Det finns nog få brott som skapar en sådan upprördhet i oss, och det med rätta, som sexualbrott mot barn. För några veckor sedan skärptes lagstiftningen för sexbrott mot barn och flera förslag blir nu verklighet som ytterligare markerar allvaret i sådana brott.
Grovt sexuellt övergrepp mot barn utvidgas så att domstolar får en större möjlighet att bedöma allvarliga sexuella övergrepp mot barn som grova brott. Regeringen föreslår även att straffminimum höjs från fängelse i sex månader till fängelse i ett år.
Regeringen föreslår också en lagstiftning som gör att Sverige uppfyller åtaganden enligt Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp.
I sak handlar detta om att kravet på dubbel straffbarhet avskaffas för utnyttjande av barn för sexuell posering och köp av sexuell handling av barn och att preskriptionstiden förlängs så att den börjar löpa först när ett barn fyller eller skulle ha fyllt 18 år.
När det gäller avskaffandet av dubbel straffbarhet handlar detta i praktiken om att avskaffa de kryphål som gör skillnad på barn och barn. Det är inte rimligt att det inte ska gå att straffa den som utsätter barn för olika former av sexuella brott bara för att barnet inte är svenskt. Ett sådant brott mot ett barn är givetvis lika allvarligt även om en person åker utomlands och begår det.
Att som barn utsättas för sexuella övergrepp är ett oerhört trauma. Inte sällan är barnet beroende av personen som begår brottet. Barnet kanske i vissa fall inte förstår hur oerhört allvarligt det är eller saknar ord för att beskriva det. Ett barn kan naturligtvis inte förväntas agera som en vuxen. Många gånger kommer sexuella övergrepp fram långt senare, kanske när personen har blivit vuxen. Det är därför mycket bra att preskriptionstiden för utnyttjande av barn för sexuell posering börjar först vid 18 års ålder.
Men med den nya tekniken förändras också sättet brottet sker på och för några veckor sedan uttalade jag mig i SvD om att vi bör utreda om ett nytt brott bör införas ”virtuell våldäkt”
KD:s Caroline Szyber säger att det är bra att brottet uppmärksammas och flera fall utreds, och att det blir fällande domar.
– Men åklagaren yrkade på 14 år, och det landade på fyra och ett halvt. Det är en ganska stor skillnad däremellan.
Hon lyfter fram att övergreppen överhuvudtaget inte skulle inträffa om inte förövarna beställt dem.
– Då är frågan om stämpling och medhjälp är tillräckligt. Eller om det, som Rikskriminalpolisen är inne på, behövs något nytt för att man ska kunna markera. Jag tycker att när man ser att det är något som ökar måste vi utreda om lagstiftningen räcker.
