I helgen var jag och talade på Rättighetsfestivalen. Det var ett intressant koncept med vittnesskildringar följt av en paneldebatt. Det var dock synd att de som var inbjudna att representera vissa utsatta grupper inte riktigt gav en rättvisande bild, så var det såväl med den som talade om samernas som personer med funktionsnedsättnings situation. Däremot var det en juriststuderande som jobbar som god man åt ensammakommande flyktingbarn som berättade om hur svårt det är samt om den hårda situationen för flyktingar på Malta.
De som deltog i debatten var förutom jag Ali Esbati (V), Maria Ferm (MP), Fredrick Federley (C), Daniel Mathisen (S),
Linda Nordlund (FP), Göran Pettersson (M) och Linnéa Sjögren (Fi).
Utgångspunkten för frågeställningarna var den kritik som Sverige fått av FN, läst mer i FN-förbundets joint submission och andra länders synpunkter på Sverige inom FN:s Human Rights Council. Jag har skrivit om samer, romer och andra minoriteters problem tidigare och tänkte därför blogga lite mer om ensamkommande flyktingbarn.
Ibland låter det som det kommer väldigt många ensamkommande barn till Sverige. Det är en lögn. Det är många lögner gällande ensamkommande barn och därför tänkte jag också redovisa lite fakta från Migrationsverket. År 2009 kom 2250 stycken, det är inte många. Av dem som kom fick 1 060 barn och ungdomar har fått uppehållstillstånd, (774 av dem på grunden skyddsbehövande). De flesta av barnen kommer från Somalia, Afghanistan och Irak precis som övriga asylsökande. Av dem som kom 2009 var de flesta mellan 16-17 år.
Ålder Antal barn 2009
0-6 år 47
7-12 år 127
13-15 år 820
16-17 år 1256
Under 2008 kom totalt 1 510 ensamkommande barn och ungdomar. Motsvarande siffra 2007 var 1 264 och 2006 var antalet 820.
Ensamkommande barns asylansökan är prioriterade och Migrationsverkets mål är att ett beslut ska fattas inom tre månader. Genomsnittstiden för handläggning under 2009 är dock 116 dagar. Av de ansökningar som har behandlats under 2009 beviljades cirka 60 % av asylansökningarna från ensamkommande barn.
Sedan 2006 delas ansvaret för de asylsökande ensamkommande barnen mellan stat och kommun. De kommuner som träffat överenskommelser med Migrationsverket om mottagande av ensamkommande barn ansvarar för barnens boende och omvårdnad. För detta får kommunerna ersättning av staten. Det är den kommun där barnet vistas som är ytterst ansvarig för barnets väl. Kommunen ansvarar för att utreda och fatta beslut om vad som är bäst för barnet, till exempel var barnet ska bo, undersöker om det finns släktingar i Sverige som barnet kan bo hos och om barnet behöver särskild vård och omsorg. Migrationsverket ansvarar för myndighetsutövningen vilket innebär att verket svarar för prövning av barnens asylärenden och för frågor som rör ekonomiskt bistånd och återvändande. Utöver myndigheternas formella ansvar spelar även frivilligorganisationer en viktig roll, deras engagemang och erfarenheter har stor betydelse i mottagandet av de ensamkommande barnen.
Jag blir arg när jag tänker på att visa kommuner i Sverige inte vill ta emot ensamkommande barn. Jag vill inte att kommuner ska kunna säga nej. Den inställning som exempelvis Vellinge kommun visat är beklaglig. Kristdemokraterna har i flera kommuner i landet arbetat hårt för att se till att kommunerna ska ta emot ensamkommande barn. Allt för få kommuner tar sin del av ansvaret, ungefär hälften av alla kommuner i Sverige tar sitt ansvar och det är för dåligt. Barn får aldrig bli ett slagträ i det politiska spelet varken mellan länder eller kommuner. Det är oacceptabelt att skicka barn till Malta och Grekland med den kunskap vi har om de förhållanden som råder i flyktingförläggningarna där.
För att hjälpa ensamkommande flykting barn behöver vi också se över migrationsreglerna och exempelvis ändra på Dublinförordningen, så Sverige ska undanta ensamkommande barn från Dublinförordningen när risken finns för att deras rättigheter, vid ett återsändande, kommer att kränkas. Ändra första-landsprincipen, exempelvis genom ett system med nödvisum till asylsökande ska utredas i syfte att skapa fler legala vägar in i EU. I utlänningslagen ska lägre beviskrav ställas på barns skäl genom att ”synnerligen ömmande omständigheter” byts mot ”särskilt ömmande omständigheter”. Barnkonventionen ska införlivas, enligt norsk modell, i svensk lagstiftning. Jag har sedan jag arbetade som humanjurist också sett vikten av god mans arbete och har delat Rädda barnens syn att god man ska förordnas inom 24 timmar, detta blev också ett krav från Kristdemorkaterna i kristdemokraternas migrationsrapport som publicerades tidigare i våras.
Det viktigaste är att barnens rättigheter alltid kommer första hand.
