är som störst.
Vi har alla ett ansvar för att utforma ett samhälle som är brottsförebyggande i sig. För mig som kristdemokrat innebär det ett samhälle där vi tar ansvar för varandra. Där vi inte bara ser våra egna barn utan också skolkompisen och grannbarnet. Jag läste en forskningsrapport för några år sedan som jag inte kunnat glömma. En forskare hade intervjuat ett antal kriminella pojkar. Samtliga hade trassliga uppväxtförhållanden. De flesta hade fortsatt sin kriminella karriär, men några hade lyckats sluta. Den gemensamma nämnaren för dom var att de kunde uppge någon vuxen i sin närhet som de som barn känt tillit till. Det kunde vara en släkting, lärare, idrottsledare, granne eller någon annan. De som fortfarande levde ett kriminellt liv kunde inte nämna en enda person som de hade litat på under sin uppväxt. Lagstiftning och myndighetsinsatser är viktiga men det är också vårt personliga ansvarstagande för barn som far illa. Många av dom är framtidens våldsverkare.
Vad är det som ger rubrik i media? Självklart är det det spektakulära, det som kittlar och skapar en massa oh:s och ah:s. ”Tänk så hemskt! Hur ser en sådan gärningsman ut?” Visst är det så. Vi blir bestörta, omskakade, arga, oroliga och vill veta mer. Bakom de flesta av dessa brott finns det brottsoffer. Hur går det för dem? Vem sträcker ut en hjälpande hand? Vem lånar ett lyssnande öra och guidar dem genom kris, skräck och inte minst samhällsmaskineriet som ska hanteras?
Det finns flera saker som behöver göras för att stärka stödet till brottsoffer. Stödverksamheten för vittnen får idag sitt stöd ur brottsofferfonden trots att det är en permanent verksamhet. Kommunernas ansvar för att det finns ett bra arbete för brottsoffer måste tydliggöras.
Det är idag få som ens reflekterar över att stödverksamheten i de flesta fall bygger helt på volontära insatser.
Som politiker bör man vara konkret- detta är vad jag drivit oh driver är att stärk stödet till brottsoffer
Det är viktigt att den brottsdrabbade får upprättelse för den kränkning brottet utgör. För att stärka brottsoffrens ställning, speciellt för unga brottsoffer, krävs förändringar, både i sättet att tänka och i sättet att arbeta hos berörda samhällsaktörer. Kristdemokraternaa föreslår 15 åtgärder för att förbättra situationen för brottsoffer.
En brottsutsatt bör få skadestånd av den som har begått brottet. Det är dock inte rimligt som idag att den brottsutsatte i vissa olyckliga fall ska behöva ägna både tid och ikraft åt att få sin självklara rätt. Staten borde istället betala ut skadeståndet och sedan i sin tur kräva in pengarna.
Sett ur brottsoffrets perspektiv är straffet i viss mån ett mått på hur allvarligt samhället ser på kränkningen. Hänsyn ska tas till brottslingens ålder, tidigare brottshistoria och andra faktorer, men straffen bör i högre utsträckning än idag grunda sig på den brottsliga handlingens.
Brottsofferfonden ger ekonomiskt stöd till brottsofferprojekt och forskning. Brottsofferfonden byggs huvudsakligen upp av en särskild avgift som dömda betalar om. Avgiften har varit densamma under många år och Kristdemokraterna vill den minst fördubblas till 1000 kronor.
Medling innebär att en gärningsman och en målsägande möts inför en medlare för att tala om brottet och följderna av detta. Kommunerna borde vara skyldiga att erbjuda medling oavsett de inblandades ålder.
Idag underrättas brottsoffret när en förundersökning lagts ner. Det finns en möjlighet att begära en omprövning/överprövning av beslutet men det är ovanligt att det sker. På beskedet bör det finnas information om denna möjlighet.
Den som polisanmält ett brott erbjuds, om det fungerar bra, kontakt med en brottsofferstödjare. Det är inte säkert att det är direkt efter brottet som den drabbade känner att hon eller han behöver stöd. Därför bör den som polisanmält ringas upp efter tre månader.
För att den som anmäler ett brott tidigt ska få bra hjälp, föreslås att en stödjande person placeras på polisstationen.
Stödet till brottsoffer och vittnen i rättegångar är idag underfinansierat. Det vore rimligt att staten gick in och finansierade en del.
Stödcentrum bör byggas ut så att de finns i hela landet. Den unge brottsutsatte får en stödperson som är jurist och kan förklara hur rättsväsendet fungerar och varför exempelvis åklagare och domstolar agerar som de gör.
Till stor del har det statliga stödet till den ideella sektorns arbete med brottsoffer utgjorts av projektbaserade pengar som utbetalats under en begränsad tidsperiod. För att skapa kontinuitet och långsiktighet föreslår jag att statens bidrag till föreningar ska fördelas direkt till de lokala verksamheterna av Brottsoffermyndigheten.
