I torsdags hade vi debatt om polisbetänkandet och om polisens brottsförebyggande arbete. Jag lägger ut anförandet från debatten om polisbetänkandet nedan. Alla mina anföranden kan man läsa här.
Herr talman! I kväll diskuterar vi polisfrågor. När jag var liten sjöng vi i skolan: Här är polisen som mitt i gatan står, han visar hur man kör, och så vidare. Vi hade också en polis som brukade besöka oss i skolan, och ofta sågs poliser på gator och torg. Men den verkligheten förändrades drastiskt. I början av den förra mandatperioden kände alliansregeringen att det fanns ett orosmolnen på horisonten inom poliskåren med polisavgångar, bristande resurstilldelning och en växande kriminalitet. Inför valet 2006, och även inför valet 2010, var tryggheten i vårt land en av våra stora prioriteringar. I vårt Sverige finns i dag fler poliser på gator och torg som garanterar den tryggheten. Vi prioriterar medborgarnas trygghet. Polisen ska vara närvarande och inte frånvarande.
Polisen har framför allt sedan Alliansen tillträdde fått helt andra förutsättningar än man tidigare hade. 2 500 gör skillnad. Det gäller också de stora ekonomiska satsningar som Alliansen har gjort på polisen. Nu handlar det naturligtvis om att polisen ska utnyttja det positiva utgångsläget till att genomföra de förändringar som är nödvändiga för att hela organisationen ska fungera optimalt. Det finns mycket att göra. Det har allmänheten också rätt att förvänta sig. Mycket har redan gjorts, och ännu mer går att göra inom den polisorganisation som vi har i dag. Vi kristdemokrater tycker också att det är bra att den övergripande polisorganisationen ska utredas så att den blir mer effektiv, för det kan den bli.
En mängd saker skulle också kunna förbättras inom polisorganisationen. Ledarskapet måste förbättras, organisationen måste användas mer effektivt och fler måste frigöras från pappersuppgifter och arbeta närmare medborgaren. All brottslighet måste bekämpas. Polisen ska ges de verktyg som behövs för att på ett effektivt och rättssäkert sätt komma åt vardagsbrottsligheten, annars förlorar allmänheten förtroendet för polisen och det övriga rättsväsendet. De stora utmaningar som polisen står inför är den gränsöverskridande brottslighet, terrorism, ekonomisk brottslighet, mc-relaterad brottslighet, ungdomsbrottslighet, brott med rasistiska inslag, narkotikabrott, barnpornografi samt våld mot kvinnor och barn. Polisens uppgift är att förebygga brott, upprätthålla ordningen samt utreda och beivra brott. Förutom att Alliansen ökar antalet poliser lyfter vi vikten av att det också ska finnas civilanställd personal i tillräcklig omfattning, så att polisens speciella kompetens kan tas till vara ute på fältet. Arbetet ska vidare organiseras så att tillgången på poliser är störst vid tidpunkter och på platser då erfarenhet och statistik visar att brottsligheten kan förväntas vara som mest omfattande.
Att vi får en mer synlig polis, som genom sin närvaro skapar trygghet bland medborgarna, kan förebygga brott och ingripa snabbare när brott begås, är helt avgörande. Förtroendet skapas i mötet och det informella samtalet mellan allmänhet och polis. Därför är just synligheten avgörande för att öka människors trygghet. Känslan av trygghet är viktig i ett samhälle. Man ska möta polisen ofta – på gatan, i skolan, på fritidsgården, i centrum och utanför restaurangen. Då känner man sig trygg. Så upplever många människor det i dag. I Stockholm har vi sedan några år mobila polisstationer på Stureplan och på Medborgarplatsen, platser som tidigare tidvis varit stökiga. Det har gett bra resultat. Polisen är en viktig del i vårt rättssamhälle. Deras vardag är tuff, och de får under ett arbetspass ofta möta sådant som vi andra aldrig skulle möta eller vilja möta.
Det är viktigt att verkligheten speglar sången Här är polisen, och jag hoppas att vi inom en snar framtid får se fler patrullerande närpoliser som ger medborgarna större tillgänglighet och bidrar till en mer personlig kontakt. Flickor och kvinnor ska inte berövas rätten att vistas utomhus av rädsla för övergrepp. Unga killar och män ska kunna vistas på gator och torg utan att bli nedslagna och få sina mobiltelefoner stulna. Barnfamiljer ska kunna lämna sitt hus under semestern utan att få huset länsat av internationella ligor. Och våra äldre ska inte behöva oroa sig för stöld och rån. Tack vare våra satsningar har steg i rätt riktning kunnat tas.
Jag vill avslutningsvis lyfta fram två motioner, en som väckts av min partikollega Annelie Enochson och centerpartisten Fredrick Federley gällande skyddet av judiska institutioner. Det är inte rimligt att religiösa samfund ska vara tvungna att bära säkerhetskostnaden till följd av hot och våld mot dem. Det finns i dag ett nära samarbete mellan flera samfund och polisen, men det är viktigt att vi politiker känner ansvar för att alla människor i Sverige, oavsett ursprung eller trosuppfattning, ska kunna känna sig trygga. Men om samfunden själva måste lägga mycket pengar på säkerhet då de inte anser att polisen ger dem trygghet – ja, då måste vi politiker visa öppenhet och se till att staten går in och stöder detta ekonomiskt.
Den andra motionen är skriven av min partikollega Penilla Gunther och handlar om att med hjälp av en stationerad sambandsman utöka och underlätta anmälningsmöjligheterna för sexbrott mot barn utomlands. Rikspolisstyrelsen har gjort satsningar som lett till fler fällande domar, och det är bra. Som framgår av betänkandet är det dock inte riksdagen bord att detaljreglera handläggningsordningen för anmälningar och tips, men regeringen följer dessa frågor på flera plan. Som nämndes tidigare i debatten har exempelvis den jourtelefon som funnits fungerat mycket väl. Mycket mer kan göras, och både EU-kommissionären Cecilia Malmström och vår kristdemokratiske Europaparlamentariker Alf Svensson jobbar mycket med dessa frågor på EU-nivå för att vi ska få en större samverkan.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
I detta anförande instämde Pia Hallström (M).
