Ställt fråga till miljö- och stadutvecklingsminister Karolina Skog (MP)
2016/17:57 Lagen om vattentjänster
Med lagen om allmänna vattentjänster (LAV) tvingas i dag boende betala
hundratusentals kronor för tjänster de inte önskar ha. Boende som har alla
möjligheter att investera i hållbara vatten- och avloppslösningar tvingas ansluta
sig till dyra kommunala va-lösningar. Kostnaderna är orsaken till att människor
tvingas utöka banklån eller sälja älskade lantställen och hus. Kommuner tvingas
också överge framtidsinriktade expansionsplaner. Problemet är särskilt markant
i storstädernas kranskommuner där infrastruktur och närhet till
arbetsmarknadsregioner annars medger välbehövd bostadsexpansion.
Enligt utredningen som föregick LAV fanns utrymme för att fastighetsägare,
när det bedömdes lämpligt, själva ansvarade för vatten och avlopp (va) enskilt
eller tillsammans med andra i samfällighetslösningar. Utanför tätorterna är det
oftast det mest fördelaktiga alternativet ur teknisk, miljömässig och ekonomisk
synpunkt för alla parter.
Tyvärr har rättspraxis, med anledning av LAV, utvecklats på ett sådant sätt att
det i byar på landsbygden alltid blir kommunens skyldighet att tillhandahålla
vatten och avlopp. Detta trots att det ger orimliga kostnader för enskilda
fastighetsägare och va-kollektiv, utan att det innebär en miljömässig förbättring
jämfört med alternativen.
I dagsläget krockar de lagar som hanterar vatten och avlopp med varandra rent
juridiskt. Även om man som fastighetsägare har godkänt enskilt vatten och
avlopp i enlighet med miljöbalken eller en godkänd samfälld va-anläggning
tillsammans med sina grannar i enlighet med anläggningslagen, tvingas
kommunen att överta ansvaret för vatten och avlopp för den händelse att man
bor i så kallad samlad bebyggelse. Definitionen av samlad bebyggelse har
enligt rättspraxis utvecklats till att bli ungefär 15 hus.
Följden blir att fler småhusägare alldeles i onödan tvingas ansluta sig till
kommunalt vatten och avloppp, med konsekvensen att kommun, va-kollektiv
och enskilda fastighetsägare alla förlorar ekonomiskt och att
anslutningsavgifter och brukningsavgifter för vatten och avlopp på sikt kommer
att öka kraftigt.
Som exempel kan nämnas Norrtälje kommun där brukningsavgiften bedöms
öka 147 procent och anslutningsavgiften 47 procent kommande åttaårsperiod.
Ett annat exempel är Knivsta kommun, vars befolkningstillväxt 2015 var högst
i landet, där man trots stor önskan om att växa utanför tätorten helt stoppat
nybyggnation av småhus på landsbygden på grund av de orimliga kostnader
dagens va-lagstiftning medför.
Jag har under våren ställt en skriftlig fråga till minister Åsa Romson
(2015/16:1090) och lyft fram problemen med kostsamma vattenanslutningar. I
svaret på frågan tillerkände inte ministern att dagens rättspraxis gör kommunalt
vatten och avlopp till det enda alternativet. Åsa Romson såg därför inte något
som hindrar en fastighetsägare att ansöka hos kommunen om tillstånd för en
egen lösning. Åsa Romson såg inget behov av att ändra lagstiftningen på
området.
Däremot skriver regeringen i budgetpropositionen 2016/17, utgiftsområde 20,
om utsläppen från de enskilda avloppen och aviserar att man bereder
förändringar i regelverket för enskilda avlopp. Underlaget för den beredning
man refererar till utgår från det uppdrag man gav Havs- och vattenmyndigheten
2013, Styrmedel för en hållbar åtgärdstakt av små avloppsanläggningar, men
är inriktat på att reducera utsläpp från undermåliga, äldre anläggningar.
Utifrån att dagens lagstiftning renderar återkommande rapporter och berättelser
från förtvivlade bostadsägare och frustrerade kommunpolitiker har jag en
förhoppning om att regeringen ändå också försöker adressera den problematik
som rådande rättspraxis orsakat.
Detta särskilt med tanke på behovet av fler bostäder och i synnerhet den stora
efterfrågan på småhus som finns. Det behöver byggas mer och det behöver
byggas även utanför tätorterna. Till detta behöver va-lagstiftningen ändras.
Problemet föranleder mig att fråga miljöminister Karolina Skog:
Tänker miljöministern verka för att regeringen lämnar förslag som adresserar
de problem som den rådande rättspraxisen kring lagen om allmänna
vattentjänster orsakar?
