Idag har jag debatterat den viktiga lagförändringen ”Förbättrad utslussning från sluten ungdomsvård”. Tyvärr är det allt för många unga som återfaller i brott och Alliansregeringen har nu sett över och kommit med åtgärder för en förbättring.
Ett återkommande kriminalpolitiskt debattämne är hur samhället ska reagera på ungdomars brottslighet. Kristdemokraterna menar att straffet ska vara både preventivt och rehabiliterande, det vill säga att påföljden ska vara avskräckande samtidigt som den verkar för att den unge inte återfaller i brottslighet. Att brottsutredningar kan hanteras snabbare är ett första steg men det är också viktigt att den påföljd som dömda ungdomar får skall ha ett fokus på vård och att försöka förändra den unges totala livssituation utifrån dennes personlighet, bakgrund och förutsättningar. Att de unga blir sedda, bemötta med respekt och inte i något avseende behandlas kränkande är grundförutsättningar för allt konstruktivt behandlingsarbete. Kristdemokraterna anser att den unga brottslingen måste få stöd för att bryta den onda cirkeln. Allt för ofta överlämnas ärendena till de sociala myndigheterna i stället för att utredas av polis. Detta leder till allvarliga rättsförluster för såväl brottsoffret som den unga gärningsmannen.
Det är väl känt att övergången från ungdomsvård till ett liv i frihet är en kritisk period då risken för en ung person att återfalla i brott är hög. Vi måste ge ungdomar stöd. Vi måste hjälpa dem bryta den onda cirkeln. Så de kan leva ett liv utan kriminalitet och droger efter frigivning.
En viktig faktor för att bryta ungas brottsbana är att se till att de inte återfaller i brottslighet igen. Siffror från Brottsförebyggande rådet har de senaste åren visat att 75 procent av ungdomarna som dömts till sluten ungdomsvård återfaller i brott efter sin tid på ungdomshemmen. En förklaring kan vara bristen på uppföljning, siffror visar att var tredje ungdom saknar en individuell utslussningsplan. Det beror på vilken kommun ungdomarna bor i om vistelsen följs upp med nödvändig eftervård. Alliansregeringen har sett detta problem och lägger nu fram förslag på hur verkställigheten ska förbättras och öka möjligheten till successiv utslussning under kontrollerade former.
Alliansregeringen föreslår att det nu blir tydligare med krav på individuell verkställighetsplan och att dess syfte är att under den senare delen verkligen på allvar förbereda för ett liv i frihet.
Årsredovisningen från statens institutionsstyrelse 2009 anger att cirka en tredjedel av de dömda inte hade en planerad utslussning inför frigivningen. De flesta hade en upprättad behandlingsplan men 1/4 nådde inte upp till målen. Detta visar på behovet av tydligare uppföljning och kontroll. Det hjälper ju inte att det finns planer om de inte följs.
Alliansregeringen nya lagförslag fokuserar på
– att möjligheten till drogtester blir tydligare med utökade provtagningsmöjligheter i form av saliv- och svettpov.
– att elektronisk övervakning kan användas vilket ökar flexibiliteten och möjligheten att verkligen lägga upp ett individuellt anpassat program.
Alliansregeringen är tydligt med vikten av ett samarbete mellan Statens institutionsstyrelse, SiS, och Socialtjänsten så varje ungdom ges bästa möjliga förutsättningar för att skapa sig en stabil grund att fortsätta bygga på, något som Kristdemokraterna påtalat länge.
Kristdemokraterna har länge varit kritiska till att ansvaret är utspritt. Vi menar att varje ungdom ska få en kontaktperson på hemmaplan och att Statens institutionsstyrelse (SiS) bör få ansvaret för hela kedjan inklusive eftervården som ska vara obligatorisk. Den ska självfallet utformas i samverkan med polis och socialtjänst, men med SiS som huvudansvarig för att garantera likvärdighet i hela landet. Därför ser vi kristdemokraterna det som positivt att SiS ansvarar för verkställigheten tydliggörs.
Det gäller att stoppa ungas brottsbana i tid. Alla dessa förslag till åtgärder är till för att hjälpa unga människor som hamnat snett i livet.