Idag skriver SvD om att KD säger ja till att Satsiarkiven ska öppnas. Det har lagts motioner av enskilda KD-ledamöter under många år och efter att Socialdemokraterna för någon vecka sedan sa ja till att öppna arkiven har frågan blivit aktuell igen. I KD har diskuterat frågan i lagkommittén och säger ja. En politisk och moralisk uppgörelse behövs med vårt förflutna.
För mig står offentlighetsprincipen i fokus. Sverige har alltid varit känd och haft hög svansföring just gällande öppenheten då måste vi visa att vi vill vara så öppna som det går. Bara för att något är svårt kan man inte säga nej utan bara att vi nu diskuterar detta brett hur vi ska få en öppenhet gällande denna historiska del i vår nutidshistoria. Vi måste göra upp med historien.
Svenska folket har rätt till sin historia. I detta ingår även de svåra och kontroversiella delarna, som till exempel att få veta i vilken omfattning och vilka svenskar som samarbetade med DDR-Stasi under det kalla kriget fram till Berlinmurens och DDR-statens fall 1989.
Den svenska säkerhetspolisen SÄPO vill inte offentliggöra dokument om de svenska medborgare som var anknutna till statssäkerhetspolisen Stasi i dåvarande Östtyskland, DDR. Olika besked har givits från SÄPO om motiven till avslag. Även Kammarrätten har avslagit en begäran om att lämna ut Stasidokumentationen i forskningssyfte.
Det svenska Stasiarkivet har länge hållits hemligstämplat av Säpo. Europaparlamentet har dock antagit en resolution om att arkiven bör öppnas för forskning, och genom en regeringsdom under 2010 har professor Birgitta Almgren kunnat inleda forskning på det svenska materialet. Detta sker inom ramen för ett projekt vid Södertörn om hur diktaturer kan infiltrera ett öppet samhälle som Sveriges. Att på så sätt blotta totalitära idéer och strukturer är viktigt inför framtiden och för att vi ska kunna göra upp med vårt förflutna.
Enligt professor Birgitta Almgrens bok ”Inte bara Stasi…” motiverar den svenska Säkerhetspolisen sitt agerande med en påstådd risk för att ett offentliggörande skulle få konsekvenser för rikets säkerhet och samtidigt vara mycket känsligt för de personer som pekas ut som agenter i Sverige. Genom att offentliggöra namnen får dessa personer möjlighet att förklara sig.
Sverige har en alltför lång lista av liknande situationer där närhistoriens skamfläckarna sopats under mattan. Det har gällt exempelvis tvångssteriliseringarna. Men utan att möta det svåra finns ingen möjlighet till en försonings- och helandeprocess.
Läs mina uttalanden i SvD här.
Update:
Södermanlandsnyheter gillar att vi vill öppna stasi-arkiven och även Borås tidning.
Update II:
SD tar åt sig äran för nuvarande debatt, något som ingan annan förstår.
Mikael Oscarsson och jag skriver på Brännpunkt idag.
Redan idag finns en begränsad möjlighet att forska på materialet. Det vi måste ta ställning till är hur brett registret ska öppnas upp.
Att häva Säpos hemligstämpling är också vad Europaparlamentet uppmanar till. Genom en resolution har de sagt att arkiven ska öppnas för forskning. Först genom en regeringsdom 2010 kunde professor Birgitta Almgren inleda sin forskning, inom ramen för ett projekt vid Södertörns högskola om hur diktaturer infiltrerar ett öppet samhälle som vårt.
Update III:
Nu bjuds riksdagspartierna till Beatrice Ask för samtal, bra!