Skriver på Newsmill med partikollegan Annelie om Irans kärnvapen program.
Irans kärnvapenambitioner är ett reellt hot mot inte bara Israel, utan hela mellanösternregionen. Att negligera den iranska regimens målsättning är inte bara ett blundande för den reella hotbilden, det är också ett svek mot det iranska folket som riskerar cementeras under en kärnvapenstinn regim i likhet med Nordkorea.
Svenska debattörer som Jervas vill reducera kärnvapenutvecklingen i Iran till att handla om ett ordkrig mellan främst USA och Israel i gnäbb med Iran. Vem önskar inte att vi kunde avskriva Irans ambitioner som ogrundade och gå vidare? Den oroande verkligheten indikerar dock ett motsatt förhållande.
Världssamfundet har genom internationella atomenergiorganet IAEA konstaterat Irans kärntekniska ambitioner som långt överskridna en civil ambition. Istället för oro över brist på information har kärnvapeninspektörerna tvingats konstatera delprojekt där den civila tillämpningen helt saknas och endast militära återstår. Både den höga anrikningsgraden på uran såväl som beräkningar av provsprängningar är indikatorer på detta. Höstens rapport från IAEA konfirmerade Irans fortsatta försök att framställa kärnvapenkapacitet.
Om regimen i Iran verkligen hade civil kärnkraft som målsättning, då hade man för länge sen kunnat inneha ett fungerande program. Allt finns på den öppna marknaden för den som vill följa spelreglerna. Kombinera detta med frånvaro av apokalypsiska hot mot en annan nation så skulle det inte behöva föreligga en situation med sanktioner och internationell isolering.
Det största hotet mot Irans repressiva regim är dess eget frihetslängtande folk. Det är också därför som allt tuffare sanktioner är omvärldens främsta svar gentemot Iran. Sanktionerna försvårar finansieringen och mandatet för vapenframställningen som ska kunna mobilisera mot externa hot istället för mot regimen själv. Den iranska inrikespolitiken tar sats utifrån en repression av avrättningar, tortyr och trakasserier mot oliktänkande.
Världens sanktioner försvårar Irans möjligheter att stabilt upprätthålla sin förtryckarapparat. De saktar också ner kärnvapenutvecklingen. Även om sanktionerna inte är heltäckande och den mesta av Irans olja exporteras till länder som Kina, Japan och Indien där man nu kan pressa priserna, ger det tid för den växande oppositionen att förändra Iran inifrån.
Förnekandet av Irans ambitioner är ett svek mot de miljoner som skulle behöva leva under hot samt vid användning skulle leda till obeskrivbara följder. Det är också ett svek mot Irans miljoner under diktaturen.