Idag var det debatt i kammaren – Nya steg för en effektivare plan- och bygglag och ökad rättssäkerhet för verksamhetsutövare vid omgivningsbuller

Herr/fru talman

Bostadsbristen är i dag på allas läppar. Läget verkar bara bli allvarligare för varje vecka. Trots att det nu byggs mer än det gjort på mycket, mycket länge är behovet större än på mycket, mycket länge. Sverige växer och vi växer fort, snabbare än någonsin tidigare.

Utmaningarna är många. Förslagen till lösningar som haglar i debatten är också ganska många och skiftande. Det är delar av bostadspolitikens dilemma. Den utgör en komplicerad väv av orsakssamband. Vill vi skapa goda förutsättningar för bostadsbyggande så måste åtgärder sättas in på vitt skilda områden. Det finns ingen quick-fix.

Vi debatterar idag äntligen en proposition från nuvarande regering, en proposition vars arbete påbörjades under Kristdemokraternas och övriga Alliansens tid och som nu till slut landat på riksdagens bord. Den innehåller flera viktiga ändringar i plan- och bygglagen för att göra plan och bygglovsprocessen enklare och effektivare. Något som är viktig idag när vi har rekordlånga processer för byggnation. Det som var oroande med den proposition regeringen lagt fram är till sitt genomförande inte sådan att dess genomförande leder till fler bostäder i sig. Regeringen tycks inte vilja att till fullo genomföra reformer som uttrycks på flera områden i motionen. Dels i en tveksamhet att till fullo utforma tidsfrist för bedömningen av en ansökan om bygglovsbefriade åtgärder, dels i oviljan att vilja ta i den s.k. vetorätten som fastighetsägare har före genomförandetidens utgång enligt 4 kap. 39 § PBL. Sverige har en närmast akut bostadsbrist som verkar tillväxthämmande och beskär enskildas handlingsfrihet för karriär- och livsval. Att då regeringen tvekar inför att låta reformarbetet fortsätta vinna mark på det sätt som den alliansledda regeringen gjorde, är beklagligt och riskerar hämma dagens mycket goda bostadstillväxt.

Herr/fru talman
Ur ett tillväxt- och utvecklingsperspektiv bör det också ligga i kommuners intresse att deras handläggning genomförs skyndsamt. Kommuner som genomför en snabb hantering av anmälningsärenden bejakar också utvecklingen för sin kommun. Kristdemokraterna anser att en tidsfrist bör konkretiseras och till den knyta sanktioner. Att döma av den breda variation för handläggningstid som idag går att iaktta i landets kommuner, är det motiverat att förorda ytterligare incitament eller sanktioner för att tidsfrister verkligen ska uppfyllas av kommunerna.

Inaktuella detaljplaner försvårar eller omöjliggör ofta önskvärda förändringar. Det är angeläget att förenkla förfarandet när det gäller äldre fastighetsbestämmelser eftersom i synnerhet äldre tomtindelningar ofta uppfattas som ett hinder för utveckling. Vi anser att regeringens förslag om områdets indelning i fastigheter eller om servitut, ledningsrätter och liknande rättigheter enligt 4 kap. 18 § plan- och bygglagen eller motsvarande åtgärder enligt äldre bestämmelser ska kunna upphävas efter genomförandetidens slut, borde utökas till att också omfatta utformningen av byggnadsverk och tomter, i syfte att öka möjligheterna för byggnadsnämnder att bl.a. tillgodose de boendes önskemål. En sådan ordning i kombination med de föreslagna åtgärderna för att förändra fastighetsindelningen, skulle på ett kraftfullare sätt bidra till en större flexibilitet och frihet för kommuner att i samråd med de boende modernisera och bättre utnyttja för bostäder redan detaljplanelagda områden.

Jag passar också på att i detta sammanhang påminna om de av riksdagen beslutande riktvärdena för trafikbuller som angavs till 60 dBA som normalvärde och 65 dBA vid studentbostäder, uppmätt vid fasad. Regeringen måste snarast besluta om ny förordning med anledning av riksdagens tillkännagivande.

Bifall till reservation 3

Update:
Media om detta betänkande där bland annat min motion ledde till ett tillkännagivande

Låt inte V/A-frågan tvinga människor att flytta

– Dagens ordning för att säkerställa avloppsrening saknar ändamålsenlighet, står i vägen för tillväxt och – värst av allt – rubbar människors trygghet. Det är inte vem som helst som klarar en oväntad faktura på flera hundratusen kronor.
Det säger Caroline Szyber med anledning av att hon lämnat in en statsrådsfråga om kostsamma vattenanslutningar till Åsa Romson.

– Vattendirektivet har givits en smal tolkning som drabbar enskilda fastighetsägare samtidigt som kommunen får mycket svårare att attrahera nya innevånare till. Kommunen bör inte ha en monopoliserad och kostsam huvudroll för att lösa avloppsfrågorna.

– Samfällighetsföreningar bör själva ges möjlighet att presentera och upphandla hållbara lösningar som säkrar en god vattenkvalitet samtidigt som kostnadsbilden blir rimlig, avslutar Caroline Szyber.

Se frågan nedan.

Fråga till statsråd 2015-05-26

Kostsamma vattenanslutningar

Lagen (2006.412) om allmänna vattentjänster används av flera kommuner, i synnerhet i expansiva kranskommuner till våra största städer, för att tvinga individuella fastighetsägare till vatten- och avloppsanslutning i det kommunala nätet.

Avloppsprojekten genomförs i små etapper där endast några i taget berörs. Några stora opinioner bildas därför inte, konsekvenserna för de berörda är dock stora. Kostnaderna som åläggs de berörda landar ofta på belopp motsvarande flera hundra tusen kronor. Kostnadsbilden stegras i synnerhet i de bergiga skärgårdsmiljöerna där gamla sommarstugemiljöer omvandlas till villaområden. Anslutningsavgifternas konsekvenser blir att boende med företrädelsevis sämre ekonomi tvingas sälja sina hem.

Tvångsanslutningarna motiveras med anpassningar till EU ramdirektiv för vatten, vattendirektivet. EU direktivet uttrycker emellertid inte något krav på ”central avloppsrening” utan hänvisar till “best practice” där t.ex. sluten långtidskompostering framstår som ett alternativ både med hänsyn till miljö, hälsa såväl som rimlig för kostnadsbilden. Även Havsmyndigheten framhåller vikten av att förutsättningar och behov som föreligger i det enskilda fallet ska styra valet av teknik och valet av organisatorisk form för VA-systemen.

Lagen om allmänna vattentjänster är idag uppbyggd med ett ansvar för kommuner att tillhandahålla vatten och avlopp. Kommunens skyldighet att tillhandahålla en central avloppsrening är påkallad om någon av fastighetsägarna i ett område motsvarande ett ”större sammanhang” (enligt rättspraxis ca 15 hus) utnyttjar sin vetorätt att begära en sådan.

Ett förslag som figurerade i utredningen vilken föregick lagen, är att kommunerna istället ska kunna överlåta åt fastighetsägarna själva att till exempel via samfällighetsförening utverka en lösning enligt ”best practice”. Då kan en rimligare kostnadsbild erhållas och ofrivilliga försäljningar undvikas.

Vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för att främja fastighetsägares möjligheter till ”best practice” för sina vatten- och avloppssystem?

Update:

Cirkulation – VA-skriften: http://www.cirkulation.se/artiklar-och-notiser/riksdagsfraaga-foer-enklare-va-loesningar/
Hon får i sitt resonemang erkänna att ”praxis är så stark att riksdagsledamoten påstår att LAV kräver central lösning för vatten och avlopp”. Fel i sak men rätt i praktiken, något hon som ordmärkare tar fasta på. Kravet på central lösningen är en konsekvens av praxis, vilken kommunerna upplever som ett måste.

Föga förvånande betror inte Grinell heller att samfällighetsföreningar ska kunna klara av egna lösningar utan risk för ”olägenhet för människors miljö och ohälsa”.

Även Bohuslänningen uppmärksammar problematiken.