Herr/fru talman
Kojor, tält och husvagnar. Tillfälliga bosättningar på privat mark gör att ägaren inte kan använda marken. Ofta måste markägaren städa, sanera och återställa marken efteråt. Men den som bosätter sig på någon annans mark utan tillstånd gör sig skyldig till brott.
Herr Talman, jag tror det är viktigt att slå fast från början i den är debatten vad vi talar om. Att man olovligen tar sig tillträdet till annans mark. När man ser sin skog eller mark under stort slitage ockuperas av bosättare måste det finnas effektiva medel för avhysning. Det handlar om förtroendet för rättssamhället. Därför det bra att det nu blir enklare för markägare att få tillbaka sin mark när personer har bosatt sig där utan tillstånd. Och att lagändringarna börja gälla redan den 1 juli i år.
Äganderätten är en fundamental rättighet, stadgad i våra grundlag (Regeringsformen 2 kap. 15 §), i Europakonvention och en förutsättning för tillväxt och förädling. Att kunna råda över sin mark är en förutsättning för att kunna utveckla de värden vi alla sedan kan njuta av inom ramen för allemansrätten.
De osanitära och miljöpåverkande boplatserna vi har att göra med sker inte inom ramen för allemansrätten. Den nuvarande lagstiftningen är högst otillräcklig för att adressera situationen och innebär stora kostnader för markägaren. Vid exempelvis saneringen av fastigheten i Sorgenfri, i Malmö ålades ägaren betala flera hundra tusen kronor. Jag säger det igen – markägaren ålades själv betala. Inte de som olovligt bosatt sig där.
Polisen är den främsta aktören att beivra bosättningars etablerande. Med stöd av polislagen under främst brottsrubriceringen egenmäktigt förfarande kan den omständliga processen för avhysning undvikas. Här måste markägare idag identifiera bosättare och ta stora kostnader.
När resursbrist eller bristande bevisunderlag underminerar polisens förmåga kan handräckning begäras med hjälp av Kronofogdemyndigheten. Det är här den nya formen av handräckning – avlägsnande – ska träda in.
De flesta av dessa handräckningar avses göras interimistiskt. Kronofogden anser denna snabba hantering vara den bästa då den kortar handläggningstiden. I delar av Sverige är den interimistiska processen nödvändig för att förebygga att bosättare systematiskt bränner sin lägerplats efter anmodan om avhysning. Möjligheten till interimistiskt förfarande föreslås kvarstå – vilket är bra.
Regeringens proposition har haft rätt utgångspunkt, men inte tillräckliga ambitioner när det gäller möjligheten att värna sin mark. Det förslag som regeringen lade fram har under behandlingen i riksdagen blivit avsevärt bättre. För oss Kristdemokrater har det varit viktigt att än tydligare stärka markägarnas rättigheter genom att snabba på processen med att flytta på dem bosatt sig så att det går att freda sin mark. Därför är jag glad att vi genom riksdagsarbetet fått gehör för att processen ska gå snabbare och inte belasta markägaren ekonomiskt på ett orimligt sätt.
Tidsramarna har med hjälp av riksdagsmajoriteten kunnat kortas. Erfarenheterna av dagens bosättningar är att ju längre de får vara kvar, desto större och mer avancerade blir de. Regeringen gick bortom sitt utredningsunderlag och förlängde handläggningstider och tidsfrister. Utskottet föreslår två ändringar i regeringens lagförslag. Tidsfristen för ett avlägsnande ska vara fem dagar från det att svaranden underrättades om verkställigheten, och Kronofogdemyndighetens handläggningstid bör vara tre veckor från det att handlingarna kom in.
Reglerna för avhysning regeringen nu inför får också med sig våra krav på uppföljning. Därför finns fyra tillkännagivanden till regeringen.
För det första – Enligt utskottet bör regeringen senast årsskiftet 2017/2018 ta nödvändiga initiativ till en uppföljning av regleringen.
För det andra – Regeringen bör också ta initiativ till att Polismyndighetens befogenheter att hantera kvarlämnad egendom i samband med ett ingripande mot en otillåten bosättning med stöd av polislagen förtydligas.
För det tredje bör Regeringen även återkomma med ett lagförslag som innebär att samma ansvar för kostnader ska gälla alla vid utslaget kända svarande.
Och för det fjärde Regeringen bör vidare ta initiativ till att sökandens ansvar för förrättningskostnader begränsas.
Kristdemokraterna hade helst sett att markägaren helt sluppit en ekonomisk utgift för rätten att freda sin mark.
Det kanske mest märkliga inslaget i regeringens proposition är införandet av en proportionalitetsbedömning. Regeringen anser det lämpligt att ifrågasätta om markägaren har rätt till mark i en proportionalitetsbedömning. Det är ett helt nytt inslag som nu Kronofogden ska bocka av i den process som föregår ett verkställande. Kristdemokraterna kommer mycket noggrant följa hur detta kommer att ta sig uttryck och om detta inslag medför försenade processer och kränkningar av äganderätten, OM så är fallet finns anledning att agera.
Och med det yrkar jag bifall till reservation 8, tack!
