Full fart i riksdagen bland annat kriminalvårdsdebatt

Förra lördagen var det öppet hus i riksdagen, det var väldigt mycket folk och väldigt trevligt. Jag stod i EU-nämndens monter och lekte statsråd under frågestunden där jag representerade Kristdemokraterna.

Har haft mycket på jobbet denna vecka, många möten, två debatter, ordna fotoutställning för att Taiwan fyller 100 år och även en hel del extern aktiviteter. Idag är det EU-nämnden följt av intervju och sedan debatt om Vitryssland.

Foto från Taiwan fotoutställningen.

Nedan följer mitt tal som jag höll i Kriminalvårdsdebatten i veckan.

 Herr talman

Jag såg för några veckor sedan den sista föreställningen av Bergssprängardöttrar på Diselverkstaden. Pjäsen handlar om fyra kvinnliga interner och en vakt – hur deras liv ser ut på anstalten men främst hur tiden inne påverkar deras relationer till deras anhöriga på utsidan. Deras kamp för att få träffa sina barn och anhöriga – de människor som har den största möjligheten att påverka dem i rätt riktning. Riksteatern ordnade efter pjäsen en debatt som jag satt med i, de övergripande frågorna var Hur ser verkligheten och vardagen ut för interner, barn, vårdare och anhöriga? Vart är kriminalvården på väg?

Kriminalvården är ett ämne som vi faktiskt inte debatterar så ofta, varken i riksdagen eller utanför – och det är något som borde göras mer. Under förra mandatperioden gjorde uppföljningsgruppen i justitieutskottet en rapport om Uppföljning av kvinnor i intagna i anstalten. En rapport som verkligen behövdes för tyvärr har inte alltid kvinnors situation inom kriminalvården uppmärksammats särskilt fast deras situation visat sig vara annorlunda. Något som var tydligt i debatten är att det behövs ett tydligare barnperspektiv och att samverkan idag mellan olika myndigheter och ansvariga landsting exempelvis gällande sjukvård inte alltid fungerar såsom önskat.

Herr talman

Kriminalvården kom under Socialdemokraternas 12 år av styre att handla allt mindre om vård och allt mer om förvarning. Problemen med uppror och narkotika på anstalterna var då stora. Detta har blivit lite bättre, för oss inom alliansen är kriminalvårdens huvuduppgifter är att verkställa påföljderna fängelse och skyddstillsyn, att ansvara för övervakning av villkorliga frigivna, att verkställa föreskrifter om samhällstjänst och utföra personalutredningar i brottsmål. Kriminalvården ska vidta åtgärder som påverkar den dömde att inte återfalla i brott och att upprätthålla en human människosyn, god omvårdnad och ett aktivt påverkansarbete.

Ett stort problem som kvarstår är att svensk kriminalvård inte mäktar med sin uppgift fullt ut idag. Återfallsstatistiken talar sitt tydliga språk. Kriminalvårdens möjligheter att rehabilitera den intagne måste bli bättre och verksamheten måste inriktas på att den dömde inte ska återfalla i brott. Kriminalvårdens viktigaste uppgift är att förhindra att interner fortsätter sin brottsliga bana den dagen de får lämna fängelset. Därför måste verksamhetens huvudändamål, från första dagen i fängelse, vara en återanpassning inför frigivningen.

Det finns de som tycker att man ska låsa in och slänga bort nyckeln. Eller att man åtminstone inte ska stödja en frigivens väg tillbaka i samhället. En sådan attityd kan Kristdemokraterna aldrig acceptera. Den strider mot vår människosyn, och den är ett djupt svek mot alla de brottsoffer som kommer att bli utsatta för återfallsbrott, och alla människors rätt till en andra chans.

Kristdemokraterna tycker att de som väl avtjänat sitt straff och verkligen vill och jobbar för att återanpassa sig till samhället, också skall få positiv respons, såväl under sin fängelsevistelse som efter. Den kristdemokratiska ideologin sätter människan i centrum. Detta synsätt ligger till grund för hur vi vill att ett rättssamhälle ska vara uppbyggt. De värderingar som råder i ett samhälle avspeglas i samhällets rättssystem.

När fångar friges utan vettig sysselsättning, utan bostad, utan socialt nätverk drivs de återigen rakt i armarna på de kriminella kretsarna. Det är oerhört viktigt för en frigiven att få ett arbete eller en praktikplats så man får ett konstruktivt socialt nätverk och en stabilare privatekonomi. Bostaden är viktig för att inte hamna i bostadslöshetens onda cirkel som präglas av missbruk, rotlöshet och brottslighet.

Jag ser fram emot att Alliansregeringen denna mandatperiod fortsätter arbeta för att, med stöd av myndigheter och forskning och i nära samverkan med frivilligorganisationer, skapa ett mer omfattande program inför utslussning och frigivningen. Av Kriminalvårdens reglingsbrev framgår att Kriminalvården fortlöpande ska vidta åtgärder för att öka andelen intagna som blir föremål för frigivningsförberedelser. Ett visst arbete har påbörjat men större fokus måste ligga på detta i Kriminalvårdens arbete. Varje intern ska ha ett individuellt handlingsprogram som fokuserar på attityder, beteenden och omständigheter som upprätthåller ett brottsligt beteende. Internen får lära sig problemlösning, att skapa sociala relationer och att utveckla de sidor och färdigheter som det finns förutsättningar för. Konkreta, realistiska deletapper och mål ska finnas uppsatta för att successiv nå en återanpassning. Det är av stor vikt att kriminalvården tar itu med eventuellt drogmissbruk. Det avgör till stora delar om internen överhuvudtaget ska lyckas i framtiden eller inte. Senare i vår kommer också en proposition om förbättrad utslussning av unga från sluten ungdomsvård.

Kriminalvården ska ge interner verktyg att ta till vara sina liv, utveckla sina färdigheter och kunna gå ut i frihet utan att komma tillbaka till kriminalvården.

Avslag på samtliga motioner och bifall till betänkandet.

Var social, dela med dig!