Behövs en civilkuragelag. Det har vi i KD sagt länge men i dessa tider tåls det att upprepas igen för likgiltigheten verkar större än på länge.
Jag tror att vi alla reagerade starkt när vi fick höra om den brutala misshandeln av en drygt 60-årig man på Kortedala torg. Mannen har fått massiva hjärnskador. Förutom det fruktansvärda dådet som i sig väcker frågor om hur det är möjligt att ett gäng pojkar kan göra så, väcker det också frågor om andra personens agerande – eller brist på agerande. Enligt uppgift bevittnades händelsen av ett stort antal vittnen. Få av dessa har hittills inte heller trätt fram och talat om vad de vet. Det är helt uppenbart att vi behöver mer civilkurage.
Människor väljer alltför ofta att titta bort när man ser något oroande. Många vill inte se. Kanske i rädsla, men också för att man helt enkelt inte bryr sig. Man vill inte bli inblandad. Men vi, var och en kan inte avsäga sig vårt ansvar. Någon måste larma när ett brott begås. Någon måste säga ifrån när någon utsätts för kränkningar. Denna någon är du och jag.
I höstas presenterades handlingspliktsutredningen. Den föreslår tyvärr inte att en så kallad civilkuragelag införs men presenterar hur en sådan kan se ut. En liknande lagstiftning finns i flertalet andra länder i Europa såsom Norge, Finland, Tyskland, Frankrike och Danmark.
Jag tycker att vi ska diskutera vårt ansvar för varandra. Moral kan inte ersättas av lagar. Men, i vissa fall är det möjligt att stödja moral med lag. Jag tror att det spelar roll vilka lagar vi har. Det ska dock sägas att oavsett om en lag finns eller inte så behövs det mer av civilkurage i vårt samhälle. Det är för mig helt uppenbart.
Läs hela artikeln här.
Sedan tar även Aftonbladet upp frågan och ger smakprov från Debatt.
Se Debatt och Eftersnack .
Update:
Debatten fortsätter, Allehanda har kritisk ledare. Det skrevs artikel mot civilkuragelag och jag skriver slutreplik på Svt-debatt om vikten av en civilkuragelag.