Herr/fru talman
Bostadspolitiken påverkas av ett stort antal faktorer och berör ett stort antal områden; skattepolitik, socialpolitik och många därtill. Likaså berörs det av många lagar, det talas främst om PBL, plan- och bygglagen men Miljöbalken påverkar planering och byggande nästa mer.
Många kommuner står nu inför en svår situation när de på kort tid ska hitta bostäder till såväl nyanlända som de många andra bostadssökanden.
Många kommuner är tydliga med att lagar och regler måste förenklas om kommunerna på sikt ska klara att lösa bostadsfrågan för de nyanlända. Största stötestenen enligt många är riksintressena som begränsar tillgången på mark för att naturvärden, friluftsliv och kultur ska skyddas. De flesta områdena som snabbt kan bebyggas har fyra fem skydd på varandra.
Utöver detta har flera kommuner nämnt nuvarande bullernivåer som en försvårare omständighet för byggande.
Jag blir allt mer övertygad att ska vi kunna bygga alla de bostäder som behövs i vårt land så behöver också bostadsbygge bli ett riksintresse.
Systemet med riksintressen, det vill säga nationellt betydelsefulla områden, har varit under granskning. Bakgrunden är att antalet riksintressen vuxit sig stort och att förlegade intressen riskerar att inskränka möjligheten till önskvärd exploatering för infrastruktur och bebyggelse.
I sitt slutbetänkande föreslår Riksintresseutredningen bland annat att ”områden av väsentligt allmänt intresse” införs som en underkategori till begreppet riksintresse. Ansvaret för hanteringen av dessa områden ska skötas av kommunerna. På så sätt förväntar sig utredningsgruppen att det totala antalet riksintressen ska minska – en teori som inte delas av mig.
För egen del blev jag ganska nedslagen när delbetänkandet kom, över att se att man inte valde att göra bostadsbyggande till ett riksintresse. Nu känner jag en oro över att antalet riksintressen istället kommer att bli fler. Den utvecklingen tror jag kommer att leda till fler bostäder.
Jag vet att det är väldigt svårt att komma överens om en rangordning när alla tycker att deras intressen är viktigast och många intressen dessutom överlappar varandra rent geografiskt. Men i den situationen vi är i just nu måste vi titta på var det finns mark att bygga på.
Jag har svårt att se att förslagen kommer att gå igenom utan att man har SKL med sig. Kommuner brukar ju vilja ha mer makt och större självbestämmande.
Att deras eget centralorgan SKL är kritiska till att ansvaret ska hamna på kommunal och regional nivå är väldigt talande.
I KD motion 2014/15:1666 från kollegan Penilla Gunther lyfts fram de små företagens rätt att fortsätta driva och underhålla småskalig vattenkraft måste värnas inom ramen för rimliga krav på miljöförbättrande åtgärder. Det är problematiskt att länsstyrelserna med ena handen ger stöd till landsbygdens näringsidkare och med andra handen kräver miljöförbättrande åtgärder som riskerar att leda till nedläggning av befintliga vattenkraftsanläggningar. Därför är jag positivt att riksdagen nu ger ett tydligt tillkännagivande till regeringen – det är en förutsättning att tillståndsprocesserna är flexibla och kan anpassas så att inte utövare av småskalig vattenkraft får orimliga kostnader vid nya tillståndsprövningar. Hänsyn måste tas till att utövare av storskalig och småskalig vattenkraft har helt olika ekonomiska förutsättningar.
Bifall till betänkandet samt reservation 1
