Idag är det FN-dagen, den uppmärksammas på flera håll världen över. Tyvärr måste vi ständigt påminnas om de åtta Millenniemålen som världens länder enades om för nästan tio år sedan. Löftet om att halvera den extrema fattigdomen och öka levnadsstandarden till 2015. Det finanskrisen har lärt oss är att när det verkligen gäller så finns det resurser. Därför är det för mig oacceptabelt att det går så sakta. Dessutom är det väldigt ojämnt mellan olika delar av världen. FN rapporterar att över en halv miljon kvinnor dör varje år i samband med en graviditet eller förlossning, hur många barn som mister sin mamma finns inga siffror på.
Målet är att mödradödligheten ska minska med tre fjärdedelar innan 2015. Allra värst är situationen i södra Asien och i Afrika söder om Sahara. Där är risken att dö 1 på 22. I ett rikt land är samma risk 1 av 7300. Vi kan och ska göra mer när det gäller arbetet för kvinnors och barns rättigheter.
Undervisning och spridning av information om reproduktiv hälsa och familjeplanering ger resultat. Satsning på bra mödravård med utbildad personal gör skillnad. På sina håll ökar andelen förlossningar som utförs med utbildad personal medan framförallt kvinnor på landsbygden i utvecklingsländer sällan får sådan hjälp. I länder som Jamaica, Malaysia och Thailand kan vi se hur mödradödligheten minskat till följd av satsningar på familjeplanering och bättre vård.
Jag hoppas Sverige fortsätter sin goda biståndsvilja och fokuserar på fattigdomsbekämpning. Jag hoppas också en dag som denna att FN reflekterar över sig själva. Problemet är den syn som finns på FN, och dessa uttrycker att det tyvärr ofta kännetecknas av diskriminering, dubbelmoral och hyckleri. Det talas i vida kretsar om nödvändigheten av en grundlig reformering och effektivisering av organisationen för att den ska kunna möta de enorma globala utmaningar som världen står inför; folkmord, terrorism, fattigdom, brott mot mänskliga rättigheter, AIDS-epidemin, barnarbete, kvinnoförtryck och miljöförstöring är några av dem. FN:s trovärdighet har under senare år kraftigt urholkats. Brist på agerande när det gäller folkmorden i Rwanda och Sudan, olika korruptionsskandaler samt sexuella övergrepp begångna av fredsbevarare har upprörts oss.
Jag är övertygad om att FN kommer kunna fortsätta sitt goda arbete dock finns det idag en stark opinion gällande FN:s agerande de senaste decennierna. Detta är något som FN måste göra upp med. De kommer att behöva reformera sig en hel del, först och främst säkerhetsrådet och dess funktion. Det är problematiskt att FN inte alltid talar med en enad röst, det är viktigt att de också föregår med gott exempel gällande anit-korruption och god samverkan. Viktigt att FN mer lever som de lär. Det är viktigt att vi alla prioriterar så FN framgent inte ska ses som ineffektiv, byråkratisk och handlingsförlamad vid kriser. Jag ser gärna att EU samarbetar mer med FN framöver.
