Jag har varit på konferens i Warszawa, Polen, om relationen mellan EU och Ryssland. Det var en intressant konferens med många olika perspektiv, och mitt i allt blev jag matförgiftad…. Efter sex månader i Indien tror jag att jag har en järnmage som klarar allt men kyckling ska man vara försiktig med.
Det som jag tycket var mest intressant var paneldiskussionen om energi och hur denna påverkar relationen mellan EU och Ryssland. Klar var att många den senaste veckan, sedan Tyskland gått ut och sagt att de kommer fasa ut kärnkraften, hade fått ändra sina ståndpunkter. Många fokuserade dock ändå på hur Ryssland använder energin för att påverka sina grannar exempel på detta är ju som känt Ukraina, Vitryssland med flera. Europa kommissionen har lagt fram ett tredje energipaket med fokus att skapa lika konkurrensvillkor. En central del av förslaget är att nätdrift ska åtskiljas från leverans och produktion, för att förhindra att samma företag har intressen i både överföring och leverans. Vilket naturligtvis oroar Ryssland, som äger tillgångar i olika europeiska energibolag. En linje som Sverige stödjer.
Sedan Putin blev president 2000 har Ryssland präglats av en ökad stabilitet och en strävan efter att återföra Ryssland till sin position som världsmakt. Sedan Putin tillträde har civilsamhället, media, yttrande- och den politiska friheten begränsats. Frivilligorganisationer och media utsätts för strikt kontroll och våld mot journalister är vanligt. Takten på politiska reformer har avtagit, statens inflytande över strategiska delar av näringslivet har ökat och mediernas frihet begränsats. Ryssland har under Putins tid också försökt återta sin post som dominerande stormakt. Detta belystes dock inte alltför mycket på konferensen. Inte heller belystes problemen i Norra Kaukasus så mycket. Regionen präglas av separatism mest känt av regionerna är Tjetjenien. Kommissionen har varit drivande i att skapa en moderniseringspartnerskap mellan EU och Ryssland, denna lanserades vid toppmötet i Stockholm i november 2009. Det var tydligt att flera EU-länder hade samma centrala målsättningar i relationen med Ryssland såsom ryskt WTO-inträde, friare villkor för civila samhället, ett förbättrat investeringsklimat, avskaffade handelshinder med mera. Viseringsfrihet är den enskilt viktigaste frågan på dagordningen för EU och Ryssland.
Det Östliga partnerskapet har varit ett framsteg sedan lanseringen 2009. Utvecklingen i Vitryssland sedan valet i december 2010 visar dock att Östliga partnerskapets incitament inte är tillräckliga för att främja reform när viljan saknas. För mig som var valobservatör i Vitryssland kunde inte låta bli att tänka på hur mycket bättre det varit om EU och Ryssland haft en samsyn på Vitryssland. Jag hoppas därför att EU i all sin kontakt med Vitryssland närmsta bundsförvant Ryssland kommer att ställa tydliga krav också på dem. De får inte längre se det som sker i Vitryssland som en ”intern angelägenhet” och även de måste sätta press på regimen. För det är det som behövs, tydliga krav mot regimen, samtidigt som man gentemot det civila samhället och demokratirörelsen visar stöd och öppenhet genom att ta bort visumkostnaderna för vitryska medborgare. Likaså är det viktigt att Sverige tänker på de företag som är verksamma i Vitryssland hur de utnyttjas av regimen.
Sveriges egen relation med Ryssland har ju sett olika ut över tiden och är omdiskuterad än idag. Efter Sovjetunionens fall 1991 utvecklade Sverige genom det så kallade Östsamarbetet ett omfattande reformstöd till Ryssland. För några veckor sedan hade Sverige statsbesök från Ryssland. Premiärminister Putins besök i Stockholm den 27 april 2011 var det första inkommande premiärministerbesöket från Ryssland sedan 2001 då Michail Kasianov – nu oppositionsledare – besökte Sverige. Det ska bli intressant att följa utvecklingen fram till kommande parlamentsvalet i november 2011 och presidentvalet i mars 2012. Västfientlig retorik brukar tillta inför presidentvalet.
Nu blir det några dagar ledigt! och vara lite hundvakt.
