I fredags var jag på bostadspolitiska samtal. Det är det dags gå från artighetsfraser till att möta den verklighet som finns med bostadskris. Fokus för idag var regelförenklingar, förvånad regeringen inte ens plockat de lågt hängande frukterna som strandskydd, buller, fler bygglovsbefriade åtgärder, privat initiativrätt, sänkta tillgänglighetskrav för studentbostäder, minskning av bygglovsavgift vid utdragna processer, reella förändringar gällande överklagande samt använder sig av den krisparagraf som ger undantag i PBL med anledning av flyktingsituationen. Det behövs både kortsiktiga och långsiktiga åtgärder. Men framförallt behövs strukturella förändringar.
Kraftfulla reformer för att få igång en rörlighet men också stimulerar bostadsbyggandet. Då måste man våga titta på flyttskatterna, hyressättningssystemet och rensa upp i regeldjungeln. Tar man inte tag i allt samtidigt så tror jag också att det kan påverka negativt.
Likaså problematiskt regeringen inte ger mer besked vad de vill. Regeringen måste själva börja tala om vad de vill. Vi kan lösa bostadskrisen men det är inte genom subventioner som snedvrider konkurrens. Det behövs mer konkurrens. Ska staten sätta press på kommunerna måste vi också börja städa framför egen dörr och visa vi satt press på oss själva. Vi fortsätter komma med lösningar, oroad regeringen ser samtalen som sätt snooze vidare…
Skrev i Dagens samhälle.
Bostadsbristen. Med en bostadsbrist som övergått i bostadskris behövs en handlingskraftig regering och en bostadsminister som orkar adressera akuta problem. De pågående bostadsamtalen får inte bli en förhalningsteknik för bostadsministern att kunna trycka på en ”snoozeknapp”.
På en rad områden står regeringen passiv och tycks mest upptagen av inre smärtor. Regeringen lever än så länge på ett arv av gamla förslag och utredningar från alliansens tid.
Det enda den nuvarande regeringen lyckats få ihop själv är de kritiserade subventionerna till byggbranschen, som inte ens är på plats. Trots högt tonläge har de inte kommit en enda till del.
En majoritet i riksdagen krävde förra våren att regeringen skulle lätta på bullerreglerna, för att få fram fler lägenheter.
Det handlar om ett tillkännagivande där en majoritet i riksdagen uppmanade regeringen att höja riktvärdet för trafikbuller utanför en bostadsfasad.
Kravet har inte mötts av bostadsministern utan han har skjutit frågan framför sig i en utredning till våren 2017, trots att den redan utförligt utretts.
Under hela hösten har ett flertal aktörer inklusive SKL och Boverket påpekat möjligheten för regeringen att utlysa kristillstånd som kan ge kommuner undantag från plan- och bygglagen (PBL).
Redan innan nyår lämnade Boverket en skrivelse till regeringen där man föreslår möjligheten att utlysa så kallat kristillstånd.
Det skulle innebära att Sveriges 290 kommuner inte behöver bryta mot plan- och bygglagen.
Det är bostadsbrist i de flesta kommuner i landet. Hela landet behöver också kunna leva. När strandskyddsdelegationen i slutet av 2015 presenterade sin utredning konstaterade man att strandskyddsregler fortfarande förhindrar bebyggelse i glesbebyggda områden trots alliansregeringens införda lättnader.
Man efterlyste förändringar av lagstiftningen. Det gjorde också miljö- och jordbruksutskottet i ett tillkännagivande i april samma år där man efterlyste ett strandskydd mer ändamålsenligt i hela landet för att ge bättre förutsättningar för byggande, boende och näringsverksamhet i strandlägen.
Många kommuner är tydliga med att lagar och regler måste förenklas om de på sikt ska klara att lösa bostadsfrågan för de nyanlända.
Största stötestenen enligt många är riksintressena som begränsar tillgången på mark för att naturvärden, friluftsliv och kultur ska skyddas. En utredning fick i uppdrag att säga vilka intressen som var viktigare än andra.
Tyvärr lämnade utredningen i stället förslag på att kommunerna skulle göra detta. Något som mötts av kritik då utredningens slutsats riskerar att öka antalet intressen ytterligare. Det som behövs är att göra bostadsbyggande till ett riksintresse där det i ljuset av dagens kris kan vägas mot andra intressen.
Bostadskrisen behöver bred paljett av reformer för ökad rörlighet och regelförenklingar. Sverige har inte råd med att regeringen använder de blocköverskridande samtalen för att pausa övrig politik.
Det som behövs är åtgärder som stödjer kommunerna att kunna bygga mer, mer byggbar mark måste fram, det måste gå snabbare och enklare genom regelförenklingar.
Utöver det behövs ett tydlig fokus på rörlighet. Kristdemokraterna efterlyste samtalen för att lösa svåra frågor som hyressättningssystemet och flyttskatter, de förtjänar breda överenskommelser där respektive partis hållning kan gjuta fram lösningar som håller över tid.
Regeringen kan dock inte tolka samtal som ”andhämtning” i regerandet, det har inte Sverige råd med.
Caroline Szyber, ordförande civilutskottet, bostadspolitisk talesperson (KD)
