Skriver med Désirée Pethrus om att ingångslönerna måste sänkas i Norrtelje tidning.
Färsk arbetsmarknadsstatistik visar att fler får jobb i vårt land. Samtidigt pekar allt mot att det långvariga utanförskapet biter sig fast och att arbetsmarknaden blir alltmer tudelad. Stefan Löfven står svarslös. Ingenting han säger om fler jobb slutar i annat än prat.
Under valrörelsen talades det om 32 000 traineejobb – det har blivit 100. I förra årets förstamaj-tal hette det ”nationell samling” och var ett jobbinitiativ, oklart vad mer det blev. I april tog Stefan Löfven en promenad i korridoren på regeringskansliet, stack in huvudet hos varje minister och bad dem ”presentera 75-950 jobb var”. På det sättet skulle 150 000 jobb ordnas till 2020.
I helgen, den 1 maj, kom ett nytt bud om 5 000 beredskapsjobb där våra myndigheter ska stå som arbetsgivare. Några nya pengar för detta tillförs inte. Myndigheterna förväntas ändå göra detta för att Stefan Löfven vill det.
Men Stefan Löfven och hans talskrivare skapar inga jobb. Det gör företagen.
Samtidigt fortsätter S-MP-regeringen att gå armkrok med LO och försvara de skyhöga murar som håller människor utanför arbetsmarknaden. Om vi istället för prat kunde få se reformer som gör det möjligt för företagen anstäl la?
I dag är arbetslösheten högst bland utrikes födda med enbart förgymnasial utbildning. Efter åtta år i Sverige är endast 50 procent av nyanlända i sysselsättning. Enligt SCB har Sverige, när 26 länder jämförs, den största skillnaden i sysselsättningsgrad mellan utrikes respektive inrikes födda. Sysselsättningsgraden för inrikes födda i Sverige är 83,8 procent, att jämföra med 67,8 procent för utrikes födda.
Att erbjuda utbildning och kompetensförstärkning är självklart viktiga åtgärder. Men historien har visat att det inte räcker. Vi behöver också en arbetsmarknad mer fler enkla vardagsjobb och jobb med något lägre ingångslöner. Då kan vi lyfta människor från utanförskap och bidragsberoende.
Alltför höga ingångslöner är ett hinder, främst för personer med lägre utbildning och sämre språkkunskaper. Internationella valutafonden, IMF, Finanspolitiska rådet och arbetsmarknadsekonomiska rådet har varnat för problemet. Istället för att få ett jobb hamnar stora grupper i utanförskap. Människor slussas runt mellan olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller försörjningsstöd. Arbetsmarknadsprogrammen leder sällan till jobb.
Vi behöver nya och växande företag på arbetsmarknaden som kan och vågar anställa även personer som ännu inte uppfyller de krav och förväntningar som ställs. Därför vill vi införa introduktionsanställningar, en ny anställningsform som tillåter en lägre lön på minst 75 procent av kollektivavtalsenlig nivå på löner upp till 22 000 kronor under max fem år. Under den tiden får den anställde möjlighet till utbildning, lära sig svenska språket och samtidigt lära sig jobbet på jobbet. Målet är att det ska vara enkelt för företaget att anställa och att ingen administration från arbetsförmedlingen ska vara nödvändig.
Att förhindra människor att ta jobb med lägre ingångslön kommer inte innebära att dessa grupper får jobb med högre lön – utan snarare förblir arbetslösa med ännu lägre bidrag. Det är både oetiskt mot den enskilde människan och slöseri med samhällets resurser.
Ett jobb handlar också om mer än en lön. Ett jobb betyder arbetsgemenskap, språkutveckling och självkänslan i att kunna försörja sig själv och sin familj.
Det är dags, Stefan Löfven, att kavla upp ärmarna och riva de murar som stänger människor ute från arbetsmarknaden.
